Bf juli 2018

Blev visst åt fel håll. Sorry

Okej men de var ju jättebra :) Jag undrar när mvc psykologen hör av sig till mig. Med dottern så skulle jag få tid pga oro då jag hade 2 missfall i rad innan henne. Men fanns inga tider aå fick därför tätare besök till bm och därför jag fortfarande får träffa min bm oftare både senast jag var gravid och denna. För psykologen ringde mig först när jag fått min dotter och hon var 2 månader. Lite för sent då för min del då. Så hoppas på bättre lycka och hjälp denna gången. Men vet ju inte hur remissen är skriven ifrån min bm heller.

Okej men de var ju jättebra :) Jag undrar när mvc psykologen hör av sig till mig. Med dottern så skulle jag få tid pga oro då jag hade 2 missfall i rad innan henne. Men fanns inga tider aå fick därför tätare besök till bm och därför jag fortfarande får träffa min bm oftare både senast jag var gravid och denna. För psykologen ringde mig först när jag fått min dotter och hon var 2 månader. Lite för sent då för min del då. Så hoppas på bättre lycka och hjälp denna gången. Men vet ju inte hur remissen är skriven ifrån min bm heller.

Jag var hos bm den 20/12 för del 2 i inskrivningen tror jag och för tidigt ultraljud. Sen var jag där den 3/1 mest då för att ta blodprover som de inte tog den 20 pga att de stuckit mig så mycket när jag låg inne på sjukhuset. Sen skall jag dit den 29 så blivit en del besök. Men kanske att jag träffar henne med 3-4 veckors mellanrum nu. Man brukar ju börja ha först efter RUL mer besök. Sen kommer jag inte ihåg men hade ganska tidigt besök varannan vecka med de andra 2 barnen så får se hur vi lägger upp det denna gången. Men både jag och bm tycker de är bra för mig om vi träffas lite tätare än normalt. Jag mår väldigt bra utav de ocj de ser hon och är lyhörd för. Så på 5 veckor då varit 3 besök men kanske bara hade haft 2 besök på 4 veckor annars om de inte var extra för blodproven.

Vi fick berättat tidigt både för familj och både mitt och mannens jobb och barnens förskola då jag återigen blev så dålig och fick hyperemesis och blev inlagd 3 gånger på sjukhus. Så de flera vet och fick veta tidigt. Närmsta vänner fick väl veta lite senare runt v 10-12 ungefär. Men inte gått ut på Facebook eller instagram. Känns onödigt då alla som vi vill skall veta vet och vi har aldrig ?offentlig? gjort någon av de andra graviditeterna så heller. Vill jag skriva eller lägga ut bild har jag gjort de för att jag vill och vill minnas sen. Men ofta varit långt efter v 20. Så har de varit för oss

Är så less och besviken idag då jag skulle varit hos sjukgymnasten i veckan men tyvärr kommer det att bli inställt pga sjukdom fick jag veta idag :( Så fått tid nästa vecka istället. Men så rädd att de blir flyttat igen. :(

Jag som bara får mer ont för varje dag. Idag räckte de att göra iordning barnen och lämna de på förskolan för att jag nu skall ha jätteont. :(

Ne verkligen dålig start på denna veckan :(

Jo jag testade när jag var gravid första gången men gillade inte alls. Tyckte inte de hjälpt och var för mig bara obehagligt och tanken på att de var lite lite elektrisk ström. Vet att de är skit lite men ändå. Gjorde nog att de i tanken låste sig väldigt väldigt myclet för mig. Men jag gav de ändå en chans men funkade inte. Var likadant kring akupunktur var väldigt skeptisk i början till de när jag var gravid andra gången,då jag är nålrädd och var osäker på effekten men de hjälpte och iallafall lindrade lite för stunden. Kanske inte direkt då gjorde de väldigt ont precis efteråt. Men senare den dagen och närmsta var de inte lika illa som de kunde vara. Så vart de jag velat göra idag men ja. Får stå ut lite till. Idag har de varit fruktansvärt och hela kroppen har skrikit så fort jag gjort något annat än legat på soffan en längre stund. De enda som lindrar de lite idag.

Åh jag tycker så synd om dig och jag kan verkligen förstå hur du känner dig. Har haft hyperemesis mina 2 tidigare gånger och så även denna gången. Denna gången har varit värst av alla. Varit inlagd 3 gånger och fått dropp. Testat 3 olika receptbelagda tabletter. Den sista är den enda som funkat,kan dock fortfarande kräkas en gång i veckan ca. Jobbar som personlig assistent men varit hemma sen slutet av november då jag var i v 7 och varit sjukskriven sen v 8. Så snart varit hemma i 10 veckor. Det är inte roligt men hade inre kunnat jobba pga illamåendet så jag i stort bara varit sängliggandes till 2 dagar innan julafton tack vare ny medicin.

