Frågan vänder sig till er som i flera år (uppåt minst 4-5-årsåldern) suttit med era barn tills de somnat:
när och hur har de börjat somna ensamma?
Vem initierade förändringen och varför?
Hur fungerade det?
Våran yngsta var sju år och då började hon sova i sitt rum. Dom andra var något problem äldre. Ett tag sov vi sex personer i ett sovrum.
Vår äldsta mutade vi med att stora barn som somnar själva får gå på bio när hon var tre. Hon är nio och vi läser oftast saga och myser innan hon ska sova. Ibland går vi när hon somnat och ibland innan. Lillasyster på fem måste vi nästan alltid ligga bredvid tills hon somnar
Det kom ganska naturligt. Vid läggdags kunde det vara så att telefonen ringde, att något småsyskon behövde mig eller något. Då sade jag bara åt barnet att jag skulle komma strax. Rätt vad det var hade barnet somnat i väntan på mig, och när det väl hänt en gång, så blev det enkelt.
Med nästa barn så gjorde jag på samma sätt, fast mer avsiktligt. Jag fick ha lite fingertoppskänsla för när det var lämpligt att pröva.
Vi låg bredvid tvåan tills han var drygt 2 år. Då mutade vi med att han fick somna i vår säng och se pippi långstrump bara han somnade själv. För oss har det funkat väldigt bra. Han somnar fort om han får se film. Vi lyfter över honom till hans säng då vi lägger oss.
Våra killar är 5.5 år och 4.5 år. De delar rum, och tills för ett halvår sedan satt en av oss med tills att de båda sov. Vi läste bok, lyssnade på bok, såg ngt på plattan eller låg och pratade ett tag innan det skulle vara tyst för att sova. Kunde ta allt från 20 min till 50 min. Numera går vi ut och lämnar dem efter ca 20 min på deras rum så får de varva ner och somna ensamma ( eller ja, de har ju varandra men utan oss).
Det funkar för oss alla, de är nöjda efter saga/platta/pratstund och vi är nöjda som inte behöver ta läggning hela kvällen.
Mannen sitter fortfarande med dottern(som närmar sig 5,5 år). Hon behöver det och än känns det inte som ett problem.
Vår son är 6,5 år och vi har alltid suttit bredvid. Vi vill fasa ut detta nu för vi tycker att läggningarna blir så långdragna, vi orkar inte sitta där så länge och tycker att han, precis som storasyster, kan läsa själv i en bok en liten stund och sen sova, vi tänker att vi kan sitta i soffan utanför ett tag.
Så här års tar det alltid längre tid också och han ska fixa med en det ena och än det andra, "jag ska bara".
Men hur motiverar man det för honom? Han tycker ju inte att det här är en bra förändring?
Runt 5års åldern.
Läggningarna började bli långdragna o många gånger väcktes hon av att det knakade när jag klev ur sängen, gnisslade med dörren osv när hon väl somnade o vi fick börja om. Ohållbart.
Jag ligger bredvid ca 10-20 min tills hon varvar ner sen går jag ut även om hon inte ville.
Var frikostig med att gå in o ge extra kram o natta om ca 1 min gånger flera o tillslut gick det.
Nu är hon 8 år o vill oftast att vi myser ca 10 min i sängen sen är det helt ok att jag går.
Vår son är 6,5 år och vi har alltid suttit bredvid. Vi vill fasa ut detta nu för vi tycker att läggningarna blir så långdragna, vi orkar inte sitta där så länge och tycker att han, precis som storasyster, kan läsa själv i en bok en liten stund och sen sova, vi tänker att vi kan sitta i soffan utanför ett tag.
Så här års tar det alltid längre tid också och han ska fixa med en det ena och än det andra, "jag ska bara".
Men hur motiverar man det för honom? Han tycker ju inte att det här är en bra förändring?
Vår femåring har somnat efter läggning sedan bebistiden, av sig självt.
Senaste tiden vill han att man ska ligga bredvid efter läsning.
Men då somnar han inte utan vill bara prata länge så jag säger att jag är i rummet bredvid,precis bredvid ditt.
Då går det bra.
Vår son är 6,5 år och vi har alltid suttit bredvid. Vi vill fasa ut detta nu för vi tycker att läggningarna blir så långdragna, vi orkar inte sitta där så länge och tycker att han, precis som storasyster, kan läsa själv i en bok en liten stund och sen sova, vi tänker att vi kan sitta i soffan utanför ett tag.
Så här års tar det alltid längre tid också och han ska fixa med en det ena och än det andra, "jag ska bara".
Men hur motiverar man det för honom? Han tycker ju inte att det här är en bra förändring?
Jag hade försökt förklara på förhand att nu blir det borsta tänderna, sedan pyjamas, sedan en saga i sängen, sen går msmma/pappa ut. Och ha "bra" anledning till att gå ut, vad det nu kan vara, gå diska, duscha, städa, ringa någon etc. Det kan säkert vara svårt de första dagarna men om det känns ohållbart så måste man ta det.
Det är just det där, ska man skylla på tillfälliga ärenden, eller säga att det är för hans skull, eller säga att vi vill göra annat? Vill ju inte skylla på honom liksom.
Vi testade igår. Då satt jag utanför och läste en jobbgrej.
Vi har en kille som fyller 5 i September och funderar på samma sak. Det svåra är att det är så mysigt att hålla sällskap efter godnattsagan även om det förstås måste fasas ut så småningom. Vår approach är att prata med sonen och fråga om han vill öva på att somna själv, och ibland vill han det och det går bra. Tror mycket på att barnen själva är med på båten.
Våra är 2 och 4. Dom delar rum men vi ligger hos dom och läser först sen ligger vi kvar tills dom somnat. Dom är inte mogna alls än att somna själva då dom blir ledsna om man går innan dom sover.