IVF våren 2018
Hej! Jag börjar med min första ivf i början på 2018. Hoppar in här :)
Hej! Jag börjar med min första ivf i början på 2018. Hoppar in här :)
Ja!!! Spännande. Vi kör den klassiska frågan -varför har ni inte blivit gravida?
Ååå ja sprutor är jag van vid vid detta laget! Jag har gjort 7 kurer pregotime 3 stumuleringar med Gondel-f och nu ett avbrutet ivf försök! Själva sprutan som får äggen att växa är inte så farlig, det är jobbigare med den som gör att de inte ska skäppa. Den är trubbig större och svider lite när man tar den. Men ju fler gånger man tar den ju bättre blir det :)
Hej!
Jag & min sambo har haft utredning på privat klinik nu, allt ser mycket bra ut och de hittar inga fel! Jag äter Letrozol och har tagit 3 kurer.
Vi är 36 & 35 år gamla. Blev gravida men fick missfall i oktober 2016. Idag var vi på samtal inför ivf.... & vi fick svaret ?det blir ivf till hösten, alltså om ett år... det ska gå 2 år om Landstinget ska bevilja ivf för er? MEN ärligt?? Är det verkligen 2år???? Vi vill ha fler barn... & om det inte funkar på egen väg nu så hinner jag bli 40 innan barn två ska komma? Jag är förkrossad.... stämmer detta?
Vi bor i Karlstad!
Väntrummet-
* Kokonattsu, första IVF info samtal 6/12
* zuces, preliminär sprutstart 10/1
Sprayar-
Sprutar-
Ruvar-
Gravida-
Då är vi nästan synkade och kör samtidigt. :D
Tyckte oxå det var en hel del info och de "jobbiga" är att man skall minnas allt till januari då allt startar på riktigt. Men tur kan man ringa eller maila dem för kontroll frågor.
Jo jag såg att du också skulle börja i januari :).
Jag ska ta 112,5 enheter till dag fem sen ska jag på ultraljud dag sex för att se hur äggutvecklingen såg ut så efter det får jag se om det blir samma eller om de ska höja eller sänka. Du då?
Ja men så är det verkligen. Och ett kilo som stoppar hela processen, det kan man gå upp bara på en brakmiddag. Det känns som det skulle ligga mer bakom just med vikten, de måste ju tro att jag är jättesjuk? Men istället säger dem att minsta vikt upp för mig eller ner för någon som är överviktig, kan göra skillnad. Men då menar jag att då skulle jag inte haft de här problemen när jag vägt något kilo mer, jag har ju ändå pendlat lite upp och ner under de här åren sedan jag slutade med piller.
Man beskyller sig själv för att partnern inte får bli pappa, för att han ska stå ut med en ledsen sambo osv osv. Om de inte startar igång något nu trots allt, då kommer jag boka tid med kurator. Om inte annat för att avlasta min sambo som ska lyssna på alla tankar annars.
Hur orkar man alla motgångar? Hur gör ni?
Jag vet inte hur det är för er andra, men för mig är väntan värst. Vänta på att remiss ska skickas in, vänta på första möte på ivf-klinik, vänta på mens, vänta på svar att få börja behandling, vänta, vänta.
Jag är spruträdd, men jag vande mig fort, att ta sprutorna var ändå ngt att göra, ngt som hände. Tog Gonal-f och fyrmadel vid vårt första försök. Äggplock gick bra, vänta på hur det gick med befruktning var jobbigt, återföring var enkel fysiskt. Sen följde väntan igen och sen sorgen när första försöket misslyckades.
Vi grät, grät lite mer, sörjde och gick vidare och nu väntar vi igen. Väntar på januari då vi gör försök 2 med ny spruta-Menopur. Är taggad, men väntan känns olidlig.
Hur gör ni för att hantera allt väntande?
Väntan är så jobbig! Jag är oerhört otålig och vill planera allt, och nu när vi bara väntar på att remissen ska bli bekräftad så vet jag knappt vart jag ska ta vägen! Men försöker fylla ut vardagen med saker att se fram mot. Ganska skönt att jag har en intensiv period i skolan nu som sträcker sig till slutet av januari.
Jag känner att väntan är jobbig men framförallt är det ovissheten som är jobbigast tycker jag. Första försöket gick bra att genomföra och man var inte allt för stressad. När sedan gångerna börjar ticka på och vi nu redan avverkat 2 av våra 3 landstingsfinansierade ivfer så kommer stressen, paniken och ångesten över att det kanske aldrig kommer hända.