Inlägg från: Iowhannah |Visa alla inlägg
  • Iowhannah

    Bf juli 2018

    Jag är nu i vecka 31+1 och så himla trött på det här! Jag vet inte hur jag ska palla två månader till! Ständigt sötsugen, ständigt dålig i magen, ständigt trött, ständigt ont nånstans, halsbränna, svullen, känner mig stor och otymplig, sover skitdåligt, har knappt nån matlust, törstig hela tiden, sammandragningar och förvärkar, och så detta dåliga samvete för att jag inte orkar/klarar att hålla samma tempo som mitt barn. Jag vill inte mer nu!!

    Och dessa kommentarer om hur stor jag är! Som att jag inte vet det!! Det är säkert i all välmening, men jag orkar inte höra skiten. Jag önskar att jag bara kunde isolera mig helt från precis alla tills bebisen är ute.

    (Jag har knappt sovit i natt pga svettningar och ett barn som vaknade 540 gånger och ville ha nåt att dricka eller äta. Han hade feber i går och varken åt eller drack ordentligt.)

  • Iowhannah
    Twoblirthree skrev 2018-05-07 17:49:12 följande:

    Det är samma här. Fast jag tycker synd om mej själv för de runt omkring tycker inte att jag är så stor "så därför borde jag inte gå det så jobbigt tydligen". Har en dotter på 2 år som oxå varit sjuk i förra veckan o det är inte roligt. Jag lider mest av sammandragningar och svullna ben o sen att jag känner mej helt otymplig oxå. För mej är besvären bättre vissa dagar o mycket sämre andra dagar. Orkar inte gå med barnvagn o hund längre. Sover väldigt dåligt med, dotter som väcker mej om dricka o filt m.m. sedan drömmer jag massa konstigt oxå. Gäller bara o hålla ut.

    Slutar från jobbet denna vecka så det är skönt. Går in i vecka 32 imorgon. Kämpa på och sov, vila när vi kan!! :)


    Ja, jag ska bara ta mig igenom den här veckan och sen är rutinerna på plats igen. Sonen är ledig från förskolan i en vecka nu eftersom pappan har vårsemester (men ska inte vara hemma ons-sön) så jag får anstränga mig för att orka. Får väl gå och lägga mig med barnet på kvällarna helt enkelt.
  • Iowhannah
    Perpen skrev 2018-05-07 15:07:58 följande:

    Uscha jag håller med dig! Har fått frågan många gånger nu hur jag ska orka jobba i sommar. Tänkte jobba till 2 veckor innan förlossningen. Men blir ju helt slut efteråt. Och fogarna vill jag operera bort. Just idag känns det som jag kan klara mig utan ben, höfter och underliv. Är meningen att jag ska jobba 7 veckor när skolan slutat. Älskar jobbet och vill vara där men ajaj vad ont man får efteråt. :(

    Du ska inte ha dåligt samvete för att du inte klarar barnets tempo (det gör jag knappt annars heller men nu kan man ju skylla på att man är gravid. :-P ) Jag håller med om att man känner sig tråkigt, men det är bara att hitta på andra saker att göra tillsammans. Jag har börjat läsa mer för barnen nu då jag inte klarar av att sitta på golvet och leka med dem längre.


    Men grejen är den att jag så gärna VILL typ springa och sparka boll och kunna sitta i sandlådan, men det går inte :/ Till slut vill han ju hellre ha pappa liksom.
  • Iowhannah
    Fins Mamma skrev 2018-05-07 23:38:38 följande:

    Jag är i 29+3 och går under av det här. Både psykiskt och fysiskt. Psykiskt för jag orkar inget fysiskt så det är liksom en ond cirkel.

    Ska göra klart lite uppgifter på jobbet sen ska jag nog ta erbjudandet som läkaren gav om 100% sjukskrivning (en månad sedan när jag fick 75%sjukskrivning). Jag orkar inte och räcker inte till någonstans ????


    Jag känner exakt likadant. Jag önskar att någon skulle koppla in dropp och sätta kateter och bara låta mig sova fram till förlossning.

    Att sova dåligt och ha ont drar ner mitt psyke så enormt och det är så himla lång tid kvar känns det som! Hur ska jag orka må så här i två månader till?!
  • Iowhannah
    Perpen skrev 2018-05-08 14:12:49 följande:

    På tal om att känna sig otymplig. Tror magen exploderade i storlek från en dag till en annan. Är inte van den ännu så ibland råkar jag luta mig för hårt mot diskbänken och får ont i magen av det. Knas.


    Alltså, det händer nästan dagligen att jag drar in stolen för långt när jag ska äta! Jag drar in den och får sen skjuta ut den igen pga att magen kläms.

    Sonen tycker dock att min stora mage är jätterolig, han parkerar leksaksbilar på den och använder den som kudde (*ligga bäsi*) och i dag klättrade han upp och ställde sig på den för att nå högre (jag fick stödja lite med ena handen för att han inte skulle ramla) :)
  • Iowhannah
    Perpen skrev 2018-05-09 18:12:08 följande:

    Var det nån fler här som åt medicin mot ex. Ångest? Typ ssri? Har varit i kontakt med läkaren idag om att sluta med min sort (Fluoxetin) för att det inte ska påverka bebisen efter förlossningen och för att man inte ska amma om man äter den. Läkaren ville dock inte att jag ska sluta så nu ska jag byta sort istället. Blev typ mer nervös av det än av tanken på att sluta. :-/


    Jag äter Sertraline och enligt läkaren på mvc så ska det ha såpass liten påverkan på bebisen att man inte ens trappar ner innan förlossning ifall man äter max 100 mg.

