Är min dotter högkänslig?

Tycker det låter fullständigt normalt.

Ett funktionhinder uppstår först då man hindras i sitt dagliga liv av det så beror ju på hur omfattande det är. Mycket av det som mina ungar med svår adhd o autism gör är också normalt. "Sådär är alla ungar ibland". Förutom att det inte är ibland utan heela tiden. Hela livet handlar om anpassning, energihushållning, olika träffar med vården o att få skolan att förstå sin roll. Högkänslig kan det absolut vara, men så länge vuxenvärlden hittar fungerande strategier så behöver det inte vara ngt hinder. Men man måste ha respekt för att alla är olika. Det tog mig 30 år att utöka från att äta samma tre-fyra saker tex :)

Hej!

Ja, jag tänker inte att det är ett funktionshinder utan har bara en fundering på om hon skulle kunna vara det. Att det kan vara bra att poängtera det för förskolepersonalen (som kan tycka att det är lite jobbigt ibland när min dotter inte vill vara med på noterna och sätter sig på tvären), alltså att hon inte är blyg utan högkänslig. Man kan ju vara högkänslig och extrovert. 

Högkänslig?? Vad är det för nytt trams?

Ditt barn låter som en helt normalt barn i den åldern!

Nytt trams är det inte riktigt, blev etablerat på 90-talet. 
Men nu är ni två som svarat att det är "normalt" så då borde det betyda att min dotter är som flera andra iallafall. Känns inte så ibland bara när förskolepersonalen anmärker på att hon observerar snarare än kastar sig in i nya saker

Låter som ett helt vanligt barn. Många barn är känsliga. Jag tycker du verkar bemöta det rätt med att inte göra en stor sak av det utan låta henne prova på saker i sin egen takt.

HSP/högkänslig är mig veterligen inte en diagnos, det är bara ett samlingsnamn för personer med en viss uppsättning egenskaper. En personlighetstyp.

Jag anser inte att det finns någonting att informera förskolan om, och jag tycker inte heller du ska låsa fast dig vid att dottern skulle vara en HSP. Du kommer bara att börja se och tolka in saker som inte finns.

Se hennes egenskaper var och en för sig, och låt henne vara den hon är. Koppla inte beteenden till en förutbestämd personlighet. Lyft hennes styrkor och ge henne verktyg för att hantera situationer där hon är svagare. Rättfärdiga inget med att hon skulle vara "högkänslig".

Barn som först blir uppspelta inför tanken på något men blyga när det väl gäller känns jättevanligt. Tänk typ, småbarn som träffar tomten på julafton

Många kloka ord! Nej, jag vet att man inte ska stirra sig blind på personlighet. Men jag tänkte att jag ska använda andra verktyg än de jag redan ger henne såsom att prova saker i egen takt, påvisa att det hon först inte ville göra vågade hon sedan göra etc. Vill inte att hon ska få låg självkänsla bara för att jag är okunnig.

Tycker det låter helt normalt.

Allt behöver inte ha en diagnos, och jag tror man som förälder ska akta sig för att leta efter diagnoser och fundera så mycket runt sådant. Om ett barn verkligen har problem och det behövs en diagnos, då lär man nog märka det och även andra runt omkring en. Det liksom blir mer än bara några få saker som gör att man funderar.

Tycker inte det finns något att diskutera med förskolan om baserat på det du beskriver. Och verkligen inte någon anledning att dom ska börja ta någon sak i beaktande (alltså genom att göra henne "speciell", eller ta mer hänsyn och hålla hennes "känslighet i baktanken), det kan skada mer än det gör nytta. Och som sagt, hon låter som mina små..