Moorii skrev 2018-08-05 06:43:19 följande:
Nej. Var ute med barnvagnen för första gången häromdagen, det lyckades nog enbart för att hon redan sov när hon las ner i vagnen och att vagnen sattes i rörelse direkt. När vi kom hem och jag satte ner liggdelen på golvet så tog det en knapp minut innan hon började skrika.. Får oftast ha henne i bärselen på dagarna, annars sover hon inte ordentligt, inte ens om man håller henne i famnen. Jaja, så länge hon är nöjd! Förhoppningsvis blir det bättre :)
Haha ja jag lyckades lägga ner min bebbe när gan sov och gick på promenad, sen sov han vidare på altanen, jag gick runt och pysslade i trädgården. Tänkte att nu har jag äntligen fått en lätt bebis. Ha.. haha ... har aldrig hänt efter det. Dessutom är han extreeeemt lös i magen, bajsar typ gult vatten. Har börjar ge ersättning som tillägg nu för han äter konstant men blir aldrig nöjd, kanske för att allt rinner rakt igenom
Igårkväll fick jag årets psykbryt. Min man skulle ta lillen så ja kunde kissa och så ska han typ alltid gå efter mig med bebisen skrikandes och då får jag panik och så spillde jag vatten över en skarvsladd varpå min man sa klantskalle. Här följer en enormt oproportionerlig reaktion där jag skriker elaka saker och att han kan ta barnen o sticka härifrån och kastar kuddar (med altandörren öppen) och nu kan jag aldrig visa mig ute på gatan igen. Kan känna att jag bara vill försvinna och att de andra skulle ha det bättre om de inte bodde med mig. Det är svårt med alla hormoner och sömnbrist för även om jag vet att jag reagerar väldigt dåligt psykiskt på båda två så kan jag ju ändå inte ta tillbaka dom saker jag säger och gör, det har ju hänt oavsett förklaring