lågaffektivt bemötande

Jag är absolut ingen expert på det här men för mig innebär lågaffektivt bemötande att man som vuxen i skarpt läge har en huvuduppgift och det är att lugna ner känslorna. Ingen lär sig något med någon större effektivitet när de är i upplösningstillstånd och det är bortkastad tid och kraft att ge sig in i de konflikterna där och då. Lugna ner läget först och lös problemen sedan. Det betyder inte att man har stränga regler eller är mer åt låt-gå-hållet - det är ett separat val. Det betyder inte att man ignorerar eller isolerar ett upprört barn utan att man gör vad som man kan för att hålla alla säkra och trygga utan att ge mer än nödvändig uppmärksamhet åt de oönskade beteendena för att sedan fokusera mycket mer uppmärksamhet och energi på att lösa problemen konstruktivt gemensamt, förebygga konflikter och på att se positiva och önskvärda beteenden och förstärka dem.

Sist men inte minst så innebär det för mig att inte föreläsa och predika. Jag är jättebra på att göra det, men det är ack så ineffektivt. Våra regler är enkla och lätta att förstå (safe, respectful, kind) och mina barn är smarta. Hur lockande det än är så hjälper det inte att jag harvar på med än så välformulerade uppläxningar. Lyssna mer och tala mindre.

Ja, det är vad jag har tagit med mig från det jag har läst om ämnet.

Tack för svar :).

Har du något tips på hur jag kan få sjuåringen att våga prova att sova i egen säng? Just nu vägrar hon. Hon blir helt panikslagen när vi pratar om det.

Hon är helt uppenbart rädd men jagar ju upp sig själv också. Hon påstår att hon inte känner sig trygg i sitt rum.

Ni kanske kan sova bredvid henne på en madrass på golvet i början? 

Fråga om det finns ngt i rummet ni kan göra om för att hon ska känna sig trygg.

 Ingen expert alls, men om du vill testa en lågaffektiv approach:

När hon panikar eller håller på att jobba upp sig åt det hållet så släpp frågan. Lite lätt uttråkat och neutralt tröstar ni, typ "Såja, såja, vi tar det senare. Ikväll ska vi läsa om Emil. Kommer du?" Avled om det behövs, men så lite uppmärksamhet som möjligt.

På förmiddagen någon gång, långt från alla läggtider, så sätter ni er i soffan och diskuterar hur ni ska lösa problemet med att sova i sin egen säng. Säg att ni har ett problem med att hon är otrygg i sin egen säng på sitt eget rum och att ni vuxna vill ha er egen säng för er själva. Sedan ber du henne hjälpa till att hitta lösningar på problemet och stänger munnen. Sitt tyst och lyssna på vad hon säger. Säger hon ingenting på jättelång tid (10 minuter typ) så säger du att du verkligen uppskattar att hon tar sig tid att tänka på det. Kanske kan du komma med några egna förslag om du tror att det är tvunget, men håll igen!! Skriv gärna upp förslag och idéer som ni kommer på. Börjar hon bli uppstressad och få panik så försäkra henne bara lugnt att ni kommer att ta det hela i väldigt lugn takt och att ni inte kommer att börja med något alls ikväll utan att ni bara diskuterar.

Mitt tips är att mamma eller pappa lägger sig tillsammans med barnet i barnets egen säng och t.ex. läser ur en bok eller tittar på bilder. Det ska vara positivt att ligga i sin egen säng och om barnet somnar medans man läser så kan man smyga sig ut ur rummet. I mamma och pappas egna säng läser man inte ur någon bok överhuvudtaget.

Hos oss har vi låtit barnen dela säng under en tid. Det har gjort våran 6-åring mer trygg och storebror har inget emot att hon delar säng med honom. 

