anonymatankar

Äldre 23 Nov 02:13

13 svar

Känner mig onormal och väldigt annorlunda

Hej, har på senare tid funderat kring om jag kanske har aspergers syndrom eller något liknande. Tänkte se om jag kunde få lite tips på vad jag skulle kunna göra för att må bättre eller tips på nån jag borde kontakta då jag nu under en längre tid mått allmänt dåligt.

Det känns som att jag är så himla annorlunda, och har nu på senare tid önskat att jag bara kunde vara "normal".

Exempel på vanor/saker jag gör/känner som är "konstigt/konstiga" eller på något sett utmärkande.

1.Har fruktansvärt svårt för ögonkontakt, och det är något jag börjat känna av mer under dom senaste 3åren. Så fort jag får ögonkontakt med någon jag känner mig osäker med(ej nära vän/släkt) så vill jag genast kolla bort och får ofta kalla kårar, detta hände ofta under min skoltid med lärare och föreläsare.

2. Problem med "pinsamma situationer" och "övertänkande" exempel på detta kan vara att om jag är i en mataffär och ska handla något. Så kan jag när jag står sist i kön bli jätteorolig att min kort inte ska medges bara för hur pinsamt jag tänker att det skulle vara. Även fast jag alltid kollar mitt saldo precis innan jag ställer mig i kassa-kön.

Har alltid känt att jag övertänker saker och ting. Tidigare så har jag haft problem med att jag gått snett (bättre nu).
Nu har det istället övergått till att när jag är ute och går och vet att någon är bakom mig så kollar jag så att jag går "normalt" eftersom jag är orolig att det ska se konstigt ut, detta leder ofta till att det känns som att min gångstil förvärras ännu mer och det har flertalet gånger slutat med att jag låtsas knyta mina skor för att låta personen gå förbi mig . Jag gör massvis med liknande grejer för att undvika liknande situationer vilket är fruktansvärt jobbigt.

Ett av de värsta sakerna jag vet är att åka tunnelbana eller gå på stan själv, jag känner mig otrygg, i aktagen. I somras så cyklade jag istället till mitt extra jobb så jag skulle slippa detta. Då fick jag istället fokusera på att inte se så andfådd och trött ut. Det som ofta räddar mig i såna här situationer är att få lyssna på musik i hörlurar så jag känner mig typ "ensam" eller att jag är inuti min bubbla liksom :S

och appropå ensam. även nu på senare tid har jag känt att jag slipper mycket av mina "problem" när jag är ensam och hemma vilket gjort mig mycket mindre social. Har inte träffat mina "riktiga" vänner på 2veckor(förutom skolkamrater) även fast dom regelbundet har frågat.

3."Tvångsbeteenden" detta var värre några år tillbaka men vissa grejer lever fortfarande kvar. Har ofta haft en konstig grej att upprepa vissa saker. Tex)
När jag var mindre(ca 5-7år sedan) så hade jag stora problem med rädsla och brukade alltid öppna garderobs dörren och kolla så den var tom, innan jag skulle sova. Det jag gjorde var att jag öppnade dörren, tände lampan, släkte och stängde sedan dörren igen. Men när jag gjort det kände jag att jag fortfarande var osäker och det kändes mycket bättre om jag upprepade detta 3ggr. Några andra exempel har varit att när jag ska dricka vatten eller annan dryck. Då har jag först tagit en klunk men sen haft en konstig känsla av att det känns bättre om jag tar antingen 3,5 eller 10klunkar samtidigt, beroende på hur törstig jag är. Släcka lampor, klicka på saker osv har också helst skett i upprepande mönster.

