Mår så dåligt efter abort

Vi ångrar oss också och det är svårt att orka. Vi kunde aldrig bestämma oss och kände också press. Ångrade direkt dagen efter. Det tar aldrig slut heller utan är rester kvar som vägrar komma ut, fram och tillbaka på gynakuten. Vi funderar på att eventuellt försöka med ny graviditet sen.

Vi har redan två småbarn (båd under fyra år) och ingen av oss har fast jobb, detta var några av skälen till aborten. Vi hade inte tänkt ha fler barn. Men ångrar oss så mkt.

Varför gör ni abort då?För att ni ska ångra detta sen?

Paulina, som du kanske läste i min inlägg att vi under 5 veckor var på 4 olika kliniker och fyra gånger bangade. Vi grät, vi pratade varje dag, vi har en mycket komplicerad situation som var skälet. Vi ville så gärna behålla vår bevis. Sen efter 5 veckor sv vardagliga diskussioner, gråt, nedstämdhet, stress, press.. vi åkte in helt utmattade och sista gång frågade varandra om vi kan fixa alla dessa grejer som är kaos.. vi liksom gav upp av utmatning. I chock. Tro mig det var, kändes iaf så, välgenomtänkt.. men det visar sig att ett sådan beslut kan aldrig vara tillräckligt genomtänkt.

Vill hur det känns: Här har varit på gynakuten redan två ggr på fem dagar. Obt, feber.. Detta sol hänt är så fruktansvärt hjärtskärande. Stor kram till er!

Ert beslut var visst väl genomtänkt. Det behöver inte betyda att ni inte är ledsna och behöver sörja efteråt. Aborter görs pga av omständigheter. Det är inte alltid hjärtat och hjärnan är överens. Tillåt er att sörja det här barnet och aborten, ge det tid och låt det ta plats i era liv en period. Det kommer att kännas bättre med tiden, men det kommer förmodligen alltid finnas kvar en liten sorg och saknad - även om ni vet att ni tog rätt beslut. Beslutet av en abort är aldrig enkelt, men ibland är det för det bästa, för alla inblandade. 

Kram tillbaka ts! Hoppas att ni mår bättre snart. Hur länge sedan var aborten? Här är det sju veckor sedan och blir aldrig färdigt, blir väl skrapning till slut.

Det som har hjälpt för vår del är vi har pratat mycket med varandra om allt som har hänt. Så mitt enda tips är att prata med din sambo och finna stöd där. Jag funderar på att även gå till en kurator på kvinnokliniken.

Velar fram och tillbaka angående ny graviditet eller inte, helt förvirrad.

Vet hur det känns: Tråkigt att det bara fortsätter med komplikationer. Här har inte blött nåt först utan första dagen efter skrapning sen började började blöda lite för tre dagar sen (en vecka efter). Men inga rester. Har du rester kvar?

Jo jag känner också blandade känslor inför nästa graviditet. Osäker då jag tyckt att hela den förloppet var så jobbig och jag saknar just den bebin som är borta nu. Så jag tänker inte på nästa även om jag samtidigt skulle vilja ha en till. Jag låter mig sörja den bebin jag ville så gärna behålla. Det har varit en så otrolig jobbig tid med så många avbokade besök och tårar. Det har tagit på krafterna hos oss båda. Vi är slutkörda just nu.

Hur mår du/ni nu? Säg till om du vill prata!

Stor kram