Bf juli 2018

Då kan de ju vara bebis som trycker eller så.

Tycker du skall ringa en sjukgymnast och be om råd och hjälp

Hej allihopa. :) Hur går det för er?

Här är det helt okej. Illamåendet är kvar men funkar med mina tabletter. Försökte i helgen att gå ner till lergigan men usch fy så dåligt jag mådde. Kräktes förvisso inte,tack och lova. Men mådde så fruktansvärt illa så låg bara i soffan hela dagen för mådde så dåligt och kände mig bara borta. Sov och sov och sov. Pratade knappt med familjen. Så nej det funkade inte alls eller kändes bra.

Sen foglossning blir bara värre och värre. Varit riktigt jobbigt nu senaste veckorna. Inte kunnat gå på akupunktur heller pga förkylning men skall äntligen få imorgon igen.

Annars mår jag väl bra. Haha :p Känner bebis sparka varje dag,vissa dagar mer eller mindre. Var hos bm i fredags och allt var bara bra. Fina hjärtljud och livmodern var så stor som den skulle vara. Så kändes bra och skönt. De enda var väl min vikt då. Bara gått upp 1 kg sen inskrivningen.., de var inte bm så nöjd kring. Men tappade ju iof 3-3,5 kg från inskrivningen. Men ja får ha koll.

Sen det jobbigaste. Min bm skall sluta på våran mvc!!! :( Blrv så ledsen. Hon är fantastisk min bm. Finns alltid där,ger stöd,lyssnar och tar sig tid. Verkligen förstår och känner mig!! Så är så ledsen. Hon känner till vår historia med 2 missfall innan dottern och oron efter de när jag var gravid med de andra 2. Allt kring hyperemesisen och även min extremt svåra foglossning jag hade med sonen och nu. Men även min rädsla och oro kring förlossningen denna gången. Men hon slutar i maj så ett tag kvar och hon skall hitta bästa ersättaren men känns sorgligt :(

På torsdag går vi in i v 22 och på måndag väntar vårt första aurora samtal. Nervöst men även spännande och skönt att de äntligen skall bli dags.

Oj detta blev såååå mycket längre än jag tänkt. Behövde verkligen skriva av mig känner jag. Hoppas allt är bra med er alla

Ja jag var så chockad. Var inte alls beredd på att hon skulle sluta. Fick bita ihop för vart så jobbigt!! Liksom detta är 3 graviditeten som jag träffar henne så man fäster ju sig mycket. Men har iallafall något besök kvar.

Åh förstår och lider med dig!! Hoppas vetkligen du kan få ordentlig hjälp!! Det är inte samma sak men kände så kring när jag mådde illa att jag vill ha hjälp med de starka tabletterna jag tillslut fick,för hur skulle jag annars kunna njuta. Försökt få tag i min bm idag för att kunna få nytt recept på dem men de hade bekymmer med telefonen idag så kom inte fram. Men skall försöka imorgon igen och på fredag skall jag till vc för att få hjälp med fortsatt sjukskrivning. Tror inte de skriver ut de starka tabletterna så. Bara hoppas på det bästa. Dock väntar jag fortfarande på tid till psykologen. Fick ju brev för typ 7 veckor sen att de var 1-2 månaders väntetid ju. Men fortfarande inte fått någon kallelse för att få komma dit. Men bm skulle kolla upp detta men är svår och få tid till psykolog. Med dottern ringde psykologen upp mig när hon var 2 månader och frågade om jag fortfarande behövde stöd. Jag behövde träffa psykolog för min oro att förlora henne under graviditeten och skickades remiss tidigt men hjälpte inte. Därför min bm då bokade tätare besök så jag kunde prata med henne och få lyssna på hjärtljuden. Och därför jag även nu få komma tätare för att få prata av mig pga oro och rädsla men även pga illamåendet är så påfrestande mm. Så kommer vara hemskt och inte få ha den bm. Jag hoppas så att du verkligen kan få hjälp nu,omgående!! Vilken vecka är du i?

Åh vad skönt. Jag provade som sagt i helgen med lergigan men gick inte och fick då ta ondasetron. Men behöver fortfarande ondasetron varje dag 3 gånger om dagen. Vad skall man göra liksom.