Barnen måste dock få veta att det är ok att att krypa ner i mamma och pappas säng om det känner sig otryggt, t.ex. efter en dröm eller kanske ett ljud utanför. Där barnet somnar brukar det även vakna. Att t.ex. bli irriterad på ett barn som kommer och kryper ner i mamma och pappas säng på natten är illa. Då skulle jag hellre gå och lägga mig på soffan och låta barnet ligga kvar. Men nästa kväll hade jag gjort nåt som istället lockar mitt barn att vilja ligga i sin egen säng. T.ex genom att mamma eller pappa läser ur en bok som tidigare beskrivits. 

När det gäller att hantera panik och ångest så brukar man ofta behandla genom att ta små steg. Börja med att hon får gradera hur rädd hon är, ex 10 är sova själv i eget rum, men vilken siffra skulle det vara att sova på golvet på en madrass i ert rum? Att någon av er sov på golvet i hennes rum och hon i sin säng? Rangordna alla olika scenarion och hitta något som är en tvåa eller trea, bara obehagligt.

Gå sedan igenom vad hon är rädd ska hända, är hon rädd för spöken? Att hon inte ska kunna ropa på er om hon vaknar och är rädd? Rita gärna enkla serier som beskriver hennes rädslor. Diskutera sedan lösningar som skulle kunna sänka rädslan ett eller två steg. Ex att ni har en babymonitor i hennes rum.

Sedan börjar ni med att hon får göra något som är en tvåa eller trea på listan. Successivt kommer det som först var en 10:a att kännas mindre jobbigt.

Det bästa är att skynda långsamt. Det är faktiskt bäst för henne också, det är jobbigt att må dåligt och ha panik över saker även om hon får sova hos er.

Har ni möjlighet så ställ in en fåtölj i hennes rum, så kan ni sitta där och läsa kvällsbok för dottern, samt sen sitta kvar med egen vuxenbok/mobilen och läsa tyst för egen del, men ändå finnas kvar hos dottern.

Ungefär samma som tipset att ligga i hennes säng ovan, men då lär hon sig att vara själv i sin säng och det är mindre risk att hon vaknar av att ni kliver ur fåtöljen och går ut än om ni ska ta er upp ur sängen och hon ligger nära och håller i er.

Jag har en 5 åring som somnar i egen säng men alltod vaknar efter ett par timmar och lägger sig mellan mig o pappan. Brukar inte vakna av att hon kommer över längre men ibland är hon också sådär närhetssökande och vill gärna ligga tättintill=vuxna kan inte sova. Vet inte hur vi ska lösa det riktigt, hon behöver väl tryggheten och vill intr vara ensam.

Leker er dotter ensam på sitt rum ibland? Är hon alltid otrygg där? Fundera på nya tapeter, möblera om, det finns en "monsterspray" man kan spraya med för att jaga bort monster, kan det lugna henne? Har hon nåt gosedjur som är extra omtyckt? Köp ny nattlampa?

Som någon annan frågade, trivs hon i sitt rum? Köp lite nya leksaker, myslampor och sånt och gör rummet roligt att vara i, dagtid och kvällstid. Stjärnor i taket som lyser i mörkret? En fin ljusslinga?

Tack för alla superbra tips! Det är mycket jag kommer att ha nytta av.

Hon är överlag väldigt rädd för att vara ensam och hon är väldigt mörkrädd. Hon har aldrig kunnat leka ensam på sitt rum eller något annat rum. Är hon med kompisar är det inga problem att vara på rummet.

Hon vågar inte gå till gatans lekplats som ligger ca 300 meter från vårt hus. Bara om en vuxen är med. Där hjälper det inte ens om hon har kompisar med sig.

Vi har nyligen gjort om på hennes rum och hon har fått vara med och välja. Det är verkligen ett mysigt rum nu.

Jag har sagt att vi kommer att ta det i etapper. Först kommer jag att sova bredvid henne några nätter, sedan i sängen nedanför och slutligen läsa bok och ligga kvar tills hon somnat. Hon har också valet att lillebror provar att sova med henne hela nätterna. Hon kommer alltid att vara välkommen till oss om hon vaknar på natten.

