Bf juli 2018
Vilken jäkla natt och morgon men även dag. :( Känner mig helt slut!! :(
Mina starka illamående tabletter (ondasetron) tog slut i onsdags så tanken var att försöka gå ner till ett steg till primperan. Hela torsdagen mådde jag hyfsat lite mer illa än vanligt men ändå okej. Men sen inatt och hela morgonen har jag kräkts och kräkts och kräkts :( Magen har krampat då den varit helt tom och bara varit galla/skum eller inget som kommit upp. Kräktes säkert 10-15 gånger från natten till morgonen. Och inte nog med det år min son sjuk och har hög feber och mammig. Varit hemskt. :( Fixk sådan Flashback mot hur de var i början av graviditeten när jag mådde så fruktansvärt extremt jävla dåligt och åkte fram och tillbaka till sjukhuset och blev inlagd. Kände bara panik och tänkte inte igen,jag orkar inte. :?( Detta varför de inte blir fler barn här sen. Att må så illa tar så på psyket och även fysiskt.
Så ringde mvc och hade turen att det var just min bm som ringde upp och hon tog tag i det direkt och ringde mvc läkaren och förklarade allt och läste min journal så jag fick nytt recept på mina starka tabletter. Kändes så skönt!! Var orolig hur de skulle lösa sig. Eftersom vårdcentralen bara skriver ut lergigan och i te ens gynmottagningen på sjukhuset ville skriva ut ondasetron utan avdelningen som jag var inlagd på bara gjorde det. Men mvc läkaren hade sagt jag fixar det direkt inga problem. Känns så skönt att läkaren förstod och bm hjälpte mig så snabbt Älskar vetkligen min bm och mvc. De är fantastiska!! Trodde ju de skulle gå bra och sänka nu men icke.,är ändå i v 17 men men. Men som min bm sa detta är ju inte normalt med att må såhär illa och kräkas sä sent men några få göra det,är ju därför det hår som sjukdom och man har diagnos. Mon bm har liksom mig och en enda till som har det såhär. Så ovanligt. Så just nu mår jag lite piggare och bättre. Förflyttat mig ifrån sängen till soffan ändå. Foglossningen är någorlunda lugn ändå i förhållande mot vad den brukar men mest legat idag ju så.
Tack till min älskade man som stöttar mig alltså. De får för lite beröm ibland för allt de får stå ut med när vi kvinnor är gravida.
Vet inte vad jag vill med detta inlägg. Mest bara skriva av mig. Hoppas ni andra mår bättre än mig. Trevlig helg alla