Bf juli 2018

Välkommen! Kul att vi blir fler! Tror många skriver i fb-gruppen men jag håller mig hellre här :)

Min bebis låg med huvudet nedåt i måndags när jag var hos bm men under veckan har han eller hon vänt sig IGEN och fortsätter sparka på min stackars blåsa... Men men, den vänder väl sig igen vad det lider :)

De verkar ju ha sina vanor, jag känner mest i mitten fast nedåt mot utgången :) jag är i v 30, 29+4 idag och har alltså bf 16/7. Så knappt en vecka efter dig :)

Jag behöver tips av er! Vad äter ni?! Min aptit har minskat jättemycket och jag är typ inte sugen/inspirerad att äta något alls längre. Jobbigt när jag ska förse resten av familjen med mat men vill inte ha eller tillaga något. :-/

Första förlossningen startade med värkar när jag sov. Startade vid 23-tiden har jag för mig och höll mig vaken hela natten. Hon föddes 13.00 dagen därpå så hon hade inte så bråttom.

Andra förlossningen startade med att vattnet gick. Jag hade känt mig lite hängig innan och vilade och helt plötsligt gick vattnet. Herregud vad jag skrattade för det var så skumt. Värkarna startade strax efter det. Nån timme kanske.

Jag är nu i vecka 31+1 och så himla trött på det här! Jag vet inte hur jag ska palla två månader till! Ständigt sötsugen, ständigt dålig i magen, ständigt trött, ständigt ont nånstans, halsbränna, svullen, känner mig stor och otymplig, sover skitdåligt, har knappt nån matlust, törstig hela tiden, sammandragningar och förvärkar, och så detta dåliga samvete för att jag inte orkar/klarar att hålla samma tempo som mitt barn. Jag vill inte mer nu!!

Och dessa kommentarer om hur stor jag är! Som att jag inte vet det!! Det är säkert i all välmening, men jag orkar inte höra skiten. Jag önskar att jag bara kunde isolera mig helt från precis alla tills bebisen är ute.

(Jag har knappt sovit i natt pga svettningar och ett barn som vaknade 540 gånger och ville ha nåt att dricka eller äta. Han hade feber i går och varken åt eller drack ordentligt.)

En liten kompakt lista så det blir lättare att hålla reda på alla

Du måste ju ha lyckats förra gången iaf. Minns du hur du gjorde/tänkte då?

Jag har 17 mån mellan mina, och det är klart att det var jobbigt (var hemma med båda samtidigt, första hade inte börjat förskola än) men jag tror också att jag gjorde det onödigt jobbigt för mig genom att fortsätta hålla så hårt på rutinerna med äldsta samtidigt som yngsta hade kolik. DOCK tyckte jag att det var lättare på sätt och vis, då jag tycker det är så himla tråkigt att vara själv med små-bebisar. Då hade jag ju äldsta att leka med och hitta på saker med, och yngsta tyckte ju det var spännande att hänga med.

Vet att det var så många som ifrågasatte mitt beslut att vara hemma med båda, för att bebisen skulle få så lite uppmärksamhet och äldsta skulle få så lite stimulans men det var ju bara skitsnack, äldsta fick hitta på roliga utflykter flera gånger i veckan och fick givetvis bra mycket mer uppmärksamhet än han hade fått på förskolan, och yngsta fick faktiskt mer fokus än vad äldsta fick när jag var hemma med honom - för med äldsta så satt jag mest och kollade på tv eller så låg han i vagnen.

Gud vilken utläggning - förlåt. Det löser sig!! Och det kommer vara jobbigt i början att dela på uppmärksamheten och dela på sig själv, men det ger sig med tiden. Mina killar är så himla tighta idag, och det kommer ju dina bli också när det bara är 2 år emellan. Va inte för hård mot dig själv bara, det gör inget om det blir lite stökigt och lite tv för äldsta och falukorv till middag

Det är klart du kommer klara det! Kom ihåg att vara snäll mot dig själv. :) Jag har nästan exakt 2 år mellan mina (+ 2 månader). Jag var jätteorolig över hur bebisen skulle påverka storasyster.  Men hon tyckte att det var jättespännande med bebisen och var till och från väldigt nyfiken. Vi var noga med att hon fick vara med och vara nära, klappa, känna, gosa... Sen efter ett tag tröttnade hon, i längden så är exmpelvis amning inte så jättespännande för en tvååring. För oss blev det att pappan fick mer tid med tvååringen. De kom varandra närmare än innan och umgicks mer. Sen försökte jag ändå hitta på saker tillsammans enbart med henne också när bebisen sov. Kanske bygga med lego, läsa en bok eller gå en promenad. Barn är väl rent generellt inte särskilt kräsna. Sen fick ju förstås  hålla en del koll. Storasyster villa gärna bädda om lillasyster och dela med sig av sina leksaker. Detta kunde resultera i att hon mer eller mindre begravde lillasyster i leksaker i spjälsängen (båda var väldigt nöjda med upplägget, jag var mindre nöjd, haha).