Bf juli 2018
Man kan ju köra lite laktulos hemma, om man tar lite på morgonen bara så blir det lite lagom fart på tarmarna :) som jag förstått det så är det ett naturligt preparat, typ koncentrerat plommonjuice
Man kan ju köra lite laktulos hemma, om man tar lite på morgonen bara så blir det lite lagom fart på tarmarna :) som jag förstått det så är det ett naturligt preparat, typ koncentrerat plommonjuice
Kanske kanske att det kan börja hända något här också - vågar knappt skriva det men för en stund sedan fick jag en stor flytning med lite segt och brunaktigt i (sorry för info) och efter det här jag en annorlunda känsla i ryggslutet (känns som att mensen ska börja när som) Hoppas att det är på g men samtidigt tänker jag - vad har jag gett mig in på, vågar jag detta?! Haha så tokigt man kan tänka:)
Kan jag fråga något helt annat - om någon av er har lite äldre barn. Min fyraåring leker med andra på förskolan, men här hemma på gatan är han mest med lillebrorsan (snart 3) och är inte så intresserad av de andra på gatan i hans ålder - de är ett gäng i samma årgång vars föräldrar umgås så då hänger ju barnen också, men inte vår son. Är det här ett problem? Min son visar alltså inte något intresse direkt för att va med dom, kommer han bli typ utanför pga detta
Mmm jag ska fråga! Min man tycker jag är löjlig, men tror det är för att vi haft väldigt olika erfarenhet gällande kompisar. Han har alltid haft folk omkring sig och jag var väldigt utanför när jag var barn, så jag blir kanske lite överdrivet orolig för att han inte ska få vara med. Vi umgås inte med de andra föräldrarna på gatan då jag inte riktigt orkar att ha nära relationer till folk jag bor så nära (vill välja bär jag behöver socialisera och ej) men vill såklart inte att det ska påverka min son att bli en del av ?gänget?
Gällande gravidstatus har jag gett upp, det blir inget barn... haha :)
Oj nu gick mitt vatten panik - wish me luck :S
Vart inne på kontroll, antagligen rör det sig om en liten pyspunka än så länge för jag hade fortfarande en buktande hinna kvar. Öppen ca 3 cm men det kan man tydligen va länge som omföderska. Värkarna har börjat komma nu och när vi kom hem hade definitivt alemproppen tillsammans med blod släppt. Jag känner mest panik, ångest över förlossningen som väntar och ångest inför stundande bebistid. Det här låter ju sjukt men allt jag kan känna nu är att jag inte vill, och att jag inte vill ha något tredje barn utan är nöjd med de två jag har :S
Det är helt okej att känna så! Om det är till någon tröst så känner jag också så, och då är mitt barn 10 dagar gammalt. Ångestladdat som fan men samtidigt är det en enorm omställning att plötsligt ha en bebis i familjen, det påverkar ju dessutom alla familjemedlemmar.
Min bästa vän försöker iaf trösta mig med att bebistiden är kort och om bara ett par månader kommer det kännas annorlunda och bättre.
Vår lilla kille kom tidigt imorse kring 5. Värkarna började ta i vid 3 på natten så då åkte vi in direkt med tanke på hur fort det gick förra gången. Va öppen 6 cm 3:40, och hann aldrig få EDA den här gången heller för kände att det började trycka på. Krystningen tog typ 10 min. Det var nog min bästa förlossning hittills, även om jag inte är en av dom som tycker det är häftigt att föda barn så gick det nog så bra det kan gå. 53 cm lång, 4 kg lätt - föddes med ?Segerhuva? så vattnet hade ju helt klart inte gått ordentligt =)
Grattis till bebisarna! Tredje dagen hemma går mot sitt slut här. Känner mig så himla ledsen! Försöker hålla känslorna i schack och påminna mig själv om att det kommer lätta men fy bubblan vad jag ogillar den här första bebistiden. Förmiddagarna går bra, men ju närmare kvällen man kommer desto mer ångest får jag. Dessutom så smittar ju ångesten av sig så ALLT som känns lite jobbigt i vanliga fall känns 1000 gånger jobbigare med alla hormoner och sömnbrist. Någon som kommer ihåg när man kan lämna hemmet igen utan att behöva amma dygnet runt och sova mer än 2 timmar???
Tack för era svar! Har så svårt att få perspektiv mitt i allt så känner mig lite mindre koko i bollen när man hör att andra haft det likadant :) Låter bra att några redan tagit sig ut på utflykter, det är verkligen en milstolpe för mig, att kunna ta mig ut och känna mig som en del av familjen igen. Min mellersta (sjukt att säga mellersta) fyller 3 i september så då hoppas jag att vi kan åka till Kolmården över dagen