Okej skönt att du i te behöver oroa dig för det då. Att din bm kunde lugna dig. Jag låg väl ganska lugnt vid inskrivningen så,kändes sådär när bm blev bekymrad. Sen min sjukgymnast tyckte att jag var smalare i anstalter och över låren och mindre runt magen men ändå kulan. Men frågade om jag gått ner. Känns inte så roligt och alla skall ju alltid säga hur liten jag är och att det inte syns. Att jag skall vara glad för att jag inte gått upp så mycket och så. Men känner inte alls så. Känner mig bara orolig. Liksom 1 kg och de är väl bebis vikt,moderkakan och fostervatten. Så de där kg försvinner ju ganska snabbt i de grejerna...om du förstår hur jag menar?

Jag tycker det känns skit jobbigt och hon har ju varit med i alla mina 3 graviditeter så. Men hoppas få ett besök i april och ett innan hon slutar i maj. Skall till henne i slutet ac mars iallafall

Ja verkligen. Har haft hyperemesis under alla mina 3 graviditeter men denna gången var hlr klart den allra värsta. Aldrig hade jag kunnat ana ens att de skulle vara såhär illa. Och som du säger många förstår inte alls. Bara ta hjälp av salta kex och inte känna efter så mycket eller överdriva. Alltså seriöst. Mina första 3-4 månader kunde jag inte fokusera på något annat än mitt illamående. Ne fy.

Ja folk tycker så galet mycket om allt hela tiden. Bara att alla tycker och tänker och har så mycket åsikter tar så mycket energi och glädje ifrån mig.

Jag har också tänkt på de och skall be om de som ett önskemål till min bm. Vore så myclet lättare och skönare. Har bf 18/7 när har du?

Jag har som tur är peppar peppar inte fått höra det denna graviditeten. Men FK har ringt och frågat om jag faktiskt fortfarande mår så illa. Ja men det är ju sååå roligt att må illa 24/7 och ta tabletter som man helat inte skall ta!! Suck. När jag var gravid med min son. Så sa en läkare till mig att man kan inte må så illa och man mår inte illa efter v 12 för det hade inte hans fru gjort. Alltså driver du med mig?! De var likadant när jag behövde sjukskrivning med sonen också och jag kommer till vc med kryckor och han frågar hur jag mår. Säger att jag har konstant ont men tack vare kryckorna lan jag ändå röra mig lite,men då menar jag det nödvändigaste. Då skriver läkaren i intyget ?sjukskriven 2 veckor därefter jobba 50%. Patient upplever förbättring senaste veckorna.? Vart sa jag det?! Och jobba halvtid med kryckor när jag är personlig assistent. Ja vad skall man säga. Skall för länge min sjukskrivning imorgon. Läkaren är bra men FK oroar mig.

Ja precis man borde ha de. Antingen här så är de som jag inte är gravid. Ingen som säger något om de direkt. Men sen när folk frågar eller ?kommer på det? så säger det men de syns inte är du vetkligen säker. Skall du vetkligen ha i juli. Alltså suck...

Säkert. Detta är ju vår 3 och de blir inga fler sen. Men alla sa ju efter sonen att nu skall ni väl inte ha fler. Nu år i väl nöjda när ni har en av varje. En pojke och en flicka. Jag förstår inte varför skulle jag vara mer nöjd med en av varje. Och skulle jag vara mindre nöjd om jag hade haft 2 flickor eller 2 pojkar?! Alltså jag skaffar barn för jag vill ha barn inte ett visst kön. Ärligt. Men sen kom de ja men jag menar du som mår så dåligt och ont. Men de var inte första kommentaren. Sen kom de men hur skall ni få plats i lägenheten och ha tid och bla bla. Vill bara sköt ni er så sköter vi vårat. Blä

Äntligen äntligen komma min tid till psykologen. Tog ?bara? 1,5 månad till jag fick kallelsen ifrån första brevet och 2 månader ifrån brevet till tiden kom. Men kunde inte komma mer lägligt. Behöver verkligen får prata med någon.

