• Erna90

    Bli gravid efter missfall

    Va på cellprovtagning idag så självklart nojjar man sig om huruvida det kan påverka om man skulle ha lyckats bli gravid nu direkt (hoppas kan man ju iaf!!), men ska inte alls påverka då dem. Barnmorskan där tyckte med jag skulle ta ett gravtest om en vecka eller så om jag inte fått mens än. Jag som hade tänkt vänta.. Blir velig men de vill väll att man ska ha koll på det så snart som möjligt om man är gravid. Jag hade snarare tänkt vänta några veckor och isf hoppas på vul för att fastställa hur långt man skulle va gången (hoppas ju såklart man blir gravid snarast men vet ju att det inte är något att ta för givet...). Men tänker ändå så för att hålla modet uppe

  • Erna90
    Lycklig88 skrev 2017-09-05 16:30:28 följande:

    hej alla.. på fredag har dett gått två veckor sen jag började blöda.. förra veckan var väl värst. Har knappt ätit något sen missfallet och allt jag äter smakar typ mögel.. Är inte sugen på någon mat och får tvinga mig själv att äta för att inte svimma. Hade också tänkt att vi försöker direkt för jag blir verkligen galen snart av att haft en bebis i mars till att man inte vet när man blir gravid. Så jävla orättvist allting. Så som jag mår så vet jag inte om kroppen klarar av en graviditet nu.. eller.. och är verkligen sönder inombords livmodern o allt de. Så det är inte i närheten av läkt, men det kanske går fort.. När jag fick missfallet tänkte jag att jag skulle börja ta de lugnare även om inte kanske det orsakades av stress, men för min egen skull bara ta det lugnare. Nu stressar jag ändå ihjäl mig... allting känns verkligen piss. Min sambo mår bättre och säger att vi visst kommer att få barn, men vem vet om det ens blir så. Har flera i min närhet nu som ska ha barn och har stora magar och allt och en nära vän ska ha tvillingar. Min sambos syster sitt fjärde barn och hans brors fru sitt andra.. 

    Väntade i 2 år på att min sambo var redo för barn. Sen gick han äntligen med på det och så får jag missfall i vecka 11 fast fostret hade dött i v .6

    Vi hade planera så mycket redan.. känner mig så jävla deppig.. förlåt för mitt inlägg.. inte så peppande för er andra när jag bara skriver tråkigheter.. 

    vi får alla följas åt och hoppas innerligt att vi snart får barn och får vara glada och lyckliga. 


    Tråkigt att höra, beklagar missfallet!

    Tkr absolut det är tillåtet att tycka synd om sig själv och få ventilera med andra som varit med om samma sak är rätt skönt i bearbetningen tycker jag. Man känner sig mindre ensam. Även om man hört talas om vad statistiken säger..

    Önskar dig/er all lycka till i resan mot ett nytt plus!
  • Erna90
    evve88 skrev 2017-09-06 11:49:29 följande:

    Kunde va jag som Skrev de där om cellprov! Hade förändringar och va inne igår, hade missfall för drygt två vedkor sen och äl i fredags så man har ju en gnutta hopp även om det antagligen är kört denna månaden! Men visst nojjar man för att de påverkar även om dom säger att de inte gör de?? Varför tyckte hon du skulle ta test? Har du testat negativt efter missfall?


    Ja galet vad man funderar! Men inte så konstigt tänker jag!

    Tror för att få koll på ev ny graviditet så fort som möjligt och för att det är lättare att veta ungefär hur långt gången man är. Bag hade annars tänkt vänta till 1a november och kolla (min födelsedag) och hoppas på att det tagit sig och kanske få hjälp med vul för att se hur långt det ev gått. Men de vill väl kanske undvika det (nämnde inte min "plan" för henne..). Men gissar att man kanske borde "lyda"?

    Jag har inte testat negativt efter missfallet, inte testat alls men var på vul och fick det bekräftat.
  • Erna90

    Hur hanterar ni frågan om det inte är dags för er att skaffa barn? Eller skaffa syskon?