4. Hobbys: Har faktiskt inte tänkt på det tidigare än för nån vecka sedan men jag kan verkligen en dag efter skolan, sätta mig in i något en hel eftermiddag, kväll och halva natten. Och sedan dagen därpå så kan allt vara som bortblåst och ointressant. Nu senast började jag läsa en artikel om bitcoin, vilket ledde till lite Youtube videos, en massa bloggar, ännu mer artiklar jag tog till och med fram min gamla dator ur källaren för att kunna börja med "bitcoin mining". dagen efter var allting som bortblåst. liknande hobbys jag gjort samma saker med: programmering, spel, Youtube, starta blog, aktiemarknads intresse mm. Detta har även speglat av sig bland tjejer jag varit "på g med". Att jag ibland är jätteintresserad och ibland inte ens orkar prata eller träffa personen vilket 2gånger har lett till att jag blivit förkrossad när hon har gått vidare.
Det enda som faktiskt har hållit kvar under en längre period är musiken (Thank god :D).

5. Sömn och irritationer antar jag har mycket med varandra att göra.
Har kanske snittat 3-6timmar sömn om dygnet den senaste 2månaders perioden. (Brukar sluta med att jag somnar sittandes framför datan nån timme efterskolan) Mycket pga att jag känner att min tid inte räcker till...Skola 8-16, komma hem, kolla lite serie,ta det lugnt, komma på ursäkter till varför jag inte vill träffa mina kompisar, sen sitta med musiken till runt 01,02,03. Extrajobb på helger osv.

Jag är ett monster på morgonen, mina föräldrar måste fortfarande väcka mig vilket jag tycker är pinsamt. Sen när jag väl kommer upp(om jag gör) så vet jag hur otrevlig jag kan vara. Förrut när vi åt frukost tillsammans så kunde jag bli såååå sjukt irriterad och till o med arg för att min föräldrar lät för mycket när dom åt. Det var seriöst det enda jag kunde fokusera på, ibland ville jag påriktigt skrika "håll käften" (gjorde det självklart aldrig) Jag äter inte frukost längre...samma när min pappa ibland går runt och visslar... då brukar jag smälla igen dörren.

Jag har inte direkt varit med om nåt trauma förutom vid 2- tillfällen: min kompis blev knivhuggen när vi var ute tillsammans, varit i en butik medans ett rån pågick (hände när jag gick i 4an på mellanstadiet och orsakade sömnproblem, rädsla vilket ledde till ett par BuP samtal.

Jag är en väldigt känslig person som vill att alla ska må bra. Är ganska bra på att läsa av folk och jag lider väldigt ofta med andra personer, om nån blir retad, ledsen eller befinner sig i pinsamma sammanhang. Vill egentligen inte erkänna det men jag känner mig typ smartare än alla andra och det låter så dumt att säga.

Förlåt för min "lilla" rant här, allt detta pågår i mitt huvud och kände bara hur skönt det var att få skriva ut lite av allting jag grubblar på. Det är mycket mycket mer saker som jag tycker att jag gör konstigt men orkar faktiskt inte skriva längre.

Tack för din tid om du orkade läsa, ha en bra dag! Du är bäst :)

Milkway

Äldre 23 Nov 02:22

#1

Tycker du låter fullt fungerande men med vissa vanliga svårigheter med självförtroende och disciplin (självrespekt)

Jag rekommenderar aldrig att diagnostisera sig själv när det gäller ens mentala förutsättningar utan acceptera hellre att du är frisk som vem som helst, men du har lite å jobba med! Och det undkommer ingen människa vi alla kämpar med något.

Meriall

Äldre 23 Nov 09:34

#2

Jag tänker inte heller asperger/autism (har jobbat med att diagnosticera det). Möjligen något drag men det har många utan att behöva diagnos. Men du behöver få ordning på sömnen för så lite sömn orsakar mkt problem. Irritation, tvångstankar etc.

Dina intressen låter också vanligt för någon som är högbegåvad. För de med ast så brukar det vara i många många år samma specialintresse. Men kanske vore en idé för dig att göra ett mensa-test och hitta likasinnade om du kommer in så behöver du inte känna dig konstig :)

Remmens

Äldre 23 Nov 09:40

#3

anonymatankar skrev 2017-11-23 02:13:26 följande:

Hej, har på senare tid funderat kring om jag kanske har aspergers syndrom eller något liknande. Tänkte se om jag kunde få lite tips på vad jag skulle kunna göra för att må bättre eller tips på nån jag borde kontakta då jag nu under en längre tid mått allmänt dåligt.