Jag tror du behöver vara sjukskriven längre och vara hemma och vila upp dig. För sådär som du mår är inget bra för dig. Och du kommer bara må sämre både fysiskt och pyskiskt. Ingen som kommer tacka dig för att du jobbar och sliter på jobbet och mår jättedåligt hemma sen. Det är ?bara? ett jobb. Men de finns bara en av dig och under en begränsad tid nu som du kommer må såhär och vara gravid. Har du fått hjälp med några tabletter eller så mot illamåendet,isåfall vad har du fått prova? För finns ju en del alternativ.

Kram på dig

Åh jag förstår. Också provat både lergigan,lergigan Comp och primörerna. Men hjälpte inte. Kräktes flera gånger om dagen ändå. Fick tillslut ondasetron/zofran. Jag vet att de är väldigt få spm vill skriva ut detta till en. För de finns vissa risker men enligt 3 läkare som jag pratat med denna graviditeten så är inte riskerna så stora och man måste väga in mammans mående. Om du tappar massa vikt,energi och vätska så blir de ju tillslut vetkligen inte hållbart. Så den fick jag efter att verkligen provat och försökt allt annat och varit inlagd 3 gånger på ca 3 veckor. De var inte hållbart att åka in och ut och jag mådd så psykiskt dåligt av arr ligga inlagd också. Men de gäller och ha en bra läkare som vågar skriva ut och förstå. Ver att ett sjukhus här i närheten absolut inte gör de. Och när jag var på gynmottagningen ville inte den läkaren skriva ut de heller. Utan var först avdelningens läkare pch överläkare som skrev ut och prata med mig. Det enda som hjälpt mig. Visst kräks ibland ändå men nu kan jag äta lite lite och jag kommer upp ur sängen och kan orka vara delaktig och med min familj. Något som inte gick förut. Och nästan tagit igen min tappade vikt nu. Tog bara en månad. Så försök prata med någon läkare igen eller be din barnmorska om hjälp.

Var rädd om dig bara!! Jobba inom vården är så tungt på många sätt och speciellt med sådant illamående.

Jag vet vad du menar. Man känner sig skyldig och lojal och vill ställa upp. Jag lärde mig av mina misstag sist jag var gravid med mitt andra barn. Då jag jobbade längre och mer för kände mig tvungen. De var runt jul helgen och kunde inte svika då och var redan en kollega som var sjukskriven. Det hela sluta med att jag kunde sitta lch grina på jobbet när brukaren inte såg för jag hade så ont av foglossningen. Låg och skrek på nätterna av smärta och kunde knappt ta hand om mina barn och höll på att bli inlagd pga smärta. Då gick jag ändå med kryckor när jag inte jobbade. Och fick knappt något tack för jag jobbat. De förstörde bara mitt privataliv då jag i te kunde göra något och fick mig att må skit. Jag kämpade bara för andras skull. Fast jag borde slutat jobba för länge sen. Så se misstaget gör jag inte om igen. Då jag får lida för se nu. Så jag hade problem med foglossnings värk även efter min andra graviditet av och till. Och denna graviditeten har jag så fruktansvärt ont redan och de började i v 12 och går in i v 16 i övermorgon så blir nog inget mer jobb för mig denna graviditet även om jag önskar. För i get kul och bara gå hemma.

Så menar bara att försök tänka på BARA dig och bebisen i detta och din familj. Inte på jobbet. Din familj och bebis behöver sig mer än jobbet faktiskt och mer tacksamma för den energi och kraft som du orkar lägga på/med dem. Mer värt.

Lycka till med allt

Ja det he vetkligen verkligen inte varit lätt. Vi visste ju att jag skulle komma att må dåligt och skulle få ganska illa foglossning igen men inte att de skulle bli såhär illa som denna gången. Det har varit ett rent helvete men det är SÅ värt det när bebis kommit!! :) <3

Åh vad skönt med en bra och förstående chef. Som vetkligen ser och bryr sig om sina anställda. De är så värdefullt. Låter bra med vila. Förstår dig. När man mår så dåligt är de ju inte bara fysiskt utan det tar ju så myclet psykiskt på en också. Har du någon bra bm eller läkare som du även kan prata med om hur du känner dig och mår rent psykiskt i allt detta?

Så lite så. Var rädd om dig nu :)