Bf juli 2018

Det är samma här. Fast jag tycker synd om mej själv för de runt omkring tycker inte att jag är så stor "så därför borde jag inte gå det så jobbigt tydligen". Har en dotter på 2 år som oxå varit sjuk i förra veckan o det är inte roligt. Jag lider mest av sammandragningar och svullna ben o sen att jag känner mej helt otymplig oxå. För mej är besvären bättre vissa dagar o mycket sämre andra dagar. Orkar inte gå med barnvagn o hund längre. Sover väldigt dåligt med, dotter som väcker mej om dricka o filt m.m. sedan drömmer jag massa konstigt oxå. Gäller bara o hålla ut.

Slutar från jobbet denna vecka så det är skönt. Går in i vecka 32 imorgon. Kämpa på och sov, vila när vi kan!! :)

Uscha jag håller med dig! Har fått frågan många gånger nu hur jag ska orka jobba i sommar. Tänkte jobba till 2 veckor innan förlossningen. Men blir ju helt slut efteråt. Och fogarna vill jag operera bort. Just idag känns det som jag kan klara mig utan ben, höfter och underliv. Är meningen att jag ska jobba 7 veckor när skolan slutat. Älskar jobbet och vill vara där men ajaj vad ont man får efteråt. :(

Du ska inte ha dåligt samvete för att du inte klarar barnets tempo (det gör jag knappt annars heller men nu kan man ju skylla på att man är gravid. :-P ) Jag håller med om att man känner sig tråkigt, men det är bara att hitta på andra saker att göra tillsammans. Jag har börjat läsa mer för barnen nu då jag inte klarar av att sitta på golvet och leka med dem längre.

Jag är i 29+3 och går under av det här. Både psykiskt och fysiskt. Psykiskt för jag orkar inget fysiskt så det är liksom en ond cirkel.

Ska göra klart lite uppgifter på jobbet sen ska jag nog ta erbjudandet som läkaren gav om 100% sjukskrivning (en månad sedan när jag fick 75%sjukskrivning). Jag orkar inte och räcker inte till någonstans ????

På tal om att känna sig otymplig. Tror magen exploderade i storlek från en dag till en annan. Är inte van den ännu så ibland råkar jag luta mig för hårt mot diskbänken och får ont i magen av det. Knas.

Var det nån fler här som åt medicin mot ex. Ångest? Typ ssri? Har varit i kontakt med läkaren idag om att sluta med min sort (Fluoxetin) för att det inte ska påverka bebisen efter förlossningen och för att man inte ska amma om man äter den. Läkaren ville dock inte att jag ska sluta så nu ska jag byta sort istället. Blev typ mer nervös av det än av tanken på att sluta. :-/

Tack för svar. Det är sertraline jag ska byta till. Jag skulle dock göra uppehåll med den medicinen de sista 4 veckorna för att minska påverkan på bebisen efter förlossningen. Men det kanske läkaren sa mest för att jag är så orolig för att bebisen ska må dåligt efter förlossningen p.g.a. jag ätit medicinen.

Ja det stämmer att det inte var läkaren på mvc som sa det utan det var läkaren på vc. Jag är så lättpåverkad (med andra ord borde jag inte läsa så mycket på internet) så när jag läst om att bebisarna kan bli blå, irriterade/ledsna och få påverkad andning mm så blev jag ganska orolig. Har förstått det som att det är ovanligt men det betyder ju inte att risken inte finns där. De symtomen fanns tydligen både vid sertralin och Fluoxetin men det var mer ovanligt vid sertralin tror jag. Läkaren sa i alla fall att sertralin "verkade vara" snällare mot bebisen är fluoxetin. Om det inte funkar så bra på mig kommer jag få gå tillbaka till fluoxetin efter förlossningen. Hoppas dock inte jag behöver byta tillbaka eftersom man inte ska amma på fluoxetin så då måste jag ge upp amningen i så fall. :/ 

Kan du åka hem till hans eller dina föräldrar? Bara ta ungen och dra? Eller finns det någon annan släkting som kan komma och bo hos er över helgen?

Jag känner någon som är höggravid och sjuk och vars man akut var tvungen att åka bort med jobbet i två hela veckor nu. Hon åkte hem till sina föräldrar.