Det känns som att jag är så himla annorlunda, och har nu på senare tid önskat att jag bara kunde vara "normal".

Exempel på vanor/saker jag gör/känner som är "konstigt/konstiga" eller på något sett utmärkande.

1.Har fruktansvärt svårt för ögonkontakt, och det är något jag börjat känna av mer under dom senaste 3åren. Så fort jag får ögonkontakt med någon jag känner mig osäker med(ej nära vän/släkt) så vill jag genast kolla bort och får ofta kalla kårar, detta hände ofta under min skoltid med lärare och föreläsare.

2. Problem med "pinsamma situationer" och "övertänkande" exempel på detta kan vara att om jag är i en mataffär och ska handla något. Så kan jag när jag står sist i kön bli jätteorolig att min kort inte ska medges bara för hur pinsamt jag tänker att det skulle vara. Även fast jag alltid kollar mitt saldo precis innan jag ställer mig i kassa-kön.

Har alltid känt att jag övertänker saker och ting. Tidigare så har jag haft problem med att jag gått snett (bättre nu).

Nu har det istället övergått till att när jag är ute och går och vet att någon är bakom mig så kollar jag så att jag går "normalt" eftersom jag är orolig att det ska se konstigt ut, detta leder ofta till att det känns som att min gångstil förvärras ännu mer och det har flertalet gånger slutat med att jag låtsas knyta mina skor för att låta personen gå förbi mig . Jag gör massvis med liknande grejer för att undvika liknande situationer vilket är fruktansvärt jobbigt.

Ett av de värsta sakerna jag vet är att åka tunnelbana eller gå på stan själv, jag känner mig otrygg, i aktagen. I somras så cyklade jag istället till mitt extra jobb så jag skulle slippa detta. Då fick jag istället fokusera på att inte se så andfådd och trött ut. Det som ofta räddar mig i såna här situationer är att få lyssna på musik i hörlurar så jag känner mig typ "ensam" eller att jag är inuti min bubbla liksom :S

och appropå ensam. även nu på senare tid har jag känt att jag slipper mycket av mina "problem" när jag är ensam och hemma vilket gjort mig mycket mindre social. Har inte träffat mina "riktiga" vänner på 2veckor(förutom skolkamrater) även fast dom regelbundet har frågat.

3."Tvångsbeteenden" detta var värre några år tillbaka men vissa grejer lever fortfarande kvar. Har ofta haft en konstig grej att upprepa vissa saker. Tex)

När jag var mindre(ca 5-7år sedan) så hade jag stora problem med rädsla och brukade alltid öppna garderobs dörren och kolla så den var tom, innan jag skulle sova. Det jag gjorde var att jag öppnade dörren, tände lampan, släkte och stängde sedan dörren igen. Men när jag gjort det kände jag att jag fortfarande var osäker och det kändes mycket bättre om jag upprepade detta 3ggr. Några andra exempel har varit att när jag ska dricka vatten eller annan dryck. Då har jag först tagit en klunk men sen haft en konstig känsla av att det känns bättre om jag tar antingen 3,5 eller 10klunkar samtidigt, beroende på hur törstig jag är. Släcka lampor, klicka på saker osv har också helst skett i upprepande mönster.

4. Hobbys: Har faktiskt inte tänkt på det tidigare än för nån vecka sedan men jag kan verkligen en dag efter skolan, sätta mig in i något en hel eftermiddag, kväll och halva natten. Och sedan dagen därpå så kan allt vara som bortblåst och ointressant. Nu senast började jag läsa en artikel om bitcoin, vilket ledde till lite Youtube videos, en massa bloggar, ännu mer artiklar jag tog till och med fram min gamla dator ur källaren för att kunna börja med "bitcoin mining". dagen efter var allting som bortblåst. liknande hobbys jag gjort samma saker med: programmering, spel, Youtube, starta blog, aktiemarknads intresse mm. Detta har även speglat av sig bland tjejer jag varit "på g med". Att jag ibland är jätteintresserad och ibland inte ens orkar prata eller träffa personen vilket 2gånger har lett till att jag blivit förkrossad när hon har gått vidare.