Trots detta får hon nästintill ångestattacker när vi pratar om det. Jag har hela tiden tänkt att det kommer att bli enklare när hon blir äldre men en del rädslor blir nästan bara värre :(.

Som det är nu så avvaktar vi lite till. Jag är bara rädd att jag liksom bekräftar att det "är farligt" att vara ensam, genom att låta henne slippa vara/sova ensam.

Jag kommer senare att prova flera av era tips!

Läste bara TS. Jag har en son som snart är 8, i perioder så sover han endast inne hos oss. Men när vi flyttade för 2år sedan sov han hos oss ett halvår i sträck, sen Fick vi nog. Då ställde jag en säng vid vår fotända så han fick egen säng, men ändå nära oss. Det funkade superbra! Han sov där några nätter och sedan ville han sova i sitt eget rum istället. Och oavsett vad så fick vi mer plats i vår egen säng. Hoppas det löser sig!

Och som tröst, det är inte många 15åringar som sover med mamma och pappa

Om jag var du så skulle jag börja med att se till att hon känner sig trygg med att vara ensam i ett rum och leka dagtid, och när det inte finns nåt sånt problem kan man börja fundera på nätterna.

Sjäkvklart blir hon panikslagen om du säger att hon ska sova ensam i mörkret om hon inte ens kan leka en kvart dagtid i sitt rum för att hon känner sig rädd/otrygg! Sen kan du säga det hur snällt och inlindat du vill, men sovandet är ju inte problemet i sig, även om det är den delen som är jobbigast för er vuxna :)

Ensamhetsträning! :)

Ja, du har nog rätt men det är nästan ännu svårare att träna på att vara ensam dagtid. Svårare på det sättet att jag har idétorka ;). Jag ska se om dottern har några bra idéer på hur det kan gå till själv...

Om hon verkligen vill vara på sitt rum nu så lockar hon med sin lillebror om jag vägrar att vara med henne därinne. Hon borde ju träna på att vara helt ensam men det blir nog svårt för treåriga lillebror att lämna henne ifred samtidigt som hon vill ha honom där.

År dotter började vara på sitt rum när jag köpte ett helt set med leksaker och ställde in där som en överraskning. Nu var hon yngre då men jag tänker att ni kan testa detsamma. Åk på loppis och köp något hon gillar med smådelar som man kan hålla på med, barbie, my little pony, littlest pet shop etc.

Och prata med henne om att ni tror att hon kan upptäcka att det är skönt och mysigt att vara på sitt rum. Och börja detta mitt på dagen ljusa dagar.

Fast grejen är att hon måste få känna att det är hon somkontrollerar processen. Det är hon som ska övervinna problemen, ni ska hjälpa till. Det enda ni bestämmer är att ni ska jobba på det här. Hon måste få sätta mål, bestämma vad hon behöver för att nå målet och i vilken ordning ni ska jobba på saken, så att ni inte börjar med något som är för svårt.

Om ni ska "träna" henne så kommer det inte att fungera, då blir hon bara mer osäker, det är därför hon får panik när du pratar om det.

Men alltså, om du sitter med i hennes rum medan hon leker, och du ska hämta ett glas vatten/gå på toa etc, leker hon vidare tills du kommer tillbaka (kör isf på det och förläng stunden du är borta men kom alltid tillbaka, sen gå iväg igen) eller följer hon efter till köket/toan? Börja isf jobba på att hon stannar medan du snabbt gör ditt ärende, samt samtidigt börja be henne att.hämta filten i soffan åt dig så hon får gå iväg själv och vet att du är kvar. Sen utöka... Går hon på toa själv? Kan hon ta in posten ibland? Hämta en leksak från sitt rum själv? Kan ni leka kurragöma tillsammans med lillebror?