IVF våren 2018

Tack.
Vad skönt att få sånt bemötande. Vi har nog tvärtom, haha. De berättar antal mm på slemhinnan, vid återföring sa de att det var 80% chans att det skulle lyckas osv, så vi får all fakta. Men undersökningarna är bara in och ut för att hinna med nästa patient. Visserligen gör det väl också att de kan ta emot fler snabbare.
Min endometrios har blivit sämre och sämre under resans gång, men det är ingen som har frågat om det. Hur har det varit med din endo?

Hur går det med ruvandet?

Deras prov är ju dessutom en njutning. 
Tror inte min sambo lämnade blodprov, han gjorde bara den sköna delen. Sen klagar han på hur jobbigt det var för honom när jag var i ett kemiskt klimakterie i 3 månader och då blev så deprimerad så jag ville ta livet av mig. Ja det är klart det var jobbigt för honom att se sin sambo gråta varje dag i 3 månader, men gissa hur jobbigt det var för mig? 

Men jag tror inte det hade blivit så många barn, definitivt inte många genom IVF, om männen skulle göra det. 

Alla kliniker har väl sina olika sätt. Men du kan säkert fråga om det om du vill veta.

Ja det blir ju sämre när man inte har nån behandling. Vi började försöka få barn för 2,5 år sen så enda "behandlingen" jag har haft är enanton i 3 månader. Den vill jag för övrigt aldrig ta igen, jag blev så sjukt deprimerad och fick självmordstankar. 

Hoppas verkligen på det bästa imorgon. 

Förstår att det säkert är så för många män och kvinnor som står bredvid. Min sambo visar dock inga känslor. Och jag tror ärligt talat inte han tycker det är så jobbigt heller. Han har två barn från ett tidigare äktenskap och gör detta för min skull. Så blir det inget så är det inte hela världen för honom. Han är av inställningen att fungerar det inte denna gången så kanske det gör det nästa gång, utan att tänka på vad jag går igenom. Så jag känner att jag går igenom både det fysiska och psykiska själv och det är tungt. 
Sen är han duktig i hemmet när jag ligger i fosterställning i sängen, han fixar med mat och tvätt och sånt. Men ibland skulle jag bara behöva att han lägger sig hos mig en liten stund och håller om mig. 

Man börjar bli expert nu. =) Och som någon skrev så lägger man sig rätt i den där arma gynstolen direkt. =)

Nej vi har inte pratat något om det. Det är som sagt ingen som har frågat hur jag mår i endon. Jag har inte heller funderat så mycket på hur vi ska göra sen. Jag hoppas att endon blir bättre under en graviditet, så det är min plan. Ja jag gör ju verkligen det. Han tycker inte alls om när jag gråter och han inte trösta överhuvudtaget. Han frågar aldrig hur jag mår psykiskt av detta. Är jag däremot förkyld frågar han ofta hur jag mår, för det ser han. Det har tyvärr lett till att förhållandet är sämre. Jag har köpt hem en bok som handlar om kärlekens 5 språk, att man visar kärlek på olika sätt. Men just med ivf behöver jag mer stöttning. Låter hemskt men det hade känts bättre om han var ledsen när det går dåligt för oss, om vi kunde gråta tillsammans. 

Rosa flytningar kan man dock få av Lutinus. Hoppas på det bästa imorgon. 

Till oss sa de att man aldrig sätter tillbaka två frysta. Om man ska sätta tillbaka 2 så gör man det med färska. Sen verkar det som att de endast gör det om man har försökt med 1 några gånger tidigare. Kanske är olika på olika kliniker?

Det är så jag har tolkat det också. Helst vill man ha 5-dagars och har man då många befruktade så tänker de att då "chansar man hellre bort" några som ändå inte hade klarat sig för att få fram de bästa.

Kanske vill de låta uppmuntrande eller positiva. Eller så bryr de sig inte lika mycket. Men ibland kan det låta nonchalant. Och ibland vill man inte höra "det löser sig", man vill bryta ihop med sin partner och sen komma igen tillsammans.

Stort grattis ni som har plussat. =)
Och kämpa på ni andra. 

Jag har blött mörkt blod i ca 10 dagar nu efter det avbrutna fet-försöket. Men blodet måste tydligen vara klarrött för att jag ska få börja ny behandling. Så risken är väl att det drar ut på tiden. Blödde ganska mycket i helgen så trodde jag skulle få börja med sprutor då och skulle hämta ut dem på apoteket, men läkaren hade glömde skriva ut dem. Fick till slut tag på dem i söndags men då sa hon att jag ändå måste vänta på den klarröda färgen. Suck. Små motgångar hela tiden.