Det enda som faktiskt har hållit kvar under en längre period är musiken (Thank god :D).

5. Sömn och irritationer antar jag har mycket med varandra att göra.

Har kanske snittat 3-6timmar sömn om dygnet den senaste 2månaders perioden. (Brukar sluta med att jag somnar sittandes framför datan nån timme efterskolan) Mycket pga att jag känner att min tid inte räcker till...Skola 8-16, komma hem, kolla lite serie,ta det lugnt, komma på ursäkter till varför jag inte vill träffa mina kompisar, sen sitta med musiken till runt 01,02,03. Extrajobb på helger osv.

Jag är ett monster på morgonen, mina föräldrar måste fortfarande väcka mig vilket jag tycker är pinsamt. Sen när jag väl kommer upp(om jag gör) så vet jag hur otrevlig jag kan vara. Förrut när vi åt frukost tillsammans så kunde jag bli såååå sjukt irriterad och till o med arg för att min föräldrar lät för mycket när dom åt. Det var seriöst det enda jag kunde fokusera på, ibland ville jag påriktigt skrika "håll käften" (gjorde det självklart aldrig) Jag äter inte frukost längre...samma när min pappa ibland går runt och visslar... då brukar jag smälla igen dörren.

Jag har inte direkt varit med om nåt trauma förutom vid 2- tillfällen: min kompis blev knivhuggen när vi var ute tillsammans, varit i en butik medans ett rån pågick (hände när jag gick i 4an på mellanstadiet och orsakade sömnproblem, rädsla vilket ledde till ett par BuP samtal.

Jag är en väldigt känslig person som vill att alla ska må bra. Är ganska bra på att läsa av folk och jag lider väldigt ofta med andra personer, om nån blir retad, ledsen eller befinner sig i pinsamma sammanhang. Vill egentligen inte erkänna det men jag känner mig typ smartare än alla andra och det låter så dumt att säga.

Förlåt för min "lilla" rant här, allt detta pågår i mitt huvud och kände bara hur skönt det var att få skriva ut lite av allting jag grubblar på. Det är mycket mycket mer saker som jag tycker att jag gör konstigt men orkar faktiskt inte skriva längre.

Tack för din tid om du orkade läsa, ha en bra dag! Du är bäst :)

Dina tankegångar blir lätt en självuppfyllande profetia. Tänk istället att alla människor är annorlunda men har också mycket gemensamt. Socialisera dig sedan mycket med folk. Det är enda sättet att bli mer som andra. Öva på att hålla ögonkontakt och att vara trevlig. Glöm inte att försöka ha roligt.

Problemet är att många istället hör tvärtemot mot vad de borde göra. Dvs de isolerar sig, vilket gör att de grubblar ännu mer och känner sig än mer annorlunda och även blir än mer annorlunda med tiden.

äldreochklokare

Äldre 23 Nov 09:43

#4

För mig låter du rätt mkt lik min son med asperger /autism MEN det behöver inte betyda att du har det! Det kan man inte veta utan utredning.

Det låter allra mest som tvångstankar och det kan man ju arbeta med tex via KBT.

Nu när du vet om och är medveten om vad du gör, så går det enklare att bearbeta och förändra ett beteende än när man inte har en aning, så du är redan på god väg. Du kan säkert ändra på något själv men ta en sak i taget annars blir det nog för svårt.

