Bli gravid efter missfall

hej alla.. på fredag har dett gått två veckor sen jag började blöda.. förra veckan var väl värst. Har knappt ätit något sen missfallet och allt jag äter smakar typ mögel.. Är inte sugen på någon mat och får tvinga mig själv att äta för att inte svimma. Hade också tänkt att vi försöker direkt för jag blir verkligen galen snart av att haft en bebis i mars till att man inte vet när man blir gravid. Så jävla orättvist allting. Så som jag mår så vet jag inte om kroppen klarar av en graviditet nu.. eller.. och är verkligen sönder inombords livmodern o allt de. Så det är inte i närheten av läkt, men det kanske går fort.. När jag fick missfallet tänkte jag att jag skulle börja ta de lugnare även om inte kanske det orsakades av stress, men för min egen skull bara ta det lugnare. Nu stressar jag ändå ihjäl mig... allting känns verkligen piss. Min sambo mår bättre och säger att vi visst kommer att få barn, men vem vet om det ens blir så. Har flera i min närhet nu som ska ha barn och har stora magar och allt och en nära vän ska ha tvillingar. Min sambos syster sitt fjärde barn och hans brors fru sitt andra.. 

Väntade i 2 år på att min sambo var redo för barn. Sen gick han äntligen med på det och så får jag missfall i vecka 11 fast fostret hade dött i v .6

Vi hade planera så mycket redan.. känner mig så jävla deppig.. förlåt för mitt inlägg.. inte så peppande för er andra när jag bara skriver tråkigheter.. 

vi får alla följas åt och hoppas innerligt att vi snart får barn och får vara glada och lyckliga. 

Kunde va jag som Skrev de där om cellprov! Hade förändringar och va inne igår, hade missfall för drygt två vedkor sen och äl i fredags så man har ju en gnutta hopp även om det antagligen är kört denna månaden! Men visst nojjar man för att de påverkar även om dom säger att de inte gör de?? Varför tyckte hon du skulle ta test? Har du testat negativt efter missfall?

Fy hatar denna fråga! Får den jämt och ständigt både från min familj, mannens familj och alla andra runt omkring mig. Ingen frågar min man liksom???

Jag brukar in kommentera alls längre utan säger bara nej inga barn än och byter samtalsämne. Svider varje gång någon frågar.

Har bara pratat om det med min närmaste vän men vi ses inte så ofta och hon tar inte upp frågan om inte jag nämner det först för hon förstår hur jobbigt det är. Har inte berättat om mitt missfall för någon känner att jag bara kommer bryta ihop igen då. Känns som om jag tar de sedan när vi väl blivit gravida igen kan jag tänka mig, ligger lite för nära inpå just nu.

Åh vad tråkigt :( Försöka hålla modet uppe och ta nya tag. Klart man hoppas, det gör man ju vare sig man vill eller inte.

Vi har inte väntat en mens utan försökt på en gång (haft ägglossning i veckan) och ska försöka att inte bli alltför besviken om mensen kommer om två veckor.

Kram!

Jag hadr hoppats på plus direkt också men mensen kom och nu väntar jag bara på att det ska ta slut så vi kan börja försöka igen...fast känns som evigheter :(