• Anonym (grubbel)

    saknar gemensamma barn

    Vi har ännu inte fått några gemensamma barn och nu är det nog dessvärre för sent. Skriver inte ut åldern men mellan 40 och 50. Sambon har nog egentligen inte velat även om vi de senaste tre åren "försökt" då hon redan har två (jag ett) och med en dåligt engagerad pappa såväl ekonomiskt som tid och känslomässigt. Våra barn trivs väldigt bra tillsammans och utåt sett är allt nog jättebra och en perfekt familj. Jag jobbar hårt och försörjer alla, sambon jobbar inte utan sköter hem och barn och gör det jättebra. Jag kan dock inte släppa tanken att jag faktiskt vill ha fler barn. Jag tror att när barnen nu håller på att bli stora kan vi komma att gå åt olika håll då intressena skiljer sig mycket. Jag försöker tänka att det här med fler barn kan bli sen men det känns förstås lite jobbigt. Önskar verkligen att det fanns en bra lösning eller att jag kunde tänka "skit samma, det blev inte" och bara släppa det. Sambon klagar att jag är nedstämd och säger att jag ska vara nöjd och glad som det är. Vore kanon med ett bra tips på hur allt kan lösa sig.

  • Svar på tråden saknar gemensamma barn
  • Anonym (rosa)

    Hur gammal är din kvinna då?

  • Anonym (m)

    Så du vill ha fler barn för att ni inte ska glida isär pga olika intressen? Det är väl en ganska dum anledning? Man ska inte skaffa barn för att rädda förhållandet utan för att man verkligen vill ha barn. 

  • Anonym (grubbel)

    Vill verkligen ha fler barn. Och ha kvar familjen. Intressena går at lösa, värre med det andra.

  • Anonym (grubbel)

    Verkar inte finnas enkel lösning på problemet....

  • Anonym (grubbel)

    45+. Vi har pratat om det sedan 38-39 men hon har inte velat och nog varit ganska nöjd som det är.

  • Anonym (Varför?)
    Anonym (grubbel) skrev 2016-12-12 06:38:06 följande:

    Vill verkligen ha fler barn. Och ha kvar familjen. Intressena går at lösa, värre med det andra.


    Men varför vill du ha fler barn? Du är ju inte hemma med dem ändå så vad spelar det för roll?
  • Anonym (........)

    Jag tycker det låter så läskigt att din sambo inte har något jobb. Hur ska hon klara sig som pensionär? Jättelyxig för dig att hon sköter hemmet såklart. Men tänk om du blir kär i någon yngre, (som vill ha barn). Då sitter hon ju i klistret. Det kanske är därför hon inte ville ha fler barn, för att hon inte skulle klara tre barn ekonomiskt om ni gick skilda vägar?

    Jag tycker att du ska ta kontakt med vården eftersom du känner dig nedstämd. Du behöver prata med någon om sorgen att det inte blev ett till barn. Om det inte hjälper får ni väl gå skilda vägar. Då får du försöka hitta någon som är ung nog för att skaffa barn och som vill det. Men det finns ju inga garantier att du hittar den du söker. 

    Är du man? I så fall behöver du ju inte ta senhär krisen just nu. Du kan ju få ett till barn länge till. Bara inte med henne. 

  • Anonym (grubbel)

    Du har naturligtvis helt rätt. Det är där jag själv oxo har landat. Lev i nuet och ta det som det kommer så löser sig allt. Ingen vet vad som väntar runt hörnet, ha ett öppet sinne och var nyfiken på livet. Sen tycker jag att det är jättetrist och är säker att vi hade kunnat lösa det om vi verkligen båda hade velat, men att det dessvärre har blivit för sent. Det där med att inte ha jobbat löser sig oxo, i alla fall rent ekonomiskt, så det är ingen viktig fråga.

Svar på tråden saknar gemensamma barn