S91 skrev 2018-08-23 13:35:23 följande:
Okej! Det är så spännande hur olika kliniker gör olika. Vi får se hur vi går vidare nu, jag önskar att de försöker ändra på något eller lägga till något i behandlingen till nästa insättning. Jag vet att dom tror på detta, men det är knappt att jag gör det just nu..
Jag vet, det känns så knäppt. Som när man följt några här och man börjat på samma ruta men det gick för dem redan första gången. De är gravida i 7e månaden. Andra verkar den här resan aldrig sluta för. Och några kommer ju inte ut på andra sidan om man ska vara krass, alla lyckas ju inte. Jag har en kollega som också gör ivf, och det är både skönt och jättejobbigt för man är ju orolig att det snart ska gå för någon av oss och inte den andra, och då känns det nästan som ett svek. Det är så knäppt att ha alla dessa känslor i sig.
Jag vet också att min bästa vän inte vågar bli gravid innan mig (hon skulle aldrig erkänna det, men jag vet att hon känner så) för hon har sett hur mycket jag längtar, hon har sett mig falla isär flera gånger pga detta. Jag har absolut inte bett henne om det, utan skulle bli glad för hennes skull och barnet skulle bli som ett syskonbarn för mig men jag skulle också bli vansinnigt avundsjuk. Besvikelsen är ju min egen, men ändå färgar det mig som person. Jag är inte van vid att vara ledsen, jag har varit en glad person hela mitt liv och är nästan aldrig ledsen i vanliga fall, men nu är jag så himla mörk.
Men idag är en bra dag, för idag ska du få sätta in ett litet pyre och jag hoppas så innerligt att den stannar hos er <3 <3 :)
Man är ju inte mindre glad för andras skull, bara mer ledsen för sin egen. Men man blir gladare när det är någon som gjort ivf. Likaså har jag en släkting som ställde sig i remisskö långt efter jag börjat med ivf, hennes son är några månader nu. Som sagt jag är jätteglad för det, men man känner att man själv står kvar på samma ställe.
Det är såå drygt att behöva vänta till nästa mens efter ett misslyckat försök, kan man inte bara få köra direkt. Och så ska man noja över ifall mensen ens kommer. Min försvann i 4 månader efter ett misslyckat försök en gång. Men det var ett ett långt protokoll där jag hade varit i ett kemiskt klimakterie i 3 månader i väntan på remiss, så det var nog det.
Tack, ja nu är eskimån där. :) hoppas tiden går fort till nästa månad för dig.
Inalina skrev 2018-08-23 14:11:48 följande:
Jag är på dag 6 i cykeln idag, kommer göra VUL dag 10, alltså på måndag och hoppas allt ser bra ut då så jag kan boka flygbiljetten till Prag för överföring vill bara komma vidare nu, jag vet att ruvartiden är seg men detta är typ segare än segast! dagarna kryyyper fram, förhoppningsvis går det fortare efter mitt VUL!
Åh så spännande med insättning idag, stort lycka till, NU KÖR VI!!
Japp nu köööör vi. :) måste vara jobbigt att resa till Prag varje gång? Jag tycker det är jobbigt att vi har 20 mil till Malmö.
Ellencassandra skrev 2018-08-23 20:01:13 följande:
Jaaa hoppas! Är lite orolig för äggkvaliten nu efter sommaren.. rest i Europa å blev en del alkohol så hoppas jag inte förstört kvaliten.. blir lätt nojig!
Ja det tror jag verkligen! :)
Vår klinik fryser på dag 3. Men det e verkligen olika från klinik till klinik.
Jag har kört lite olika varianter, ingen alkohol på en månad, alkohol fram till veckan för insättning osv (med måtta). När jag avstod alkohol en månad innan behandling strejkade kroppen och vi fick inte ens sätta in. När jag levde som vanligt så fick vi 6 blastocyster. Men jag nojar mig ändå nu att de har dålig kvalitet, eftersom det är de vi sätter in nu. Men de säger att de är jättefina.
Jag tror ändå att man ska leva ungefär som vanligt (med måtta), annars blir det en konstig omställning för kroppen. Men jag vet inte. Lagom är väl bäst. :) bra på att noja blir man iaf. :)
Nu ligger min lilla eskimå där. Känns inte som de andra gångerna, då har jag känt att det är jag och embryot mot världen, att jag redan är två personer. Låter löjligt kanske. Men nu känner jag mig tom. Kanske är det ett omedvetet sätt att skydda mig om det inte fungerar. Kram på er
