Bli gravid efter missfall

Hej!

Fick missfall i fredags, första graviditeten.. Försökt sen januari -17. Känns givetvis riktigt surt men kan inte deppa ihop :(

Hade du haft två missfall nu alltså? Beklagar verkligen <3

Just nu är jag rädd att kroppen inte ska komma igång igen på ett tag. Jag hoppas den återhämtar sig snabbt så vi kan bli gravida igen (helst igår...) men man är ju rädd att det inte ska funka nu på ett bra tag..

Jag förstod det nu när jag läste igen. Givetvis tråkigt med "bara" ett missfall ändå. Jag kände också på mig att detta inte skulle gå vägen - ändå blev jag chockad och förkrossad. Blöder du fortfarande?

Det är sååå svårt att veta hur man ska tänka efteråt. Alltså man funderar och funderar men precis som allt annat så är det ju bara väääänta och se. Jag vet ju inte ens hur länge jag kommer blöda nu. Bara håller tummarna för att det snabbt är över.

Åh, håller verkligen tummarna för en fantastisk födelsedagspresent för dig!!! :D

Jag tänker inte ta ÄL-test på en gång. Tycker min kropp brukar vara rätt tydlig med att visa vad sker men nu när jag blev gravid hade jag en app som visade ungefär när jag skulle ha ÄL så la jag ihop 1+1 med appen och kroppens symtom. Då blev jag gravid. Men får se hur det blir nu, kan inte använda appen när jag inte haft någon mens att räkna utifrån. Sen vill jag försöka undvika att vi ska känna oss pressade och jag tror ÄL-test kan ha den effekten..

Okej, vad skönt! Då är det ju bara köra :) Jag har verkligen grävt ner mig i artiklar om huruvida man ska vänta eller inte. Men alltså det verkar inte finnas någon forskning på att det finns någon risk för ett nytt missfall om man försöker på en gång. Det som kan hända är att man är extra mottaglig och då är det lättare att även ett dåligt ägg fäster. Men då ska man ju ja otur att få ett dåligt ägg just den gången också.. Nu var det ju visserligen inte det vi pratade om men ändå :'D

Jag hoppas min kropp visar vägen utan tester. Men precis som du säger så försöker man ju lura sig själv lite och säga att man inte ska testa, just nu handlar allt i mitt liv om detta typ! Haha!

Hej fina ni! Jag hoppar gärna in här. Känns skönt att ha några i samma situation som en själv att dela tankar med. Jag fick konstaterat ofostrig graviditet för exakt 4 veckor sedan. Skulle vara i v. 9 och gick på tidigt ultraljud (så tacksam att jag gjorde det, vem vet hur länge man skulle gått annars). Fick cytotec direkt. Har dock inte försökt bli gravid än för graviditetstestet var fortfarande jättestarkt positivt efter 2 veckor när jag hade slutat blöda.

Tog dock ett test igår som var negativt och idag fick jag mens! Började gråta av lycka. Det trodde jag aldrig att jag skulle göra av att få mens och testa negativt, hehe. Men det känns bara som en lättnad att min mens kom när den skulle och att vi nu kan börja försöka igen! Det tog 6 månader att bli gravid förra gången men jag hoppas att det går snabbare denna gången.

Har en underbar dotter sen innan på 4 år som längtar efter att bli storasyster. Jag var 22 när jag fick henne så har inte känt någon stress med syskon pga min unga ålder och att jag ville läsa klart min utbildning och börja jobba... Men nu ångrar jag så bittert att vi inte började försöka tidigare!

