Ni som gör långa. Biverkningar, har ni några? Av spray eller sprutor?
Angående jobb. Jag har precis bytt och är på provanställning. Här sagt att jag har läkarbesök och hoppas bara jag inte blir uppsagd pga frånvaron...
Efter att lyckan varit total i ca 10 dagar efter ett pluss på stickan så började jag blöda i natt. Jag ska försöka ringa Carl von linne kliniken så fort det öppnar men jag förstår ju att det är missfall.....
jag har hela tiden varit så fouccerad på att bli gravid och har inte riktigt tänkt på missfallsrisken osv när jag väl lyckats blivit gravid. Känns som ett svart hål öppnat sig.....
De är nog kört för oss denna gången med. Ska testa på söndag men har haft rosa flytningar med mörkare blod i sen i onsdags kväll. Känner ingenting alls nu eller sen typ dag 4 egentligen. Ingen molvärk, magen är helt lugn. De enda jag känt är ytterst lite molvärk Idag, annars ingenting mer. Hur känner ni er?
Är de någon annan här som aldrig fått något plus någonsin?
Tjejer, jag känner med er jag vet precis vad ni känner/Tänker och går igenom just nu. Jag ber er ge inte upp! Det som driver oss framåt är hoppet för det kan ju faktiskt gå. Så länge läkarna tycker att man ska fortsätta så finns det hopp. Vår första son kom till naturligt men vi hade kämpat av och till i ca 7 år innan han helt mirakulöst kom till. När vi försökte skaffa syskon trodde vi att det hade släppt och skulle gå, men det tog 3 IVF ett mf och ett ma tills vi är där vi är idag gravid i v11 (vi är försiktiga och tar en dag i taget, mycket kan ju ff hända) 5 år har syskontillverkningen tagit och hoppas innerligt det går hela vägen. Jag vill bara med mitt inlägg ge er hopp och en stor heja på kram! Ge inte upp - plötsligt efter all kamp händer det <3 kärlek till er alla <3
Imorgon är det dags för äggplock, men idag mår jag skit. Mår illa och har ont. Känner mig också extremt deppig. Hittills har den här omgången varit lite lättare, men känns som allt kom på en gång nu istället. Vill bara att det ska bli imorgon nu. Även om det säkert kommer bli jobbiga dagar efteråt så känns det alltid lättare att fått vara hos läkaren och se att alltid är okej. Är nojig på ett helt annat sätt den här gången. Orolig och rädd för att något ska gå fel. Känns just nu som jag inte orkar med det häroch känslan av att ifrågasätta om det är värt det kommer smygande. Jag vet ju intellektuellt att det är det, men hormonerna spelar mig verkligen ett spratt den här gången. Är tacksam över att jag pratade med en kollega om det här häromdan. Hon har också gjort ivf och hon nämnde just den här känslan av att ifrågasätta och att jag då skulle försöka komma ihåg att det går över. Jag har en underbar man som försöker stötta och hjälpa, men blir nästan ännu mer ledsen av att se att han känner att han inte kan hjälpa till.
Ligger i soffan och är ynklig nu. Snart ska vi försöka komma iväg. Vi åker redan ikväll eftersom vi har en bit att åka till kliniken och vi fick väldigt tidig tid imorgon. Hade behövt gå upp runt 4 och det är inte riktigt något jag orkar med just nu. Speciellt inte när man inte får äta frukost. Jag älskar frukost och klarar sällan mer än en timma innan jag måste äta på morgonen.
Ja det undrar vi också. Misstänker att resultatet kanske inte var helt bra och dessutom vill de väl kanske se hur det är med mig innan de beslutar något. Förra gången visste vi ju precis hur många ägg och så innan. Men vi får see. En timma kvar nu...
Jag kommer ta en lång paus ifrån IVF och familjeliv. Nu behöver jag hitta tillbaka till mig själv. Är väldigt ledsen och vet inte hur lång tid det tar att komma över det här. Var så himla glad över att äntligen få va gravid å så är man inte det helt plötsligt.. så nu blir det träning, dricka vin, resa, å sen efter sommaren nya tag.
