• Anonym (Vadgörman?)

    Vill varken eller...

    Jag är oplanerat gravid... Skulle börja med preventivmedel nu denna mensen som aldrig kom. Ganska nyligen träffat en ny kille (som jag dock känt i många år) men min första tid var barnmorskan sjuk och sedan kunde de inte ge mig ny tid förrän 1,5 månad senare. Inga problem tänkte jag som inte haft preventivmedel på flera år utan problem, men ville ändå slippa tänka på det. Trodde jag hade koll på läget... Jag vet, naiv och dum, jag har redan massa skuldkänslor och skam... I vilket fall som helst, så vill jag egentligen inte behålla det, eftersom ja, det är inte rätt tid i livet helt enkelt, känner inte att jag är beredd på att förändra livet så mycket, och bli så "fast"... Är 22 år, jobbar timmar på två olika jobb och vill utbilda mig vidare. Har även två högaktiva och högtempererade hundar som jag tränar med ett par timmar dagligen... MEN... Jag känner mig helt förstörd inför en abort... Alltså verkligen så jag känner att jag skulle kunna leva resten av livet med skuldkänslor och ångest...

    Min pojkvän vill inte heller ha barn just nu, av samma anledning som mig, men alltså... Det känns som om jag kommer ångra mig, tänka på vad som hade kunnat bli... Det är helt fruktansvärt... Har gråtit som ett barn ändå sedan testet, och det blev ännu värre efter ultraljudet och den faktiska bekräftelsen... Fick piller och allt med mig hem... Men fan alltså... Vet inte hur jag ska klara det... Jag hade säkert blivit en jättebra mamma, och min pojkvän en jättebra pappa, men även om jag skulle kunna övertala mig själv, så vill jag ju inte göra så mot min pojkvän...

    Någon annan som suttit i liknande situation eller bara har lite kloka råd?

  • Svar på tråden Vill varken eller...
  • Anonym (sun)

    Jag tror du skulle behöva samtalsstöd, det är väl något som alla som efterfrågar erbjuds?

    Börja där. Jag har inte varit i dina skor, men förstår att det du går igenom nu är någon slags kris.

    Du behöver hjälp att komma fram till vad som är bäst beslut för dig.

    Hoppas du snart vet vad du vill och att du snart får må bättre igen.

  • Birgitta02

    Min dotter satt i samma situation. Hon valde abort och har inte ångrat det. Men beslutet var ångestfullt och hon mådde skit före och strax efter aborten.

    Känslorna svallar pga hormoner. Och jag begriper hur svårt du har det just nu. Men ingen kan råda dig hur du ska göra. Jag gjorde abort när jag var 18. Idag är jag 50+. Och varje år, kring det datum barnet skulle fötts, så jag att han/hon skulle vara så och så gammal. Man glömmer inte. Man gör inte det. Men man måste inte ha ångest. Jag var deprimerad ett tag efter aborten, men troligen var det lite ångest och hormoner. Jag vet inte.

    Du, du måste göra som du själv känner. Det du bär på är inte ett barn, det är fortfarande något som inte har känsel, ingen själ. Känner du att du inte kan ge barnet det du vill ge det just nu så gör abort. För din egen skull.

    Kram

  • Anonym (H)

    Du ska aldrig behålla ett barn för att du känner obehag inför abort. Det är ett dåligt skäl. Du ska behålla ett barn för att du vill ha det.

  • Anonym (P)
    Anonym (H) skrev 2016-06-11 17:28:58 följande:

    Du ska aldrig behålla ett barn för att du känner obehag inför abort. Det är ett dåligt skäl. Du ska behålla ett barn för att du vill ha det.


    Jag håller med. Fick barn med make, utbildade, 30+, hus... Ändå var det det tveklöst jobbigaste jag upplevt. Min värld vändes upp och ner. Barn är jobbigt, inte lika nu som då, men jobbigt. Man måste vilja.
  • Anonym (P)

    Och barn kommer ni kunna få sen, under bättre förutsättningar. Alla är olika men åren mellan 20-30 var heliga för mig, helt fantastiskt fria. Fick mitt barn vid 30. Hade jag vetat att jag kunde få barn hade jag med facit i hand väntat ännu längre. Fler år av obundenhet.

Svar på tråden Vill varken eller...