Man kan ställa sig frågor som:
Vad vill jag kunna klara (tex att åka tunnelbana)?
Vad i mitt beteende skulle behöva förändras för att jag ska kunna klara det? (tex att inte tänka eller tro att andra iakttar)
Hur ska jag undra ändra på det i frågan ovan? - små små steg får man ta här! (tex att ta sällskap med någon och inte åka tunnelbana själv kan vara ett första steg. Har något att göra när man åker tunnelbana (läsa en tidning), så att man inte bryr sig så mkt om andra osv)

Meriall

Äldre 23 Nov 09:54

#5

Att övertänka saker kopplar jag mer ihop med just hög begåvning/intelligens än med autism/asperger. Så försök att se det som något positivt, att du kan och automatiskt tänker ett steg längre. Däremot kan det vara bra att få prata med någon om det för att få perspektiv. Personen bakom dig kommer med största sannolikhet inte lägga märke till hur du går för den tänker på hur den ska hinna hämta barnen i tid efter jobbet, eller vad ska man laga till middag eller chefen lät lite sur på senaste mötet - sade jag något dumt då? Och om personen mot förmodan tänker på hur du går och det ser lite konstigt ut (vilket det förmodligen inte alls gör!) så är det större chans att personen tänker att "Hm hon sätter hälarna före tårna när hon går... men så gör ju inte jag! Ånej jag går kanske konstigt..." Så de flesta är 95% självfokuserade (som du också är) i sina tankar, kan vara bra att känna till :)

Att vara bra på att läsa av folk visar att du inte har asperger/autism. Då är man nämligen extra dålig på det, det är en stor del av själva diagnosen.

Anna74a

Äldre 23 Nov 13:40

#6

HSP ?
Google it

Anders 386

Äldre 28 Nov 11:26

#7

Anna74a skrev 2017-11-23 13:40:03 följande:

HSP ?
Google it

Tänkte direkt på samma när jag såg inlägget. Letade precis efter inlägg om ämnet eftersom jag själv hittat dit och känner igen väldigt mycket från mig själv. För egen del har jag på nåt sätt accepterat mina "svagheter". Men det har varit en begränsning av mitt liv - men en befrielse att veta att vi är ganska många.

Så TS - googla HSP, du kanske hittar hem.

Happilyeverafter

Äldre 10 Jan 09:11

#8

Jag känner igen mig i dina punkter. Tror många har en "släng" av autism. Men jag tror absolut inte vi skulle få diagnosen.

Själv tror jag att jag är introvert, dålig självkänsla och social fobi. Troligtvis har jag en HSP-personlighet också. Men det är bara mina egna slutsatser efter mycket efterforskning ;)

Happilyeverafter

Äldre 10 Jan 09:12

#9

"En släng av autism" kanske lät respektlöst. Jag menar kanske mer autistiska drag.

Inteutanproblem

Äldre 13 Jan 11:13

#11

Tycker helt klart du ska söka hjälp, oftast kan man göra detta genom sin vårdcentral. Du ringer och förklarar att du inte mår bra, att du misstänker att du kanske har en diagnos av något slag, detta begränsad ditt liv och det blir värre och värre. Du berättar att du vill träffa en läkare som kan skriva remiss till vuxenpsykiatrin för utredning. Det här håller ju på att ta över ditt liv och det är betydligt mycket bättre att söka hjälp i tid än när det hunnit gå alldeles för långt. Kan nämligen ta tid innan man får träffa någon och man kan få pusha lite själv också för att få saker och ting i rörelse, har man energi och ork att ta av då går det lättare och man får snabbare hjälp - "man måste vara frisk för att orka vara sjuk" stämmer till viss del..

Vi här kan omöjligt svara på om du har en diagnos eller inte, men jag tycker nog mig erfaren nog inom området för att kunna säga att en utredning definitivt är på sin plats.

MR90

Sun 18 Jul 2021 10:07

#13

Hej. Jag känner igen mig väldigt mycket i det här. Fick du reda på vad som va anledningen? Någon diagnos?

Känner mig onormal och väldigt annorlunda

INNEHÅLL