Vi planerar att göra FET (frozen embryo transfer) i början på 2018. Två blastocyster i frysen sedan tidigare försökt.
Känns jobbigt och härligt att vara på väg in i denna värld igen. Skönt att vi är flera som kan dela med oss och stötta varandra!
Hej på er!
Nu var det ett tag sen jag skrev mitt första och enda inlägg i den här gruppen. Här inte riktigt hängt med i vad som skrivits, men ska ta mig tid att läsa ikapp. :)
För oss har det gått lite snabbare än vi hade räknat med. Tanken var att vi skulle göra en återföring först i januari, men nu klaffade allt och jag fick en blastocyst återförd idag!
Det är vår fjärde återföring och jag hoppas, hoppas, hoppas att det ska gå vägen denna gång.
Åh, jag håller tummarna :)
Hej.
Mår och har mått så fruktansvärd dåligt nästan hela förra året känns det som pga MA och misslyckade ivf och har nu i längre period haft jätte svårt att hitta glädjen i nånting eller tänka positivt även om vill och försöker anstränga mig :( detta påverkar ju även förhållandet nu.
Frågan är vad kan man göra? Kan man börja tex. äta antidepressiva under pågående ivf eller måste man lägga alllting på hyllan tills mår bättre? Grejen är också att har ont om tid eftersom är äldre och får panik bara av tanken att måste pausa.
Vad gör man? Känner skam också pga att mår så dåligt och kan inte rycka upp mig själv :(
Jag tror det är just det, att allting sker inom mig o min kropp som min sambo kan inte riktigt relatera till. Sen tror jag alla hanterar det på sitt sätt, jag skulle behöva agera utåt men min sambo inom sig, och det är där det sker sig. Han jobbar väldigt mycket och kanske det är hans sätt att döva känslorna men jag är inte lika duktig med det.
Ska på samtal i morgon hos gynegologen som jag tar sprutorna och vul hos men är inte helt säker på om ska säga nått... och vad isf... rädd :(
Så är det ju, vill prata men känner att dem som vet inte orkar med riktigt längre med mitt ältande.
Jag är rädd att jag skulle vara såpass deprimerad att behöver mediciner för att komma på fötter igen och att det skulle äventyra hela ivf processen , att jag måste pausa. Jag fyller 37 det här året så känner att jag har inte tid med någon paus och vill egentligen inte pausa men vill må bättre.
Jag förstår hur du tänker och blir inte sur att du säger din åsikt. Har ingen aning hur skulle orka en eventuell graviditet, tänker bara att det är ju det som är roten till mitt mående, att inte få barn, skulle det gå vägen så skulle det i mitt huvud vara en ljusning i livet, att det går framåt, att det finns hopp, vilket jag just nu känner inte alls ,bara tvivel och hopplöshet.
Och tänkte från början att kolla här om någon har erfarenhet av medicinering under ivf och om det är flera som mår såhär dåligt eller bara jag. Har läst om antidepressiva och graviditet iaf. och att det går, inte en omöjlighet.
Sorry alla hoppas inte dödat trådens spirit nu :) kram
Ruvdag 6 idag. Har gjort ett Ivf tidigare men fick MF
Är orolig eftersom jag fick blödnind förra gången dag 7
men håller tummarna för alla som snart ska göra IVF
hoppas ni lyckas från första gången
Hur har det gått för dig?