Ignoramus skrev 2018-03-06 00:23:52 följande:
Hahah åh, ja, relaterar verkligen!! Smart att säga det i förbifarten och sedan byta ämne!! Samt innan mötet! Smooth operating, mina komplimanger. Det här är iofs första barnet för min del men innan jag vet att allt har gått bra, att kejsarsnitt är beviljat och att barnet (över)lever och mår bra känns det inte som någon idé att fira/glädjas. Föredrar att bli med ny hund alla dagar i veckan. ;) Då är föräldrarna hälsotestade, man får träffa hunden innan man bestämmer sig osv osv osv. Try before you buy helt enkelt.
Ja jag har också blivande sömnbristskräck. Är lite bortskämd med att somna på trettio sekunder och sen sova så djupt att jag en gång inte ens hörde när brandmännen bultade på ytterdörren och ropade, eftersom det brann i lägenheten under.
Åå ja jag förstår att du är superorolig, och det blir tyvärr inte bättre när barnet är ute kan jag meddela .. ;) snarare värre! Det kan ju vara lite bra att öva på att släppa kontrollen lite och vara glad och lycklig i stunden, och inte tänka på allt som kan gå fel - för tro mig du kan bli tokig om du gör det. Man måste liksom lära sig att lägga band på sig själv om man är en person som har katastroftankar (som jag är). Sedan kan det ju också vara en poäng att andra är med dig i resan även om du tycker det känns jobbigt, från perspektivet att du faktiskt ÄR mamma nu - vad som än händer framöver (och utgå ifrån att det kommer gå bra, för det gör det allt som oftast) så är du nu så långt gången att ditt barn är ett barn, och skulle något dra igång så kommer de göra allt de kan för att rätta ditt barn - jag har inte gått igenom det själv men har en vän som gjorde sen abort pga att barnet hade ett allvarligt fall av vattenskalle som uppdagades vid RUL (barnet hade med största sannolikhet dött i magen, och om inte under första tiden utanför magen) och för henne tror jag det var viktigt att folk faktiskt förstod att hon hade förlorat ett BARN och att hon var mamma, även om hennes barn inte fanns kvar hos henne. Sen så är det ju faktiskt att för de allra allra allra flesta så går det ju BRA - så fokusera på det och inte vad som kan gå fel =) Gud vilken pekpinnemamma jag blev nu här - men jag känner igen mig så mycket i dom tankarna från första barnet att jag inte ville "ta ut något" förrän han var ute