• Sopp

    Bf juli 2018

    Hermioney skrev 2018-03-01 13:16:50 följande:

    Från början hade jag bara massa fladder och bubblor som spricker.

    Nu har det börjat kännas annorlunda.

    En gång på ryggen, sen ena sidan av magen, sen andra och i mitten-det känns som en tumme snabbt trycker på mig från insidan av magen.

    Är det det som är sparkar?

    Är det det ni kallar buffar?

    V. 22+2 idag.


    Ja! Det tror jag. Har du moderkakan i framvägg? Då känns ju sparkarna inte så sparkigt faktiskt utan mer försiktigt
  • Sopp
    Ignoramus skrev 2018-03-05 13:01:37 följande:

    Hur berättade ni för familjen? Hehe vecka 22 och har inte gjort det än. Jag tillhör den, vad det verkar, lilla skara som inte tycker det är kul att berätta. Inte för att de inte kommer bli glada, utan snarare tvärtom. Jag vill inte ha "uppmärksamheten", är obekväm vid starka känsloyttringar och vill att alla ska behandla mig som om ingenting hänt. Dvs utan kommentarer och frågor.

    Är det okej att skicka ut ett mass-sms? Eller vad hade ni gjort?


    Men jag förstår verkligen. Med första ville jag ju berätta för precis alla i hela världen från dag 1 och satt på nålar tills KUB var avverkat och berättade för typ alla jag kände. Nu med tredje känner jag bara att jag ville att det skulle va vårt barn och ingen annan behövde bry sig om det eller veta, ville bara va i vår lilla familjebubbla. De enda jag ville berätta för var småkillarna här hemma. Det är bara att dra av plåstret - jag har sagt det i förbifarten när jag träffat vänner och snabbt bytt ämne, körde ett snabbt announcement på jobbet innan jag smet iväg på möte - har inget behov av att prata om detta med någon annan. Känns härligt på något sätt, att det här barnet är som bara mitt och jag vill inte dela honom med någon =) (tills han kommer ut, då får gärna någon ta honom, när som helst. har panik inför stundande sömnbrist 
  • Sopp
    Horisonten skrev 2018-03-05 16:57:10 följande:

    Hej allihopa. :) Hur går det för er?

    Här är det helt okej. Illamåendet är kvar men funkar med mina tabletter. Försökte i helgen att gå ner till lergigan men usch fy så dåligt jag mådde. Kräktes förvisso inte,tack och lova. Men mådde så fruktansvärt illa så låg bara i soffan hela dagen för mådde så dåligt och kände mig bara borta. Sov och sov och sov. Pratade knappt med familjen. Så nej det funkade inte alls eller kändes bra.

    Sen foglossning blir bara värre och värre. Varit riktigt jobbigt nu senaste veckorna. Inte kunnat gå på akupunktur heller pga förkylning men skall äntligen få imorgon igen.

    Annars mår jag väl bra. Haha :p Känner bebis sparka varje dag,vissa dagar mer eller mindre. Var hos bm i fredags och allt var bara bra. Fina hjärtljud och livmodern var så stor som den skulle vara. Så kändes bra och skönt. De enda var väl min vikt då. Bara gått upp 1 kg sen inskrivningen.., de var inte bm så nöjd kring. Men tappade ju iof 3-3,5 kg från inskrivningen. Men ja får ha koll.

    Sen det jobbigaste. Min bm skall sluta på våran mvc!!! :( Blrv så ledsen. Hon är fantastisk min bm. Finns alltid där,ger stöd,lyssnar och tar sig tid. Verkligen förstår och känner mig!! Så är så ledsen. Hon känner till vår historia med 2 missfall innan dottern och oron efter de när jag var gravid med de andra 2. Allt kring hyperemesisen och även min extremt svåra foglossning jag hade med sonen och nu. Men även min rädsla och oro kring förlossningen denna gången. Men hon slutar i maj så ett tag kvar och hon skall hitta bästa ersättaren men känns sorgligt :(

    På torsdag går vi in i v 22 och på måndag väntar vårt första aurora samtal. Nervöst men även spännande och skönt att de äntligen skall bli dags.