    Jag tror att det är en idé att prova att byta sort, även om det säkert också kan ge en del symptom, att sluta helt när kroppen är full med hormoner skulle iaf jag ställa mig tveksam till.
  • Iowhannah
    Perpen skrev 2018-05-10 07:29:06 följande:

    Tack för svar. Det är sertraline jag ska byta till. Jag skulle dock göra uppehåll med den medicinen de sista 4 veckorna för att minska påverkan på bebisen efter förlossningen. Men det kanske läkaren sa mest för att jag är så orolig för att bebisen ska må dåligt efter förlossningen p.g.a. jag ätit medicinen.


    Ja kanske. Det var inte läkaren på mvc va? För min utskrivande läkare sa nåt liknande (fast han sa att man trappar ner så man tar så lite som möjligt de sista veckorna), medan mvc-läkaren sa helt tvärtom.

    För egen del är jag mer orolig för hur JAG ska må efter förlossningen, eftersom jag haft förlossningsdepression, än hur bebisen ska må. Men så äter jag bara 50 mg och har förstått att utsättningssymptomen är rätt lindriga även för bebisar. De på förlossningen har ju koll på vilken medicin man äter (det står i mvc-journalen) så jag litar på att de vet hur de ska agera :)
  • Iowhannah
    Perpen skrev 2018-05-10 09:01:03 följande:

    Ja det stämmer att det inte var läkaren på mvc som sa det utan det var läkaren på vc. Jag är så lättpåverkad (med andra ord borde jag inte läsa så mycket på internet) så när jag läst om att bebisarna kan bli blå, irriterade/ledsna och få påverkad andning mm så blev jag ganska orolig. Har förstått det som att det är ovanligt men det betyder ju inte att risken inte finns där. De symtomen fanns tydligen både vid sertralin och Fluoxetin men det var mer ovanligt vid sertralin tror jag. Läkaren sa i alla fall att sertralin "verkade vara" snällare mot bebisen är fluoxetin. Om det inte funkar så bra på mig kommer jag få gå tillbaka till fluoxetin efter förlossningen. Hoppas dock inte jag behöver byta tillbaka eftersom man inte ska amma på fluoxetin så då måste jag ge upp amningen i så fall. :/ 


    När/om du bestämmer dig för att byta medicin så tycker jag att du även ska försöka få en tid hos läkaren på mvc, hen är ju ändå specialiserad på gravida och kan förmodligen ge mer ingående information.
  • Iowhannah

    Nu behöver jag desperat hjälp och pepp! Sambon åkte bort i går och kommer hem på söndag eftermiddag. Ett dygn har gått och jag känner redan att jag håller på att bryta samman :( Han är 45 mil bort och har inte med egen bil så jag kan inte direkt ringa hem honom heller. Jag ångrar starkt att jag sa att det var okej att han åkte, jag trodde att jag skulle må mycket bättre än jag gör och jag tyckte att det var klart att han skulle få åka på nåt kul med sina vänner en sista gång innan bebisen kommer.

    Jag ska alltså vara höggravid i sommarvärmen och dessutom klara av att ta hand om en 2,5-åring. Jag vet fan inte hur jag ska klara av det här! Till råga på allt så har det blivit stopp nånstans i diskmaskinen och sonen hostar halva nätterna så inte sover jag ordentligt heller. Jag vill bara sitta på balkongen med fötterna i högläge och skita i allt utom mig själv. Jag orkar inte tänka på lunch och mellis och middag och tandborstning varje jävla dag (speciellt inte så länge vi inte kan använda diskmaskinen) :(

    Dessutom ska vår bästa barnvakt jobba hela helgen.

  • Iowhannah
    Utvandraren2 skrev 2018-05-10 10:39:00 följande:

    Kan du åka hem till hans eller dina föräldrar? Bara ta ungen och dra? Eller finns det någon annan släkting som kan komma och bo hos er över helgen?

    Jag känner någon som är höggravid och sjuk och vars man akut var tvungen att åka bort med jobbet i två hela veckor nu. Hon åkte hem till sina föräldrar.


    Föräldrarna är tyvärr inget alternativ. Svärmor jobbar i helgen och jag tror att min mamma också gör det :/ Diskmaskinen har jag dock löst, jag fick lite telefonassistans av sambon, så nu funkar iaf den igen.

    Problemet är nog inte allt det konkreta, det är bara en del i mängden, det största problemet är att jag mår så dåligt och har inte ork till nånting :/

    På matfronten så har vi iaf lite färdigt i kylen, så vi ska väl klara oss ett par dagar eller nåt. Vi har två mil till närmaste tätort med affär och pizzeria och att hålla på att åka dit känns bara tungt.

    Jag ska försöka ta en timme i taget och bara stå ut, hur tufft det än känns :/
Svar på tråden Bf juli 2018