    Vi har hittills bara avfärdat det med att vi väntar lite men det är ju så mkt ljug det bara går. Vi vill ju inget annat än få syskon! (Vår närmsta familj och vänner vet dock hur det ligger till). Ibland funderar vi på att ärligt säga att Jo, det var tanken men sen fick vi missfall.. Sen vill jag inte berätta på jobbet för då skulle jag känna pressen på att alla försväntar sig att det snart blir ny graviditet typ.. Där spenderar man ju ändå 5 dagar i veckan och träffat kollegorna dagligen. De jag kan tänka mig att berätta för är väl mer sånna man inte träffar dagligen på det sättet om ni förstår mig någorlunda

  • Erna90
    smulis85 skrev 2017-09-06 14:48:45 följande:

    Fy hatar denna fråga! Får den jämt och ständigt både från min familj, mannens familj och alla andra runt omkring mig. Ingen frågar min man liksom???

    Jag brukar in kommentera alls längre utan säger bara nej inga barn än och byter samtalsämne. Svider varje gång någon frågar.

    Har bara pratat om det med min närmaste vän men vi ses inte så ofta och hon tar inte upp frågan om inte jag nämner det först för hon förstår hur jobbigt det är. Har inte berättat om mitt missfall för någon känner att jag bara kommer bryta ihop igen då. Känns som om jag tar de sedan när vi väl blivit gravida igen kan jag tänka mig, ligger lite för nära inpå just nu.


    Ja den är sjukt jobbig för man blir frustrerad, ledsen och allt på samma gång!

    Känner mig ändå mer ok med att prata om det nu, pratat lite med mina närmsta. Men just när vi fick dryg och alltså närmaste dagarna efter var sbjlt jobbiga. Skrev till vänner och familj och berättade för jag orkade inte ta det muntligt. Storgrät även om jag "bara" skrev om det...

    Kan dock inse att jag själv med tidigare varit snabb med denna frågan till andra men nu tänker man steget längre och inser att det kan ligga så mkt anledningar bakom varför det inte har blivit bebis mer än att man har valt att vänta liksom.. Och hur vanligt missfall är tex..
  • Erna90

    Tyvärr kom mensen för min del idag. Kanske naivt men hade ändå hoppats på att bli gravid igen utan mens... Kändes tungt ändå..

    Hur går det för er andra? Har ni haft en mens efter missfallet eller väntar ni på att ev få plus direkt? <3

  • Erna90
    Elliot1 skrev 2017-09-09 17:16:40 följande:

    Åh vad tråkigt :( Försöka hålla modet uppe och ta nya tag. Klart man hoppas, det gör man ju vare sig man vill eller inte.

    Vi har inte väntat en mens utan försökt på en gång (haft ägglossning i veckan) och ska försöka att inte bli alltför besviken om mensen kommer om två veckor.

    Kram!


    Håller tummarna för er

    Det jobbiga känner jag är att jag vill så gärna ha täta syskon (började försöken så det skulle bli som minst 2år mellan) nu känns det som månaderna bara springer iväg... Avskyr när man inte kan påverka, inte min grej alls!
  • Erna90
    emizz skrev 2017-09-09 22:01:00 följande:

    Jag hadr hoppats på plus direkt också men mensen kom och nu väntar jag bara på att det ska ta slut så vi kan börja försöka igen...fast känns som evigheter :(


    Beklagar

    Ja men det känns sjukt länge... Inte min grej alls att orka vänta och ha tålamod... Vilket jag vet att man måste ha. Kan hänga ihop med att min första graviditet gick så smidigt till allt från att bli gravid till bebis va ute.. Så nu tänkte man att det skulle va så igen men icke.
  • Erna90

    Alltså google-sökningarna när man inte vill sluta hoppas...

    "gravid trots mens.."

    "gravid trots mens och mensvärk.."

    Någon av er som varit gravid tidigare och haft blödningar i början och det ändå blivit en fullgången graviditet? Nyfiken trots att jag inte tror det blev något för oss direkt efter missfallet..

  • Erna90

    Välkommen till er nya!

    Beklagar missfallen. Inget man önskar att någon ska behöva gå igenom! Från känslan av lycka och förväntan till förtvivlan är tuff. Man hinner fantisera mycket redan när det där plusset dyker upp på stickan!

    Vi stöttar varandra och pratar av oss i resan mot nya plus. Hoppas verkligen alla ska få upple a graviditeter snart som blir fullgångna <3

Svar på tråden Bli gravid efter missfall