    Oj detta blev såååå mycket längre än jag tänkt. Behövde verkligen skriva av mig känner jag. Hoppas allt är bra med er alla


    vad jobbigt med illamående och smärta, förstår att BM känns viktig då! För mig flyter allt på oförskämt bra så jag känner liksom inget behov av att prata med BM, går mest dit för att få veta att prover och sånt ser bra ut. Däremot är jag SVIIIIINtrött. Så oerhört trött. vet inte var jag ska ta vägen för orkar inte något känns det som, samtidigt som man måste orka allt. Har kollat järnet och sköldkörteln och det är det inte 
  • Sopp
    Ignoramus skrev 2018-03-06 00:23:52 följande:

    Hahah åh, ja, relaterar verkligen!! Smart att säga det i förbifarten och sedan byta ämne!! Samt innan mötet! Smooth operating, mina komplimanger. Det här är iofs första barnet för min del men innan jag vet att allt har gått bra, att kejsarsnitt är beviljat och att barnet (över)lever och mår bra känns det inte som någon idé att fira/glädjas. Föredrar att bli med ny hund alla dagar i veckan. ;) Då är föräldrarna hälsotestade, man får träffa hunden innan man bestämmer sig osv osv osv. Try before you buy helt enkelt.

    Ja jag har också blivande sömnbristskräck. Är lite bortskämd med att somna på trettio sekunder och sen sova så djupt att jag en gång inte ens hörde när brandmännen bultade på ytterdörren och ropade, eftersom det brann i lägenheten under.


    Åå ja jag förstår att du är superorolig, och det blir tyvärr inte bättre när barnet är ute kan jag meddela .. ;) snarare värre! Det kan ju vara lite bra att öva på att släppa kontrollen lite och vara glad och lycklig i stunden, och inte tänka på allt som kan gå fel - för tro mig du kan bli tokig om du gör det. Man måste liksom lära sig att lägga band på sig själv om man är en person som har katastroftankar (som jag är). Sedan kan det ju också vara en poäng att andra är med dig i resan även om du tycker det känns jobbigt, från perspektivet att du faktiskt ÄR mamma nu - vad som än händer framöver (och utgå ifrån att det kommer gå bra, för det gör det allt som oftast) så är du nu så långt gången att ditt barn är ett barn, och skulle något dra igång så kommer de göra allt de kan för att rätta ditt barn - jag har inte gått igenom det själv men har en vän som gjorde sen abort pga att barnet hade ett allvarligt fall av vattenskalle som uppdagades vid RUL (barnet hade med största sannolikhet dött i magen, och om inte under första tiden utanför magen) och för henne tror jag det var viktigt att folk faktiskt förstod att hon hade förlorat ett BARN och att hon var mamma, även om hennes barn inte fanns kvar hos henne. Sen så är det ju faktiskt att för de allra allra allra flesta så går det ju BRA - så fokusera på det och inte vad som kan gå fel =) Gud vilken pekpinnemamma jag blev nu här - men jag känner igen mig så mycket i dom tankarna från första barnet att jag inte ville "ta ut något" förrän han var ute
  • Sopp

    Uppdatering på bilfronten - vi har nu kollat runt endel och hetaste kandidaten är VW Sharan, får se om vi slår till men den var skön att köra och kändes väldigt rymlig

  • Sopp
    Perpen skrev 2018-03-15 06:48:24 följande:

    Ni som har barn sen tidigare.. Har ni berättat för dem eller när tänker ni göra det?


    Vi berättade efter KUB, dom är snart 2,5 o 4 år gamla. Så kul att kunna prata om det här hemma, de funderar mycket kring vad han äter för något, när han kommer ut, vad de ska leka. Vi pratar en hel del om att små bebisar mest skriker hela tiden och bara ligger och sprattlar, förbereder dom på det värsta - men barn är ju så himla fantastiska, de bara tittar på mig och säger ?när Axel kommer ska jag trösta honom, och säga att han inte behöver vara ledsen!?
  • Sopp
    Iowhannah skrev 2018-03-21 18:37:08 följande:

    Får man ta allergitabletter som gravid? När jag väntade sonen så sa de på apoteket att gravida skulle hålla sig till ögondroppar och nässpray (som tur var så räckte det för min del då).


    Jag tar fyra antihistamintabletter om dagen nu, har fått kroniska nässelutslag som bryter ut på hela kroppen dagligen annars, har flera läkare som har sagt att det är hellugnt
  • Sopp
    Horisonten skrev 2018-04-04 21:41:35 följande:

    Hej allihopa. Måste fråga om någon här inne vet eller varit med om något liknande.

    Var ju hos min bm i torsdags. Allting såg ju bra ut då. Inget högt blodtryck utan normalt för mig. Ligger normalt lite lågt så. Men vi upptäckte iallafall att mitt urinprov jag lämnade i början av gravidteten inte blivit inskrivet i min journal. De var skickat på odling men inte vad stickan visade. Så skulle lämna nytt urinprov då bara så vi kunde skriva in. Men glömde det då.

