Sopp skrev 2018-05-18 09:12:53 följande:
Min o-statistiskt säkerställda undersökning bland vänner med barn säger att för dom som har svårt att få tillräckligt med mjölk så väljer barnet bort bröstet för flaskan, har aldrig hört talas om en bebis som väljer flaska fast mamman har massa mat. Och har man dåligt med mjölk (eller om man helt enkelt inte gillar att amma) tänker jag att det är bättre att köra på flaska än att både mamma och bebis ska må dåligt
Med första hade jag begränsat med mjölk - eller så var det kanske dålig kvalité för hon gick inte upp tillräckligt i vikt. Därför fick jag kombinera amning med ersättning och hon gillade verkligen inte flaskan. Tog lång tid att få henne att acceptera den.
Twoblirthree skrev 2018-05-17 23:12:08 följande:
Det är 6 år emellan de två så det va som att börja om på nytt igen. Den stora tjejen har hjälp till mycket med lillasyster. Men nu blir det 2 år emellan 2 åringen och den tredje i magen så det kommer bli tufft. Känner nog mest att det är 8 åringen som kräver min uppmärksamhet mycket just nu. Hon vill prata med mej nästa hela tiden... Men pappa får ta henne mer sen när den lilla kommer.
Tänker ofta som jag skrev innan att: om andra klarar det så ska väl jag göra det med. ;) Tror inte barnen far så illa av att man kanske inte har tid för dem hela tiden, allt går ju i perioder och det bästa är ju att ha en bra partner att dela föräldraskapet med.
För mig har det varit viktigt att gå in i "bebisbubblan" och fokusera första tiden på den lilla, med amning, hud mot hud och lyssna tidigt på signaler etc. Då får de/det stora barnet vara mer med pappa om inte mamma har tid. Tror man har igen det mycket längre fram i deras liv. Första tiden känns viktigast.
Det är klart du kommer klara det! Kom ihåg att vara snäll mot dig själv. :) Jag har nästan exakt 2 år mellan mina (+ 2 månader). Jag var jätteorolig över hur bebisen skulle påverka storasyster. Men hon tyckte att det var jättespännande med bebisen och var till och från väldigt nyfiken. Vi var noga med att hon fick vara med och vara nära, klappa, känna, gosa... Sen efter ett tag tröttnade hon, i längden så är exmpelvis amning inte så jättespännande för en tvååring. För oss blev det att pappan fick mer tid med tvååringen. De kom varandra närmare än innan och umgicks mer. Sen försökte jag ändå hitta på saker tillsammans enbart med henne också när bebisen sov. Kanske bygga med lego, läsa en bok eller gå en promenad. Barn är väl rent generellt inte särskilt kräsna. Sen fick ju förstås hålla en del koll. Storasyster villa gärna bädda om lillasyster och dela med sig av sina leksaker. Detta kunde resultera i att hon mer eller mindre begravde lillasyster i leksaker i spjälsängen (båda var väldigt nöjda med upplägget, jag var mindre nöjd, haha).
