Det där bakandet i korsryggen..
Alltså, jag förstår det inte! Varför bankar folk bebis i korsryggen? Jag står inte ut att se när andra gör det på min bebis!
Jag och min sambo har två barn. Bebis på snart 4 månader och en på snart 21 månader. Jag tyckte inte om att se pappan eller farmor klappa (läs banka) på nedre delen av ryggen på vår första när hen var bebis. Men som nybliven mamma var jag osäker i min roll och sa ingenting om det. Dessutom hände det inte så ofta då hen var väldigt lugn som bebis.
Vårt andra barn som är trög i magen har en hel del skrikstunder, vet inte om jag vill kalla det kolik men näst intill.
När jag såg pappan, min sambo, sitta och banka på korsryggen på bebis så att hen bara skrek ännu mer fick jag till slut nog. Jag frågade först lugnt om han kunde sluta med det där och han frågade varför. Jag sa att jag inte tyckte om det och att bebis inte heller gör det. Pappan svarade att det är så han gör varje gång medan jag nattar vårt äldre barn och att andra också gör så. Jag förstod att han syftade på sin mamma/barnens farmor.
Då tog jag bebis som direkt blev tyst och lugn i min famn och sa att "det får dem inte" samtidigt som jag lämnade rummet. Pappan följde efter och började bråka om att jag tog barnet ifrån honom och att det är helt normalt att göra så. Jag svarade "buffa lätt på rumpan kan vara lugnande ja, men man slår inte hårt i korsryggen och man slutar om bebis inte tycker om det!"
Vi bråkade nog om det där en gång till efteråt men när jag sen sa att jag sett hur röd bebis var på ryggen efteråt har pappan slutat att banka. Han klappar lättare ibland, men fortfarande på ryggen och jag tycker verkligen inte om det!
Idag var bland annat farmor över och när vi fikade var bebis hos henne. Hen var trött och började gnälla så jag sa att jag kunde ta hen. Men nej.. Hon ska precis som med vårt första barn trösta och ta hand om bebis, blir så trött på det! Jag kan förstå om hon vill hjälpa till och det är väl snällt med lite avlastning.. Men om en förälder ber om att få sitt barn så ger man det.. Jag känner min bebis bäst och bebis känner mig, sin mamma mest.
I stället börjar farmor med bankandet på bebis i korsryggen och jag kollade bort, såg i ögonvrån att min sambo såg hur jag inte gillade det men ändå kan han inte säga ifrån!
Tidigare ikväll när jag skulle byta till pyjamas såg jag hur röd bebis var på ryggen.. Jag. Står. Inte. Ut.
Hur ska jag säga ifrån? Hur gör ni? Är det bara jag som tycker illa om det och har jag fel i att det är rumpan man i sånt fall ska klappa lätt på? Eller är det ryggen de klappar/bankar på för att försöka få upp rapar? Då har det dessutom varit tillfällen då bebis inte ens ätit nyligen.
)