Hej alla vill börja med att beklaga missfallen :(

Har själv varit med om mitt första missfall...har två barn sedan tidigare 6 och 8 år. Vi vill gärna ha fler barn och jag tog min sista p-spruta i februari-16. Inte trodde jag att det skulle ta sådan tid (har haft lätt för att bli gravid tidigare) min kropp har varit rena berg och dalbanan i hormonerna sedan dess men så i Juli kom det där efterlängtade plusset tyvärr började jag blöda som mens ett par dagar efter. Jag vart hos BM vid två tillfälle där jag gjorde tester som var positiva och tog även hemma som var positiva, ja tänkte jag och BM bokade in hälsosamtal. Men jag var fortfarande undrande angående min blödning så jag bokade in mig för privat tidigt ultraljud 8+0 som var i torsdags förra veckan. På ultraljudet sågs en tom livmoder :( tidigt missfall alltså, men man kunde se en uppklarning lite längre ner som kunde vara en eventuell början på tidig graviditet så har fått en ny tid nästa vecka hos läkare. Har senast idag fått starkt positivt på stickan men det har jag haft nu i 5 veckor sedan min blödning, kan det sitta i så länge? Jag va ju inte gravid så länge så hcg borde ha gått ur kroppen eller är det kanske så att det jag kanske är gravid igen så hcg håller sig högt? Ja jag har så många frågor och det känns som evigheter till läkarbesöket. Har även haft rosa flytningar vid två tillfälle på kort tid.

Ursäkta det långa inlägget men behövde verkligen skriva av mig :)

Hej alla vill börja med att beklaga missfallen :(

Har själv varit med om mitt första missfall...har två barn sedan tidigare 6 och 8 år. Vi vill gärna ha fler barn och jag tog min sista p-spruta i februari-16. Inte trodde jag att det skulle ta sådan tid (har haft lätt för att bli gravid tidigare) min kropp har varit rena berg och dalbanan i hormonerna sedan dess men så i Juli kom det där efterlängtade plusset tyvärr började jag blöda som mens ett par dagar efter. Jag vart hos BM vid två tillfälle där jag gjorde tester som var positiva och tog även hemma som var positiva, ja tänkte jag och BM bokade in hälsosamtal. Men jag var fortfarande undrande angående min blödning så jag bokade in mig för privat tidigt ultraljud 8+0 som var i torsdags förra veckan. På ultraljudet sågs en tom livmoder :( tidigt missfall alltså, men man kunde se en uppklarning lite längre ner som kunde vara en eventuell början på tidig graviditet så har fått en ny tid nästa vecka hos läkare. Har senast idag fått starkt positivt på stickan men det har jag haft nu i 5 veckor sedan min blödning, kan det sitta i så länge? Jag va ju inte gravid så länge så hcg borde ha gått ur kroppen eller är det kanske så att det jag kanske är gravid igen så hcg håller sig högt? Ja jag har så många frågor och det känns som evigheter till läkarbesöket. Har även haft rosa flytningar vid två tillfälle på kort tid.

Ursäkta det långa inlägget men behövde verkligen skriva av mig :)

Man mår nog egentligen väldigt mycket bättre om man inte läser så mkt. Sen är det ju såklart skillnad på stt läsa i forum (som detta ;) ) och leta vetenskaplig fakta.

Hur som helst så hoppas jag vi följs åt nu på denna resa. Hur gammal är du och vart bor du om man får fråga? :)

Nej tyvärr med tanke på att det drabbar så många. Läste nånstans i nån artikel typ "förvänta dig knappt ett tröstande leende från din barnmorska, så vanligt är det med missfall". Man ska ju absolut inte förminska känslan av missfall, men för mig har det varit lite av en uppenbarelse att det är så många som går igenom det. Jag blev mest förbanna typ, att jag måste börja om från början. Han som gjorde mitt ultraljud sa typ "ja du har fått missfall men det är bara testa igen hejdå" :'D Då förstår jag typ att det inte är nån idé att bryta ihop. Sen känner alla olika och det är givetvis okej att känna vad som helst!

Finna många trådar men jag har än så länge fastnat i två olika, där jag skriver med dig och en annan tjej :) Härligt att du har ett barn sen innan! Hur gammal? Jag är 28 år, min kille lika gammal. Vi bor i Stockholm. Han är dock smålänning ;)

Ja det är skönt att känna att man inte är ensam trots att det är sorgligt.

Tack så mycket hoppas det också faktiskt...men det återstår att se om en vecka :) hoppas det kommer snart för dig också

Ja det är skönt att känna att man inte är ensam trots att det är sorgligt.

Tack så mycket hoppas det också faktiskt...men det återstår att se om en vecka :) hoppas det kommer snart för dig också

Haha ja men det är ju det som är det absolut värsta. Att inte ha kontroll!! Att bara sitta och vänta och vänta och vänta.... På nåt man inte ens vet vad det är!