Igångsättning ett alternativ till snitt?

Om du vill kunna få ett snitt beviljat är mitt tips att läsa på om de större riskerna med kejsarsnitt, planerat såväl som akut (eftersom risken alltid finns att du kan behöva genomgå ett akutsnitt, oavsett hur du helst skulle vilja föda). Läs även på om de fysiska fördelar som finns med snitt och gör sedan en överläggning om vilka faktorer som är viktigast för just dig, vi människor har ju olika prioriteringar.

De fysiska risker med snitt som du nämner är främst "kosmetiska" och det är nog ytterst få läkare som skulle bevilja ett snitt enbart på de grunderna.

De allvarligaste akuta riskerna inkluderar t.ex förhöjd risk för blodproppar och stora blödningar i samband med operationen men de flesta riskerna (som dock är mycket ovanliga) visar sig först efter förlossningen, t.ex i form av känselbortfalll, endometrios och ihopväxningar inuti buken. Dessutom ökar risken för komplikationer relaterade till moderkakans position vid eventuella nästkommande graviditeter och de riskerna ökar sedan dramatiskt med varje ytterligare snittförlossning (dock från en från början mycket låg nivå).

Detta är inte alls menat för att skrämma upp dig, jag har själv valt planerat kejsarsnitt och för mig och mitt barn gick allting jättebra. Jag drabbades inte av några komplikationer och har idag inga skador på magmusklerna, inget känselbortfall och ärret syns knappt.

Sedan förstår jag fullständigt argumentet att du skulle vilja överkomma din rädsla men vilken del av en vaginal födsel är såpass mycket bättre för barnet än att födas med snitt att det överväger din ångest/oro (och den effekt den i sig skulle kunna ha på barnet)? Det verkar ses som en etablerad sanning att det bara automatiskt skulle vara bättre, men på vilket sätt? Gäller det för alla barn? Vad baseras detta på?

Du behöver inte alls svara på frågorna för min skull men tänk över dem iaf, för din egen skull. Och lycka till vad du än bestämmer dig för!