Mamman vägrar skriva på gemensam vårdnad.

Nej. Jag har bara läst allt jag har kommit över på internet och bilden ser väldigt mörk ut. Min önskan skulle vara en fungerande relation med mamman (där vi kan samarbeta) och bo separat och komma fram till en gemensam lösning för hur vår dotter ska bo osv. Men det går inte ens att prata vad man ska äta för mat till middag innan min sambo går till personangrepp/spiralen är igång och så är sakfrågan långt borta. 

Att kontakta advokat är kanske ett nästa steg. Men alla sådana saker jag gör slår bara tillbaka på mig själv då det är ord mot ord i slutändan, jag känner mig väldigt mycket i underläge.

Jag är ärligt talat för rädd att dra in advokat pga följderna. Min sambo svarar när jag nämner vårdnaden att hon inte litar ett dugg på mig och att jag kommer ta vår dotter ifrån henne då. Att jag ska hänga ut henne som dålig mamma osv. Vilket jag inte skulle göra alls.

Jag skriver kanske här på forumet också för att jag inte har någon annan att prata med om detta, mina vänner och familj vill inte blanda sig i och har nu tagit avstånd från detta. Dom vill t.ex. inte träffas om mamman till min dotter är med. Jag har såklart inte berättat för alla mina vänner, bara vissa närmaste, men det tar emot för det är så enkelt att missförstå och det finns massor av skam i att inte ha vårdnad för mig.

Jag kontaktade vårdcentralen för att själv gå och prata hos en terapeut men fick inte (då jag inte hade några psykiska besvär utan bara hade det tufft i livet som dom uttryckte sig).

Jag fick dock en "stödperson" via dem. Det slutade illa, då stödpersonen gjorde en orosanmälan till socialtjänsten MOT min vilja. Jag sa att det är absolut jättedåligt och ABSOLUT inte ville det och att det kommer bara slå tillbaka mot mig och jag kommer inte få träffa min dotter. Men hen gjorde det ändå! Sen fick jag sluta träffa stödpersonen då min sambo efter möte med socialen osv hotade att jag inte ska få träffa min dotter mer. Hon stack då iväg och bodde hos sina föräldrar ett par veckor o så. Sen kom hon hem och så fortsatte vardagshelvetet...

 Så har det sett ut varje gång jag har blandat in någon annan. Även mina egna föräldrar, min pappa har varit inblandad, vilket inte heller slutat väl. Bara slagit tillbaka på mig själv.

Hej, detta stämmer inte. När jag lyckades få med henne på möte hos soc för att skriva under faderskap var efter att jag hade ansökt om DNA test för att fastställa faderskap. Först då gick hon med på det.

Sedan när vi var där så frågade dem henne om gemensam vårdnad och hon sa bara ett rakt nej. Det finns ingen diskussion och man behöver inte vara överens. Det är mamman som ENVÄLDIGT bestämmer. Så ser lagen ut. Jag som pappa tycker såklart att detta är helt vansinnigt, så är verkligheten dock.

Den representant från Soc som vi då fick träffa sa däremot att det starkt rekommenderar gemensam vårdnad för barnets bästa osv. Men min sambo sa bara nej, och att hon inte ville prata om det. Och det var allt.