Börjar också känna så vill gärna vara i v 38 redan nu. Har gått upp en del undra hur det kommer att slutaA
Fler som drömmer konstigt har alltså mardrömmar om nätterna vaknar och kan inte somna om 3 mån kvar hur ska det gå
Det höll nog i sig i 1-2 minuter.
Igårkväll tog bebis spjärn från ryggen till magen. Det kändes inte likadant. Nu var det bara magen.Hela vägen nerifrån och upp mot revbenen.Där jag tycker mig känna att livmodern sitter och där BM kände på mig och gjorde UL.
Nu behöver jag lite pepp här känner jag. Jag väntar ju som sagt min tredje pojke, och även om det fanns en initial besvikelse över insikten att jag aldrig kommer att få en dotter så längtar jag så efter mitt fina barn som ligger inne och bakar färdigt i magen. Dock så dyker den där besvikelsen upp igen varje gång någon annan får en dotter, eller får veta att de ska få en dotter - Som att jag blir avundsjuk och samtidigt arg för att ingen blir avundsjuk på mig (jag vet nu låter jag helt rabiat, skyller på gravidhormoner haha .. =) )
Jag har en ogrundad känsla (tror jag) av att jag skulle haft bättre kontakt med en vuxen dotter än med en vuxen son, även om mina egna barn får träffa farmor och farfar bra mycket oftare än mormor och morfar som bor i en annan stad. Nu ska ett par vi umgås med väldigt nära, som får barn bara 6 veckor efter oss, tydligen få en dotter och jag är sådär avundsjuk som jag inte vill vara - visst KAN söner också ha en fin relation med sin mamma? eller är jag dömd att typ baka bullar och titta på när dom umgås med sin pappa? (jag är ju verkligen ingen tjejig tjejmamma utan jag är ju den som satsat på karriären och min man den som drar största lasset hemma, dock bakar han ju inte bullar.. )
Hur länge (ungefär) måste man gå upp var tredje timme?
Vad händer om ingen mjölk kommer ut? Hur länge överlever bebisen utan mjölk?
Är det bäst att ha ersättning hemma fall i fall?
Skratta inte åt min fråga. BM skrattar bara men vägrar svara på om bebisen dör direkt utan mat eller klarar sig flera timmar så man kan var lugn.
V 28+2 här - Märker tydligt av att kroppen säger ifrån mycket tidigare än den gjorde vid tidigare graviditeter. Så fort jag går längre än 100 m får jag ont i magen (ej sammandragning, men mer att själva magen gör ont) men sedan får jag även konstanta sammandragningar efter ett tag. Har även börjat få väldigt mycket sendrag och kramp, vaknar på natten av att vaderna eller höfterna låser sig och måste flyga upp ur sängen, så oskönt! Känns tråkigt att inte kunna röra sig som man vill, har iaf "turen" att ha ett stillasittande jobb så jobba funkar fortfarande bra
Min första förlossning tog 33 timmar, min andra startade med vattenavgång och när värkarna startade tog det bara 3 timmar. Ingen av förlossningarna var väl någon dröm egentligen, men jag klarade mig med några stygn. Första förlossningen var jag så utmattad efter så jag fick problem med anknytningen och mådde dåligt de första månaderna (plus att förlossningen prompt vägrade ge honom ersättning för man ska ju amma amma amma amma - men han var hungrig och han grät och jag grät och vi grät och inte försän en gullig tant på MVC sa åt mig att sådär ska ni inte ha det så började jag komplettera med ersättning och vips så kom amningen igång av sig självt. Andra förlossningen minns jag som panik- och ångestartad. Som en konstant värk och ingen på förlossningen som hjälpte mig eller ens va i rummet förrän det var dags att krysta. Hoppas på ett mellanting denna gång, lagom snabb =)
Uff! Var på föräldrautbildningen i veckan, och vafan är det egentligen? Tycker det är ett helt absurt skambeläggande av de som inte vill amma, eller föda vaginalt, eller göra någonting som inte passar in i bm's trånga världsbild.
Hennes resonemang var typ att om man inte kunde amma så berodde det på att man inte försökte tillräckligt utan gav upp för lätt. Nu vill jag inte göra det överhuvudtaget, men det finns ju massvis av mödrar som sliter ihjäl sig för att få det att funka utan att det går. Tycker verkligen inte det är okej att avfärda deras kamp med att de inte försökt tillräckligt.
Och angående kejsarsnitt. Jag har en stark fobi för förlossningar och ändå skulle jag sitta med i 90 minuter och se en film och lyssna på detaljer kring det. Vi var fyra stycken i rummet så åtminstone 25% kommer förlösas med ks, kanske fler. Då är det väl rimligt att nämna något om det med? Nej nej, det skulle tas upp vid ett senare tillfälle, när det var dags att berätta om komplikationer. När vi äntligen lyckades få henne att prata om det så kunde hon inte göra det utan att fråga de andra om det var okej först. Så sjukt exkluderande (och vad ska de andra svara? "Nej, vi vill inte att de ska bli informerade"?. Jag hade förstått det om det varit hundra personer i rummet och jag var den enda som ks var aktuellt för, men så var det ju verkligen inte.
Plus att jag tyckte att hon "singlade" ut mig direkt i den nya gruppen genom att hela tiden fråga om jag var okej under förlossningsvideon. Nej, det var jag inte och det visste du om i förväg eftersom jag berättat om min fobi i detalj. Men vad ska jag säga? Och varför tror du att jag vill att hela gruppen ska känna till sagda fobi innan vi ens introducerats för varandra?
Jag inser att jag är otroligt bortskämd med att bli accepterad i nya forum och miljöer, men tycker samtidigt att mödravården bör bli *betydligt* mer individinriktad istället för att köra över alla som inte passar in i formen.
Ni som fött barn innan.
Vad händer sekunden efter att man barnet kommit ut?
Ska man börja krysta ut moderkakan direkt? -Gör den ont?
Springer de iväg med barnet och tvättar eller lägger de det direkt på brösten?
Skriker alla barn sekunden efter att de fötts?
Vad händer sen?Får man sova några timmar eller skickar de hem en direkt? Var befinner sig barnet?i ett stort spädbarnsrum som på TV?
Appropå om de torkar av barnet - på våra första bilder med bebis så har jag bajs på kinden - oklart vems bajs det är .... haha :S