Enligt beräkningarna bör min mens komma idag, men jag och sambon var lite oförsiktiga i slutet på året och lyckades troligtvis pricka in ÄL.
Har varit väldigt nervös och testat negativt senast igår, men imorse såg det ut såhär; (se bild)
Vad tror ni?
Ja, det är positivt.
Tack Carambolan! Kände att jag behövde höra det från någon annan.
Har ingen aning om vad jag ska göra nu dock. Jag vill inget hellre än att ha barn, men min sambo är egentligen inte riktigt redo och våra förutsättningar är inte dem bästa. Vet inte om jag ska vara glad eller förtvivlad.
Någon som är eller har varit i samma situation?
Jobbig situation, men tror du inte att din sambo kan bli redo när han får vänja sig vid tanken? Vad är det som gör att han inte är riktigt redo? Jag menar det är lite skillnad, åtminstone för mig, på att bara vara rädd för vad skaffa barn innebär och att inte vara redo för att man pluggar på annan ort eller gör något annat som gör det mindre lämpligt för tillfället.
Vad är det för saker som gör att du inte tycker att du har bra förutsättningar för ett barn just nu? Handlar det om saker som går att förändra till det bättre under de månader en graviditet tar eller är det saker som är omöjliga att påverka förrän senare.
När hade ni planerat att börja försöka skaffa barn, om det inte skett en "olycka" nu? Jag menar för mig är det skillnad att göra en abort för att man kanske inte har de ekonomiska förutsättningarna att ta hand om ett barn just nu mot att att göra en abort för att ni inte ville ha barn förrän ett år senare än det nu blev.
Många frågor jag vet men tror att du till viss del kan få lite hjälp i ert beslut om du besvarar dem (för dig själv eller här) och med tanke på att du precis plussat så har du en stund på dig att överväga vad det är ni verkligen vill göra.
Ja, det är positivt.
Vad jobbigt att det löser sig för er att ni kommer fram till ett beslut som passar er båda. Lycka till.
Tack för era svar!
Min sambo vill ha barn och är nog innerst inne lite glad. Problemet är att vi båda studerar, jag har 2,5 år kvar på min utbildning och han har 4,5 år kvar. Ingen av oss har fast jobb i nuläget. Vi bor i en etta på 46kvm och har knappast ekonomin att köpa en större lägenhet.
Hade tankarna/normerna fått bestämma, hade vi väntat med att skaffa barn tills iallafall en av oss är färdigutbildad och har fast jobb.
Jag har tidigare sagt att om jag skulle bli gravid vill jag inte göra abort. För mig känns det fruktansvärt att ens behöva tänka tanken. Har länge haft barnlängtan och fick för några månader sedan veta att jag har PCO (Polycystitiska ovarier). Det upptäcktes under ett VUL då jag gång på gång sökt för smärtor i äggstockar och livmoder. Smärtan berodde på en infektion i livmoderhalsen, som troligtvis orsakats av bakterier tillsammans med kopparspiral. Men på köpet fick jag veta att jag kan få svårt att bli gravid på naturlig väg, då PCO ofta innebär utebliven ÄL. Har sedan dess oroat mig och längtat ännu mer efter barn.
Vi har dock varit noga med att skydda oss så gott det går (har inget preventivmedel då de flesta tyvärr varit uteslutna för mig, av olika medicinska skäl) Har därför försökt köra "säkra perioder", men pga svårigheter med min menscykel är det lurigt. En kväll förhastade vi oss och körde oskyddat innan jag ens räknat på det. Sen kom paniken. Tänk om... men det är nog ingen fara. Och här står vi idag.
Tack för era svar!
Min sambo vill ha barn och är nog innerst inne lite glad. Problemet är att vi båda studerar, jag har 2,5 år kvar på min utbildning och han har 4,5 år kvar. Ingen av oss har fast jobb i nuläget. Vi bor i en etta på 46kvm och har knappast ekonomin att köpa en större lägenhet.
Hade tankarna/normerna fått bestämma, hade vi väntat med att skaffa barn tills iallafall en av oss är färdigutbildad och har fast jobb.
Jag har tidigare sagt att om jag skulle bli gravid vill jag inte göra abort. För mig känns det fruktansvärt att ens behöva tänka tanken. Har länge haft barnlängtan och fick för några månader sedan veta att jag har PCO (Polycystitiska ovarier). Det upptäcktes under ett VUL då jag gång på gång sökt för smärtor i äggstockar och livmoder. Smärtan berodde på en infektion i livmoderhalsen, som troligtvis orsakats av bakterier tillsammans med kopparspiral. Men på köpet fick jag veta att jag kan få svårt att bli gravid på naturlig väg, då PCO ofta innebär utebliven ÄL. Har sedan dess oroat mig och längtat ännu mer efter barn.
Vi har dock varit noga med att skydda oss så gott det går (har inget preventivmedel då de flesta tyvärr varit uteslutna för mig, av olika medicinska skäl) Har därför försökt köra "säkra perioder", men pga svårigheter med min menscykel är det lurigt. En kväll förhastade vi oss och körde oskyddat innan jag ens räknat på det. Sen kom paniken. Tänk om... men det är nog ingen fara. Och här står vi idag.