asterisco skrev 2018-07-24 19:12:31 följande:
Alltså tjejer - hjälp!! Jag har bara gått bf + 2 och jag blir tokig! Ändå underhåller jag mig så mkt jag orkar, men är lika less för det. Inget känns kul. Vill ha min tös nu, vill ha min kropp! HJÄLP - hur gör ni? Hur tänker ni för att inte deppa ihop totalt? Jag försöker tänka ?max 13 dagar kvar, ut kommer hon, snart är hon här..?
Och alla dessa frågor om hon kommit än gör mig ännu mer tokig.. vad ska man svara liksom?
För min del - Tja i morse var jag jätteledsen för att jag inte riktigt orkar med min tunga otympliga kropp. Jag vet inte hur mycket du orkar göra, jag kör som ovan nämndes ungefär varannan dag med någon aktivitet men då är jag helt slut efteråt. Jag försöker prata med mamma och svärmor och få de att muntra upp mig lite Men i stort sett känns det som att det handlar om att i den mån man orkar göra saker för att få tiden att gå.. åka någonstans, bada, kanske fixa något hemma som inte blivit gjort.. läsa en bok kan ju också få en stund att gå.. Jag har även löst lite korsord vilket inte hör till vanligheterna.. Men sen tror jag att det är viktigt att försöka vila.
Läste att man kan skicka ut ett mass-sms till folk som undrar och skriva att man hör av sig när underverket anlänt - vet inte om det funkar men kan ju vara värt ett försök ;)
Twoblirthree skrev 2018-07-24 20:52:13 följande:
Ville bara uppmuntra er som är så trötta på graviditeten lite... Jag var hur trött och sliten som helst innan jag födde, foglossning och orkade inget mer än o gnälla. Kände att jag aldrig kommer få min bebis (gick över 7 dar).
Så här i efterhand så önskar jag att jag kunde sagt till mig själv, när jag bara väntade på att det skulle starta, att jag har en så himla häftig resa precis framför mej...när som helst händer det. Nu känns det istället lite sorgligt att det är över (kanske låter knäppt) men att få va med om att föda barn är ju så häftigt tycker jag o att få träffa sin underbara bebis för första gången. Nu är ju detta mitt tredje barn och förlossningen gick super bra så kanske därför jag känner så med. Vi ska (troligtvis) inte skaffa fler barn heller så det känns lite sorgligt.
Idag är min flicka redan 1 vecka gammal. Livet rullar på med amning, blöjbyten och lite sämre sovnätter. Hon är så go och mysig min fina tjej o är så glad att hon är här. Känner igen min kropp och mitt psyke igen (på gott och på ont tyvärr).
I vilket fall som helst...att va gravid är ju skittungt det håller jag med om men det är bara i 9 månader sedan är man "bara" sig själv igen el hur man ska säga. Försök njut även om det är svårt (framförallt i värmen) men ni vet att snart så går vattnet el så tar sammandragningarna i lite extra och ni är igång. När som helst händer det...lycka till med era förlossningar!! :)
Jättefint skrivet, tack för det! Givetvis har du rätt och man vet ju att när bebis väl är här så kommer tiden gå dubbelt så fort istället. Ska försöka njuta av min stora fina mage de sista dagarna och åtminstone inte bara tycka att den är tung och ivägen. Tack för peppen!!
