Pojkvän kontrollerar mig?
Jag vet inte ens vart eller hur jag ska börja detta.
Jag lärde känna en kille som är cirka 10 år äldre än mig, själv är jag i tonåren, ifall det spelar någon roll?
Vi lärde känna varann i slutet på 2014 och då var förhållandet fint. Allt flöt på riktigt bra.
Men det dröjde inte länge förrän kontrollerandet började. Därefter kom första slaget också.
Svartsjukan var extrem och den är det ännu idag.
Jag blir anklagad för att vara otrogen hela tiden.
Min mobil skall han kolla jämt, och får han inte det blir jag anklagad för att vara otrogen.
Han är osäker hela tiden. Han ställer mig samma frågor hela tiden " älskar du mig? "
Han säger även att ingen kommer nånsin älska mig så som han gör. Ingen, alltså ingen.
Blir det bråk i bilen försöker jag ta mig därifrån för att inte bråka , men nej , inte låter han mig inte gå heller. Han håller mig kvar mot min egna vilja.
Går det förbi någon kille och jag bara råkar kolla åt hans håll blir jag kallad för " jävla fitta ".
På kvällarna när man ska säga godnatt så frågar han mig tusentals gånger när jag ska sova.
Och när han inte tror att jag är hemma blir jag tvungen att skicka en bild annars så gör han slut.
När han hotar med att göra slut så säger jag till honom att göra det och då hotar han med att gå knulla en ung fitta.
Men hans ord betyder ingenting. Det går max 3 timmar och han hör av sig igen. Han ringer och ringer som en besatt.
Jag har gjort flera polisanmälan för att han har slagit mig, men alla har jag dragit tillbaka. Jag var alldeles för rädd.
Han har själv sagt att han tänker göra mitt liv till ett rent helvete om jag gör slut med honom. Och om jag flyttar så kommer han döda min familj och släkt, och sen till slut hittar han mig.
Jag har kontakt med psykiatrin eftersom jag har flera diagnoser där. Dom tipsade mig om att kontakta soc vilket jag har gjort också.
Jag får höra hela tiden om att jag måste lämna honom, men ingen förstår mig. Det är INTE så LÄTT !!!
Ni anar inte vad jag har fått gå igenom och vad jag fortfarande får göra.
Jag kan inte. Jag VÅGAR inte lämna.
Bara när jag skriver detta får jag rysningar. Och jag gråter jätte mycket. Jag kan inte ens gå ut utan att kolla mig bakom axeln. Jag kan inte ens sova på nätterna.
På grund av honom har jag börjat med antidepressiva. Jag var bara tvungen för dom hjälper mig mycket.
Ni kanske inte tror att han älskar mig. Jag tänker själv att man inte behandlar en person som man älskar på detta sätt. Men jag vet att han älskar mig. Jag kan känna att han gör det. Han säger att han älskar mig tusentals gånger om dagen och han pussar mig jämt. Men sen kommer den onda sidan som ingen vill se.
Jag känner mig, och jag är fastklämd. Tårarna bara rinner nu. Jag vet varken in eller ut. Vad har hänt med mitt liv? Vart har jag tagit vägen? Vad händer med mig?
HJÄLP !!!!!! 