Önskar er lycka till alla här i gruppen. Vi hörs!
Ja!! Fick pluss på stickan (igen) Det var inte missfall förra fredagen. Känns underbart!
Har läst mkt som skrivs och det slår mig hur olika våra kroppar påverkas av hela processen, tänkte dela med mig av min upplevelse:
Detta är vår första IVF, de hittar inga tydliga fel men möjligen har jag för trånga äggstockar och min man lite för långsamma spermier= inte bästa kombon. Tester och allt gick fint. När det va dags för spolning av äggstockarna så kände jag för att hoppa av.. Hade läst om hur andra haft det plättlätt men det visade sig att jag är ca 1 på 10 som reagerar kraftigt. Mådde fruktansvärt illa och höll på att svimma, ont gjorde det med. Så jag fick stanna drygt en timme och ära smörgås och dricka saft innan de släppte iväg mig. Om jag reagerae så här på en spolning hur katten ska jag då klara en graviditet?! Men doktorn sa att det inte finns bgn koppling. Sen började sprutorna och eftersom jag inte är spruträdd så gick det bra. La inte så mkt tankar på det utan gjorde det bara. Första sprutan va inga problem den andra kunde ha varit vassare i nålen och sved lite men gör ju eg inte ont. Rider mkt så hade mkt frågor kri g ridningen. Men det gav sig själv, gick inte att rida efter ca 1 v det gjorde ju ont. Fick 200 i dos fram till första ultraljudet, höjde till 225 i 2 dgr sen ultraljud igen på en fre, höjde till 300 2dgr sen ägglossningsspruta (skedde på middag hos vänner fick smita in på toan på exakt klockslag men ingen misstänkte ngt). På mån äggplock. Rätt less vid det laget. Jobbigt att gå för det gjorde ?ont? som blåmärken som ngn trycker på ivarje steg. Kissa gjorde jag jämt oxå, gör jag ifs fortfarande.. vid äggplock tog de ut 18 ägg. IGEN blev jag illamående och höll på att svimma. Helt sjukt har inte lågt blodtryck el att jag ngnsin svimmat men min kropp verkar inte gilla när man pillar på minaäggstockar! Skönt när det var klart! Snålades med morfinet eftersom jag mådde illa men fick syrgas och det gjorde susen! Resten av dagen låg jag på soffan. Dagen efter jobbade jag igen och då gick vi 15000 steg runt halva stan. Va inte superskönt men gick bra. Ons ET- häftigt! Sen dess har det gått 8 dgr och äggstockarba har sen 2-3 dgr kännts normala igen. Ska rida igeb imorgon-längtar! Frågade mindoktor om det och hon sa att för ägget kan du träna som du vill det är äggstockarna som kan vrida sig men att hon under sina 24åraldrig sett det. Och att folk är så rädda av sig helt i onödan. Kanon exakt vad jag ville höra! Sen är det tabletter som ska in i fiffi 3 ggr om dagen. Tycker inte det är så farligt utan lite skönt att få påverka lite.. ha en rutin när man väntar! Sen kletigt, ja men igen med trosskydd så går väl det bra med! Liteläskigt ibörjan då jag va rädd att peta på ägget men det ska tydligeb inte gå.. :) har lite ont i brösten annars inga symptom eg. fick brev hem om att vi fick 7 ägg till frysen vilket verkligen va över förväntan ävenom det ju inte är ngn garanti så känns detbättre nu än för 2 mån sen då allt va nytt och läskigt. Nu släpar vi oss fram till testdag ons. Ska ha mens på mån.. tortyr.. ska inte tjuvtesta tror jag, vill leva på hoppet.. kram på er alla! Skriv gärna era hostorier det är så skönt att läsa om andra som går igenom liknande. Kram!
Vul idag på sprutdag 10 visade två äggblåsor. Världen gick under. 375 menopur och 75 gonal f verkar inte hjälpa mina värdelösa äggstockar.