Sen ringde min underbara bm mig häromdagen. Hon sa att vi skulle boka tid till läkaren för bedömning gällande att göra en igångsättning eller hinnsvepning i v 37-38 pga hur jag mår och mått tidigare graviditeter och denna gången kommer de inte bli bättre. Eftersom jag redan har stora problem och de hade läst min gamla journal. De är ju att jag redan har så kraftig och extrem foglossning som blir värre och värre för varje dag. Där jag gråter av smärta och där benet läser sig och jag måste h kryckor och är bara i v 22 idag. Sen att mitt illamående fortfarande är kvar och måste ha mina starka tabletter (ondasetron) och de hade läkaren skrivit ut nytt recept på så kag slipper oroa mig. Sen är det ju att jag bara gått upp 1 kg från min inskrivningsvikt. Vilket oroar mig. Detta känns så otroligt bra och så tacksam mot min bm som tar mitt mående som rädsla inför förlossningen pga snabba förlossningar innan,smärtan från foglossningen,illamåendet och vikten på allvar. Att hon löser detta innan hon slutar om ett par månader.

Det enda jag är fundersam kring är hur mvc läkaren kan bedöma om jag får igångsättning. Trodde de var sjukhuset. Någon som vet har erfarenhet? Eller kan mvc läkaren skicka en remiss eller liksom typ önskemål om igångsättning för mitt mående skull? Räcker mina ?anledningar? som skäl? Rädd att de skall neka då jag inte har skäl nog :(

På måndag skall jag iallafall gå på mitt första aurora samtal. Känns så bra men samtidigt är jag så spänd och nervös.

Oj detta blev längre än tänkt. Men så mycket just nu som sker. Både i kroppen och i huvudet. Mycket tankar och känslor på samma gång nu. Och så hormoner på det med. Tack för att ni finns <3

Imorgon är det dags inför vårat första aurora samtal och jag är så nervös!! :( Jag vet egentligen inte varför. Mrn är väl rädd att de skall tycka att jag är löjlig och liksom kanske inte riktigt ta mig på allvar.

Idag har de varit känslor och tankar överallt. Jag har så furktansvärt ont av min foglossning och det tar så psykiskt på mig också. Även att hela tiden må illa tar ordentligt. Och jag har en sådan lång väg kvar. :( Vilket skrämmer mig när jag redan har så ont. Detta gör att glädjen och förväntan försvinner. Och jag är så rädd för att de inte skall komma utan att de andra skall ta över och då även göra de svårt för mig och knyta an. Detta är något som jag så skäms för att säga. Hoppas ni förstår mig!! Jag längtar och vill verkligen ha denna bebis men denna smärta och illamående tär på mig. Visste att graviditeten skulle bli jobbig men inte såhär. Skulle bara vilja ha min bebis nu.

Usch jag mycket tankar och känslor. Och det är jobbigt. Vill bara ha lite glädjen och ljuspunkt. Allt började med hyperemesis så tidigt och sjukhus vistelse och så. Och sen foglossning tidigt och med kryckor och jaa. Ingen paus i mellan. Få som förstår och få som finns där och stöttar. Känner mig så ensam och isolerad. Vilket gör att jag också mår sämre.

Förlåt för dåligt inlägg men behöver skriva av mog lite bara.

Hej allihopa :) Hur mår ni? Här så är det okej. Illamåendet hänger envist kvar och jag behöver fortfarande min medicin. Och foglossningen blir bara värre och värre. Kan knappt gå nu fast jag har kryckorna och vända mig i sängen trots glidlakan är jobbigt men men. Det är kämpigt och jag längtar så tills jag kan äta utan må illa när jag äter och efter. Och kunna slippa ha ont och hjälpa till hemma och greja och allt. Helt enkelt och bli ?människa? igen. Men de kommer ju komma men kämpigt just nu och påfrestande är det.

