Iowhannah skrev 2018-02-22 16:41:32 följande:
Jag var helt inställd på att börja med antidepressiva i dag. Tog fel på månad dock, mitt läkarbesök är 22 mars. Dessutom fick jag veta att mvc?s läkare inte skriver ut nåt för nybehandlingar, bara om man redan äter medicin. Min bm klämde in mig under sin lunchrast och ordnade remiss till psyk, där de inte alls tog mig på allvar.
Det verkar som att eftersom jag äter, sover, tar hand om mitt barn och inte vill ta livet av mig så är jag inte deprimerad. Det kunde psykläkaren avgöra efter ca tio minuter av idiotiska frågor. Sen kom flosklerna (tänk positivt, träna, fortsätt gå till psykologen, fortsätt låta sambon göra allt hemma, osv osv). Jag ville skrika åt henne att dra åt helvete.
Alla mina vårdkontakter (läkare, psykolog, mvc?s kurator, barnmorskan) har nämnt medicinering. Alla! Och så kommer psykläkaren och skiter i vad jag säger och vågar inte skriva ut nåt pga graviditeten. Jag påpekade att bebisen mår sämre av att jag mår dåligt, än av att jag skulle äta SSRI, och att de inom mödravården har föreslagit medicinering, men det spelade ingen roll. Jag mådde bara sämre när jag gick därifrån än vad jag gjorde innan.
Just nu känns allt rätt svart. Jag känner för att ge upp, jag vet inte vad jag kan göra om ingen vill hjälpa mig. Varför ska jag kämpa om vården motarbetar mig?
Usch vad jobbigt det låter. Jag har också hört att de brukar godkänna medicinering i de fall där modern mår för dåligt utan. Jag äter exempelvis medicin mot ångest och läkaren på mvc tyckte inte jag skulle sluta trots att medicinen kan ha negativ effekt på barnet.
Dock brukar det ju kunna ta lång tid innan denna typ av medicin har effekt så de kanske tycker det är onödigt att ordinera det när effekten ligger så långt fram i tiden. Å andra sidan kan man ju tycka att de borde ordinera medicineringen på en gång då så du får chans att må bra och känna dig stabil innan förlossningen. Kanske ska ta upp det med bm igen och se om hon kan stötta dig i kontakt med läkaren.