    Men var där i tisdags också då min mamma skulle gör cellprov så följde med och lämnade då urinprov. Då visade att jag hade lite protein i urinet men intet farligt kunde tyda på mer flytningar vilket jag har som många gravida har. Men hade även lite äggvita i urinen. De kunde vars för de inte var morgonurin sa sköterskan så skulle ta med morgon prov nästa gång jag skall till bm.

    I söndags hade vi lite kalas och vart lite stressigt så kände som lire mensvärk i magen men inget som gjort ont. Dock fick jag under söndagen väldigt ont i underlivet eller ja mellan benen. Svårt och förklara. Som stick,hugg och illningar. Gjorde rejält ont och obehagligt men gick över när jag la mig och vilade på soffan. Men jag har haft lite inte som kramp men typ som benen värker och är spända och behöver typ sträcka ut dem när jag ligger i soffan,just vaden och smalbenet. Även haft som kramp 2 gånger typ i bröstkorgen men gått över. Idag haft en sammandragning så jag fick stanna upp. Inte ont men magen spände. Men igår och framförallt idag har jag haft en fruktansvärd huvudvärk. Speciellt idag och alvedonen hjälpte inte. Varit väldigt trött och blir ofta andfådd nu. Detta behöver inte alls vara något men ihop alla saker och de med äggvitan har gjort mig väldigt orolig och nervös.

    Sen har jag ju fortfarande illamående men slutat med min kvällstablett och jag har min extrema foglossning som är hemsk!! :( Så är ju väldigt trött. Men någon som också haft såhär utan att de var något? Tror ni jag bör oroa mig eller ringa mvc imorgon?

    Hade ju för någon vecka sen att jag blev väldigt yr och fick väldigt ont i huvudet en stund senare och som svarta pricka som blinkade,typ som pixlar för ögonen men gick över efter någon min. Pratade i torsdags med läkaren om detta och hon sa att de kunde bero på en viss gravid migrän. I början av gravidteten hade jag väldig huvdvärk men de sa också att de var nog pga hormoner.

    Jag vet inte vart jag vill komma med detta. Behövde nog få skriva av mig,bolla lite och få stöd och råd.

    Hoppas ni alla mår bra


    Alltså min erfarenhet är att de gör lite ont lite överallt, nerver i kläm, stelt och ont och känner att det blir värre för varje graviditet - med det sagt är det väl bättre att kolla upp det hos BM om du känner dig orolig? Bättre att kolla en gång för mycket :)
  • Sopp
    Hermioney skrev 2018-04-04 21:50:05 följande:

    Tredje trimestern har klampat in med stormsteg!

    Det var tydligen sant det de sa att andra trimestern är rena semestern och att första och tredje är mer lika varandra.

    Mitt luktsinne, rinnande näsa, konstiga drömmar och andfåddhet har kommit tillbaka. Och magen som inte sett ut att växa mer utan mest stått still har nu börjat växa igen.

    Det konstiga är att magen inte syns men känns. Jag har fått byta storlek i byxor två gånger redan i andra trimestern och nu börjar tröjorna bli trånga.

    Bebisen kan jag känna riktigt tydligt nu. Jag kan känna hur det rör sig i magen! Helt otroligt!

    Nån som vet vad jag mer har att vänta i tredje trimerstern?


    Jag ogillar generellt att va gravid, njuter precis 0 %, och då har jag inga allvarliga besvär mer än lite foglossning, halsbränna och trötthet. Nu är det slut på barn i denna livmoder. Vill ha tillbaka min kropp, röra mig, dricka vin - helst spola fram tiden tills bebben har passerat 1 år ;) sista hade komik i 8 månader, hoppas vi slipper det nu iaf
  • Sopp

    Själv känns det som att det här eländet aldrig kommer att ta slut. 24+5 idag, och jag är så otroligt less! Känner mig stor och klumpig, har börjat få problem med foglossning i blygdbenet så känns som att ungen försöker bryta sig ut med kniv varje gång jag är uppe och går. Han sparkar DYGNET RUNT! alltså när sover ungen?! kanske är såhär när man har moderkakan i bakvägg men jag är på riktigt nervös över att jag känner sparkar HELA TIDEN oavsett tid på dygnet.

    Nä fy, tänk att det är över 3 månader kvar (och de värsta månaderna) och jag känner redan att jag inte orkar varken fysiskt eller psykiskt. Vill bara ligga o kolla på film hela dagarna

Svar på tråden Bf juli 2018