Men jag känner mig ändå glad :) För solen och att kag hoppas våren kommer snart :) Och jag känner nu än mer glädje,förväntan,spänning och längtan efter bebis. Som jag inte känt innan och det känns så underbart!! :) <3 Mycket av detta beror nog på samtal med min man,vänner,min bm och efter planen som blev med aurora. Känns så bra även om jag är livrädd,nervös och orolig. Så kan jag ändå längta till förlossning just för att då kommer jag få träffa vår bebis :) Sen hjälper ju bebis till med att vara så aktiv och sparkar och har sig i magen. :) Men även fått mer förståelse ifrån min omgivning som gör att allt känns lättare :) Hade ju besök till psykologen men var bara där en gång då jag inte alls kände att vi klickade eller pratade och fokuserade om de jag vill och jag mådde bara sämre efteråt så nej blir ingen mer psykolog.

Idag var jag även och träffade mvc läkaren som förstod och såg mina besvär både illamående och foglossningen så har en sjukskrivning som vc har gjort till mitten på april men nu sjukskrev mvc läkaren mig framtill förlossning. Vilket känns som en STOR lättnad!! Bara hoppas FK inte har några invändningar utan godkänner den. Hade även bm besök där allt såg bra ut. :) Bra järnvärde,blodtryck,upp lite o vikt även om de inte är riktigt bra men ändå upp,bra hjärtljud och SF måttet var bra även om magen var liten men låg ändå normalt. Så allt var frid och föröjd :)

SF-måttet var 22 och är idag i v 25 (24+0) vad hade ni andra för mått då? :)

Förlåt för långt inlägg men så skönt och kunna skriva av sig. Varit så mycket tankar,känslor och oro för saker och inför detta läkarbesök som släppte idag. Så skönt!! Så behövde få skriva av mig lite :) Hoppas allt är bra med er alla.

Önskar er alla En Riktigt Glad Påsk :)

Hej allihopa. Måste fråga om någon här inne vet eller varit med om något liknande.

Var ju hos min bm i torsdags. Allting såg ju bra ut då. Inget högt blodtryck utan normalt för mig. Ligger normalt lite lågt så. Men vi upptäckte iallafall att mitt urinprov jag lämnade i början av gravidteten inte blivit inskrivet i min journal. De var skickat på odling men inte vad stickan visade. Så skulle lämna nytt urinprov då bara så vi kunde skriva in. Men glömde det då.

Men var där i tisdags också då min mamma skulle gör cellprov så följde med och lämnade då urinprov. Då visade att jag hade lite protein i urinet men intet farligt kunde tyda på mer flytningar vilket jag har som många gravida har. Men hade även lite äggvita i urinen. De kunde vars för de inte var morgonurin sa sköterskan så skulle ta med morgon prov nästa gång jag skall till bm.

I söndags hade vi lite kalas och vart lite stressigt så kände som lire mensvärk i magen men inget som gjort ont. Dock fick jag under söndagen väldigt ont i underlivet eller ja mellan benen. Svårt och förklara. Som stick,hugg och illningar. Gjorde rejält ont och obehagligt men gick över när jag la mig och vilade på soffan. Men jag har haft lite inte som kramp men typ som benen värker och är spända och behöver typ sträcka ut dem när jag ligger i soffan,just vaden och smalbenet. Även haft som kramp 2 gånger typ i bröstkorgen men gått över. Idag haft en sammandragning så jag fick stanna upp. Inte ont men magen spände. Men igår och framförallt idag har jag haft en fruktansvärd huvudvärk. Speciellt idag och alvedonen hjälpte inte. Varit väldigt trött och blir ofta andfådd nu. Detta behöver inte alls vara något men ihop alla saker och de med äggvitan har gjort mig väldigt orolig och nervös.

Sen har jag ju fortfarande illamående men slutat med min kvällstablett och jag har min extrema foglossning som är hemsk!! :( Så är ju väldigt trött. Men någon som också haft såhär utan att de var något? Tror ni jag bör oroa mig eller ringa mvc imorgon?

Hade ju för någon vecka sen att jag blev väldigt yr och fick väldigt ont i huvudet en stund senare och som svarta pricka som blinkade,typ som pixlar för ögonen men gick över efter någon min. Pratade i torsdags med läkaren om detta och hon sa att de kunde bero på en viss gravid migrän. I början av gravidteten hade jag väldig huvdvärk men de sa också att de var nog pga hormoner.

Jag vet inte vart jag vill komma med detta. Behövde nog få skriva av mig,bolla lite och få stöd och råd.

Hoppas ni alla mår bra