I vintras var vi med om ett utdraget MA. Värsta i mitt liv.
Fick plus i april igen och vid ultraljudet igår (V8) visade sig bara en tom hinnsäck. Jag går av på mitten.
Någon stackare som delar samma erfarenhet och kan ge mig lite hopp om framtiden? :(
I vintras var vi med om ett utdraget MA. Värsta i mitt liv.
Fick plus i april igen och vid ultraljudet igår (V8) visade sig bara en tom hinnsäck. Jag går av på mitten.
Någon stackare som delar samma erfarenhet och kan ge mig lite hopp om framtiden? :(
Usch jag beklagar verkligen...har bara ett långdraget MA i bagaget, tog månader att repa sig ifrån och få försöka igen, två operationer.
Så jag förstår att du går av nu....förstår inte varför vissa ska få drabbas av så mycket skit. Alla säger att missfall bara är otur och att risken att drabbas igen är så liten...
Vi hade ett tidigt mf som jag tog ganska bra, just för det var tidigt och vi hade blivit gravida fort...sen tog det tre försök...som då slutade i MA v 13..liten dog efter den sk säkra veckan...så inte lätt känna sig säker i framtiden efter det.
Jag hoppas du hämtar dig snabbt denna gången och snart blir gravid igen, kanske kan du ta lite prover för att se om hormoner och allt är i balans? Kolla även TSH.
Har också varit med om liknande flera ofostriga graviditer och många ma..inga levande barn. Alla kan inte få barn tyvärr.
Usch :(
Jag hade ju hellre inte blivit gravid än vara med om det här. Min läkare sa att vissa bara inte blöder ut, utan att det stannar kvar. Jag är väl en av dem.
Nu känns det mörkt men jag hoppas jag kan ta mig ur detta.
Har ni gjort någon utredning?
Kanske inte har riktigt samma erfarenhet men har också drabbats av missfall! Kämpade närmare ett år för att bli gravid o fick då ett mkt tidigt missfall!
Accepterade det även om vi var ledsna o tänkte att missfall är vanligt, bara att försöka igen! Men Inget hände och något halv år senare gick vi in i utredning o senare ivf!
Jag blev gravid vid första behandlingen. Lyckan var total även om varje dag var kantad av oro! Lång väntan Till kontrollen i v 11 då vi äntligen skulle få ser vårt barn men istället fick vi se ett dött foster.
Läkarna ville att kroppen skulle fixa missfallet på egen hand så jag gick ca 1,5 vecka med fostret i livmodern innan behandling sattes in. Den tiden var fruktansvärd- jag ville inte vara i min egen kropp.
Fick efter behandlingen en svår infektion o blev sjukskriven och fullständigt Depp!
Väntade något halv år innan vi kände oss redo igen, gjorde behandling nr två utan att lyckas! Men nu är jag efter tredje omgången och ca 4 år av barnlöshet- gravid igen och går nu strax in i v 31!
Så klart finns en oro Men den allmänna Känslan i kroppen är god ! Vi längtar efter en utökad familj och jag vet att vi kommer nå dit på ett eller annat sätt. Även om vägen dit varit gropig!