Asteria skrev 2018-04-21 18:34:18 följande:
Var på brunch idag, en kompis berättade att hon och hennes kille ska ha barn. De har inte gått igenom hela IVF-grejen, men vet att det inte gått på första försöket direkt. Men ändå, kunde (nästan) inte känna någon glädje för deras skull. Mest bitterhet. Varför gör hela den här processen en till den här personen? Skäms över mig själv, känner mig nere, helt utan anledning. Det är ju inte så att andras lycka minskar mina chanser. Och jag vill vara en bra vän som finns där när det viktiga händer. Men hur gör man...
Det där är skitsvårt! En av mina bästa vänner började försöka bli med barn ett tag innan vi gjorde vårt första IVF. När vi var uppe i försök 2 berättade hon att hon var gravid. Det var absolut en dubbel känsla. Blev jätteglad för deras skull, men det fanns absolut också ett sting av bitterhet där. Det går lite upp och ner för mig. Vissa dagar kan jag glädjas oerhört för andras skull och tycker det är så mysigt att hänga med kompisars barn. Andra dagar är mörka och jag bävar för att ngn mer ska berätta att de väntar barn för jag vet inte om jag kan ta emot det på ett bra sätt.
Och det där du skriver om att andras lycka inte minskar dina chanser, precis så känns det för mig ibland. Om ngn annan blir gravid ?försvinner? en chans. Helt ologiskt såklart, men känslor följer ju sällan logikens lagar. Jag tänker att man både kan bli väldigt glad för ngn annans skull och samtidigt jävligt ledsen för sin egen skull.