Berätta för familj i v.10-11?

Vi berättade för våra föräldrar direkt när vi plussade. Om vi skulle få ett missfall ville vi kunna få deras stöd, de har själva gått igenom det och vet hur det känns. Så för familj och nära vänner tycker jag inte alls att det är för tidigt, men jag tror att det viktigaste är att det känns rätt för just ER.

Tja vi berättade i vecka 10-11, fick missfall några dagar senare. Var ju inte så roligt, så gången efteråt fick de veta först efter ul i v 13. 

Jag har vart gravid 3 gånger. En gång slutade i missfall. Alla gångerna har jag berättat för närmsta familjen direkt när vi plusa. Visst är det inte roligt att behöva berätta att man fått missfall, men samtidigt så vill jag att dom ska veta, förstå och kunna stöta mig.

Vi berättade för våra familjer i vecka 10-11.

Att det plötsligt skulle bli "säkert" efter vecka 12 efter att ha varit helt osäkert innan dess är en seglivad myt. Det blir istället successivt säkrare och säkrare under hela graviditeten. Risken för missfall är alltså mycket lägre för dig i vecka 10-11 än den var i vecka 8-9 och i vecka 8-9 var den mycket lägre än i vecka 6-7, etc.

I t.ex USA (och andra utvecklade länder med privat sjukvård) pratar man inte ens om "efter vecka 12" som någon sorts milstolpe i graviditeten. Där gör man istället ett tidigt ultraljud i vecka 7-8 och ser man barnets hjärta slå då är risken för missfall redan då otroligt låg så många berättar redan då om de inte vill vänta av någon annan anledning (t.ex jobb).

Risken för att få missfall/MA efter vecka 12 trots att man har sett ett levande foster i vecka 7-8 är dock också minimal så att vänta till efter vecka 12 innebär i princip samma sak, så för att spara på statens pengar låter man kvinnor i Sverige vänta ut den här tiden istället för att ge oss tidiga ultraljud.

Grattis till graviditeten!

Vi har berättat rätt tidigt. Jag tänker att även om det skulle bli missfall så kanske det ändå är bra att de vet om det (om det inte är en massa släktingar som du vanligtvis inte umgås med utan de närmsta). Skulle ni får missfall kanske ni vill ha deras stöd och de kan få förståelse för hur ni mår osv.

Vi berättade runt då, det var oundvikligt eftersom jag inte kunde äta utan bara kräktes. Men jag har för mig att vi hade gjort kub först ( jag gjorde det i v.12 men blev flyttad bakåt till v. 10 på ultraljudet, så var då ca i v 10 när vi berättade). Det kändes skönt att ha sett bebisen på ultraljud först. Om man har sett ett tickande hjärta i ca V8- 9 är risken för missfall mindre än 1%. Däremot kan man ju ha ett missed abortion utan att man känner till det.

Dock är det ju lite mer komplext än så. Risken är ju större i vecka 5-6 när hjärtat ska börja slå, därefter lite lägre och sen lite förhöjd igen när moderkakan ska ta över försörjningen från gulesäcken. I vecka 12 är desss kritiska stadier förbi och alla vitala organ är färdigbildade och det är därför gränsen sätts där. Men även senare kan en ju få missfall. Eller så får en MA som inte märks tidigare.

Det händer ingenting magiskt i vecka 12, så man behöver absolut inte vänta till dess. Det händer inget magiskt i säg v 10, 13 eller 23 heller. Ett missfall kan ske när som helst. Har man gjort ett tidigt UL och sett fosteraktivitet, att man inte blöder, gör att man kan vara lite lugnare och berätta om man känner för det. 

Om man inte gjort UL, men väntar till v 12, då kan man likväl vänta till 14, 15 eller liknande. Det gör ingen som helst skillnad, eftersom kvinnan ju inte vet när exakt ett missfall sker. 

Jag är gravid nu och kommer vara i v9 på jul. Kommer göra vul veckan innan så hoppas på att få överlämna ett julkort med fin bild i :)

Jag tror att det viktigaste, som jag även läser lite mellan raderna i många svar, är inte vilken vecka du är i, utan vilken relation du har till din familj.
Frågan du ska ställa dig är nog hellre, "om jag får mf, är det något jag vill att de här människorna ska veta?".

Vi går lite i samma frågeställning men har inte bestämt oss. Med förra grav., kunde jag inte dölja magen i v 11. Jag berättade inte på jobbet, men ryktet gick långt innan  ändå, trots att jag gjorde vad jag kunde med kläder osv. Det var jättejobbigt. Vi är inställda på att det kan bli likadant inför julen, plus att det kanske kommer att uppstå frågor varför jag som brukar vara så glad i glöggen inte dricker den. Vi får se hur vi gör.

Hur som helst, många har svarat på hur riskerna ser ut. Men som sagt, även om riskerna blir mindre så finns de alltid kvar. Så fråga dig istället om du vill att familjen ska känna till även om det går åt pepparn, och låt det svaret guida dig.

Lycka till!