lågaffektivt bemötande

Jag är absolut ingen expert på det här men för mig innebär lågaffektivt bemötande att man som vuxen i skarpt läge har en huvuduppgift och det är att lugna ner känslorna. Ingen lär sig något med någon större effektivitet när de är i upplösningstillstånd och det är bortkastad tid och kraft att ge sig in i de konflikterna där och då. Lugna ner läget först och lös problemen sedan. Det betyder inte att man har stränga regler eller är mer åt låt-gå-hållet - det är ett separat val. Det betyder inte att man ignorerar eller isolerar ett upprört barn utan att man gör vad som man kan för att hålla alla säkra och trygga utan att ge mer än nödvändig uppmärksamhet åt de oönskade beteendena för att sedan fokusera mycket mer uppmärksamhet och energi på att lösa problemen konstruktivt gemensamt, förebygga konflikter och på att se positiva och önskvärda beteenden och förstärka dem.

Sist men inte minst så innebär det för mig att inte föreläsa och predika. Jag är jättebra på att göra det, men det är ack så ineffektivt. Våra regler är enkla och lätta att förstå (safe, respectful, kind) och mina barn är smarta. Hur lockande det än är så hjälper det inte att jag harvar på med än så välformulerade uppläxningar. Lyssna mer och tala mindre.

Ja, det är vad jag har tagit med mig från det jag har läst om ämnet.

 Ingen expert alls, men om du vill testa en lågaffektiv approach:

När hon panikar eller håller på att jobba upp sig åt det hållet så släpp frågan. Lite lätt uttråkat och neutralt tröstar ni, typ "Såja, såja, vi tar det senare. Ikväll ska vi läsa om Emil. Kommer du?" Avled om det behövs, men så lite uppmärksamhet som möjligt.

På förmiddagen någon gång, långt från alla läggtider, så sätter ni er i soffan och diskuterar hur ni ska lösa problemet med att sova i sin egen säng. Säg att ni har ett problem med att hon är otrygg i sin egen säng på sitt eget rum och att ni vuxna vill ha er egen säng för er själva. Sedan ber du henne hjälpa till att hitta lösningar på problemet och stänger munnen. Sitt tyst och lyssna på vad hon säger. Säger hon ingenting på jättelång tid (10 minuter typ) så säger du att du verkligen uppskattar att hon tar sig tid att tänka på det. Kanske kan du komma med några egna förslag om du tror att det är tvunget, men håll igen!! Skriv gärna upp förslag och idéer som ni kommer på. Börjar hon bli uppstressad och få panik så försäkra henne bara lugnt att ni kommer att ta det hela i väldigt lugn takt och att ni inte kommer att börja med något alls ikväll utan att ni bara diskuterar.