lågaffektivt bemötande

Phillippa

Äldre 16 Oct 20:56
16 svar

Återställ Anmäl

lågaffektivt bemötande

Hej

Här tänkte jag att vi som använder oss av lågaffektivt bemötande kan pratas vid. Ni som inte vet vad det är kan läsa mer på
www.hejlskov.se .

Till största del används den här pedagogiken för barn med npf som t ex adhd, autism och liknande men det kan självklart tillämpas på alla barn. Jag har använt det på min "trotsiga" treåring och det har varit riktigt effektivt :).

Jag använder det även på min sjuåring och det funkar mycket bättre än att vara hård och sätta gränser. Nu menar jag inte att barnen får bestämma allt men jag lyssnar på dem och förklarar varför jag bestämmer vissa saker.

Jag har en fråga jag vill ha hjälp med. Min sjuåring har alltid varit mörkrädd och rädd för att vara ensam, även ibland på ljusa dagen. På nätterna sover hon i vår säng. Hon har en egen säng och har sovit i den i perioder. Hon kom då dock alltid över till oss på nätterna och då vaknade vi alla och sov sämre. Därför fick hon börja sova hos oss redan från kvällens början istället.

Lillebror på tre år sover också hos oss. Båda ligger nära oss på nätterna och känner/letar efter oss om vi skulle ligga en bit bort.

Nu känner jag och min man att vi skulle vilja sova ensamma i vår säng. Sjuåringen får fullständig panik när vi har pratat om detta.

Hur kan vi gå tillväga på ert lugnt och hållbart sätt för att då dem att sova i egna sängar?
- «
- ‹
- Sida 1 av 1
- 1
- ›
- »
Svara i tråden
Svar på tråden lågaffektivt bemötande
Phillippa

Äldre 17 Oct 20:28
#2

Återställ Anmäl

scanmia skrev 2016-10-17 19:27:29 följande:
Jag är absolut ingen expert på det här men för mig innebär lågaffektivt bemötande att man som vuxen i skarpt läge har en huvuduppgift och det är att lugna ner känslorna. Ingen lär sig något med någon större effektivitet när de är i upplösningstillstånd och det är bortkastad tid och kraft att ge sig in i de konflikterna där och då. Lugna ner läget först och lös problemen sedan. Det betyder inte att man har stränga regler eller är mer åt låt-gå-hållet - det är ett separat val. Det betyder inte att man ignorerar eller isolerar ett upprört barn utan att man gör vad som man kan för att hålla alla säkra och trygga utan att ge mer än nödvändig uppmärksamhet åt de oönskade beteendena för att sedan fokusera mycket mer uppmärksamhet och energi på att lösa problemen konstruktivt gemensamt, förebygga konflikter och på att se positiva och önskvärda beteenden och förstärka dem.

Sist men inte minst så innebär det för mig att inte föreläsa och predika. Jag är jättebra på att göra det, men det är ack så ineffektivt. Våra regler är enkla och lätta att förstå (safe, respectful, kind) och mina barn är smarta. Hur lockande det än är så hjälper det inte att jag harvar på med än så välformulerade uppläxningar. Lyssna mer och tala mindre.

Ja, det är vad jag har tagit med mig från det jag har läst om ämnet.

Tack för svar :).

Har du något tips på hur jag kan få sjuåringen att våga prova att sova i egen säng? Just nu vägrar hon. Hon blir helt panikslagen när vi pratar om det.

Hon är helt uppenbart rädd men jagar ju upp sig själv också. Hon påstår att hon inte känner sig trygg i sitt rum.
Phillippa

Äldre 19 Oct 21:03
#10

Återställ Anmäl

Tack för alla superbra tips! Det är mycket jag kommer att ha nytta av.

Hon är överlag väldigt rädd för att vara ensam och hon är väldigt mörkrädd. Hon har aldrig kunnat leka ensam på sitt rum eller något annat rum. Är hon med kompisar är det inga problem att vara på rummet.

Hon vågar inte gå till gatans lekplats som ligger ca 300 meter från vårt hus. Bara om en vuxen är med. Där hjälper det inte ens om hon har kompisar med sig.

Vi har nyligen gjort om på hennes rum och hon har fått vara med och välja. Det är verkligen ett mysigt rum nu.

Jag har sagt att vi kommer att ta det i etapper. Först kommer jag att sova bredvid henne några nätter, sedan i sängen nedanför och slutligen läsa bok och ligga kvar tills hon somnat. Hon har också valet att lillebror provar att sova med henne hela nätterna. Hon kommer alltid att vara välkommen till oss om hon vaknar på natten.

Trots detta får hon nästintill ångestattacker när vi pratar om det. Jag har hela tiden tänkt att det kommer att bli enklare när hon blir äldre men en del rädslor blir nästan bara värre :(.

Som det är nu så avvaktar vi lite till. Jag är bara rädd att jag liksom bekräftar att det "är farligt" att vara ensam, genom att låta henne slippa vara/sova ensam.

Jag kommer senare att prova flera av era tips!
Phillippa

Äldre 20 Oct 20:39
#13

Återställ Anmäl

Piff skrev 2016-10-20 19:13:45 följande:
Om jag var du så skulle jag börja med att se till att hon känner sig trygg med att vara ensam i ett rum och leka dagtid, och när det inte finns nåt sånt problem kan man börja fundera på nätterna.

Sjäkvklart blir hon panikslagen om du säger att hon ska sova ensam i mörkret om hon inte ens kan leka en kvart dagtid i sitt rum för att hon känner sig rädd/otrygg! Sen kan du säga det hur snällt och inlindat du vill, men sovandet är ju inte problemet i sig, även om det är den delen som är jobbigast för er vuxna :)

Ensamhetsträning! :)
Ja, du har nog rätt men det är nästan ännu svårare att träna på att vara ensam dagtid. Svårare på det sättet att jag har idétorka ;). Jag ska se om dottern har några bra idéer på hur det kan gå till själv...

Om hon verkligen vill vara på sitt rum nu så lockar hon med sin lillebror om jag vägrar att vara med henne därinne. Hon borde ju träna på att vara helt ensam men det blir nog svårt för treåriga lillebror att lämna henne ifred samtidigt som hon vill ha honom där.

«
‹
Sida 1 av 1
1
›
»

Svara i tråden

Svar på tråden lågaffektivt bemötande

lågaffektivt bemötande

INNEHÅLL