-
Lycka till i morgon, jag har också andra VUL i morgon så det börjar närma sig nu :)Anonym (BaKu) skrev 2018-02-05 11:47:45 följande:Skönt att ha första avklarat. Hoppas de små växer till sig nu! Jag är nervös inför morgondagen då jag ska göra mitt andra...
-
Hur kom det sig att du fick spontan ägglossning? Funkade inte Cetrotide eller den sprutan som ska göra att äggen inte lossnar :(? Är också orolig över detta men ska på mitt andra UL idag så får se hur det ser ut då.Tiinuli skrev 2018-02-05 23:15:48 följande:Ja det blev en jätte lättnad då man hann bli lite deppig där, nu kan andas ut lite att blir det inget nu så finns några i frysen och behöver inte börja om från början.
Fick avbryta december behandlingen pga spontan ägglossning så det va minde kul med mer väntan.
Ja vi gjort ICSI med båda gånger
TD 13.2 men det kliar i fingrarna att testa i veckan... -
Vad skönt att allt gick bra! JAnonym (BaKu) skrev 2018-02-06 14:53:23 följande:Tack så mycket! Gick väldigt bra. Ikväll blir det ovitrelle och på torsdag är det äggplock. Känns galet att det snart är dags! Är dock lite risk för att jag är/blir överstimulerad, men det ska nog gå bra! Hur gick det för dig?
jag ska tillbaka till kliniken i morgon och låta äggen växa till sig lite över natten ;), sedan blir det ÄP antingen fre eller lör! går lite långsammare för mig, så verkar inte vara ngn risk för överstimulering, men mina äggstockar producerar olika snabbt så de ville 'vänta' in så äggen i vänstra äggstocken växer till sig innan ÄP.. Känner du något av 'överstimuleringen'? -
hej!Hormonkarusellen skrev 2018-02-06 15:47:17 följande:
Hej hörrni. Har läst men inte skrivit på ett tag, vi tar bara sprutor men fick inte göra ivf... tänkte ändå fråga er spm tar gonal f, hur gör ni med träning? Kör ni som vanligt medan ni sprutar eller har ni lagt om?
Får ibland så dåligt samvete, tänk om det blev tufft för kroppen, förstörde jag något med ägglossningen? Sen inser jag att ett träningspass kan inte förstöra... och att leva som vanligt borde vara bäst - men man har ju alltid ett dåligt samvete för att ma kanske gör något fel ... tar en kaffe för mycket eller för stor, ett glas vin på fredagen, för lite sallad, för mycket sallad, för mycket sötsaker...
Hur kom det sig att ni inte fick göra IVF?
jag har tänkt precis likadant, man vill liksom inte 'riskera' något. I vissa länder (typ USA) verkar det som att man inte får göra något annat än att promenera exempelvis. Vet inte om det är högre kroppstemperatur/puls som är 'farligt' eller vad som skulle vara problemet. Men att träna så hårt så man förstör ägglossningen låter ju extremt...
Jag dricker en kaffe om dagen, och lite vin hit och dit, får se hur det går för mig, ÄP på fredag ;) -
Ja det får vi hoppas :)Anonym (BaKu) skrev 2018-02-06 15:22:15 följande:Hoppas de växer ikapp snabbt då! Jag har lite molvärk, framförallt på vänster sida,men det har jag haft hela tiden. Likaså lite illamående och trötthet. Att det känns mest på vänster sida var inte konstigt eftersom den äggstocken hade svarat bäst. Kan alltså inte säga att jag känner något särskilt och det var som jag förstod det inte någon överstimulering riktigt än, utan mer en klar risk eftersom jag svarat så bra. Nu vill jag bara att äggplocket ska vara över så man får veta hur det gått :)
annars har vi 3 som är bra storlek på på högra äggstocken åtminstone, kanske finns ett guldägg bland dem. Hur funkar det för dig ang. återföringen av embryo senare, får du vara med och 'välja' hur många dagars embryo som ska återföras eller bestämmer läkaren/embryologen det själva?
Vet du hur stora dina äggblåsor var då du är redo för Otrivelle? -
Hormonkarusellen skrev 2018-02-06 16:35:26 följande:Jag har inte svarat på några behandlingar, så det finns inga ägg att ta ut (men pco, så massa små blåsor finns..) och ingen slemhinna som de kan fästa i. Så man villväl först se att det går att skapa detta - och då ska jag försöka själv först innan ivf. Sedan väger jag ett kg för lite, ytterligare anledning till att jag knappt törs träna! Men utan rätt BMI får jag inte remiss till ivf.... kaos... totalt kaos
Men jag försöker leva som vanligt, ett par koppar kaffe, något glas vin här och var, och sen äter jag massa godis och tänker att då kanske jag går upp i vikt , och sen kommer jag på att pco:are inte ska äta massa sötsaker, och då vet jag inte hur jag ska göra.. där har du mitt livni ett nötskal, gör massa saker som är bra för mig, massa som säkert är mindre bra, och försöker som sjutton att hitta någon balans där i alla fall bra saker överväger - men det gör de nog egentligen med råge!
Orättvist egentligen att man sitter här och panikartat räknar kaffekoppar, när det finns de som knarkar och skadar sig själva som blir gravida fast de inte ens vill...Jag förstår, usch vad tufft :( men du låter ändå så positiv, så det går säkert vägen för dig hoppas jag!!
Tjaa godis är nog inte särskilt bra för någon men kanske finns det något man kan tillsätta för att ge bättre äggkvalitet, har läst om lite olika 'kurer' och vitaminer men aldrig provat själv ;) Är så tacksam att IVF finns så man kan hålla hoppet uppe trots alla möjliga konstigheter som kroppen har för sig!! Och rättvist är det inte heller,jag får väl se detta som den största prövningen jag får gå igenom då jag har ett väldigt bra och 'enkelt' liv annars utan stora bekymmer ;)
-
Men det låter ju knäppt att ett kg ska spela någon roll, har din kropp påverkats negativt av att du ligger ett kg under?Hormonkarusellen skrev 2018-02-06 21:24:30 följande:Nej precis, det är ingen skillnad alltid bra att skippa för mycket godis! Lite frustrerande att ett kg ska spela så stor roll, det räcker ju att man går på toa så har man tappat ett, eller att man blir lite svullen av alla hormoner så har man gått upp två..
Ska försöka träna ännu lugnare, man behöver det för att orka den här tuffa vardagen känner jag! Skulle nog inte må så bra om jag bara fick sitta hemma och vänta in att det kanske eller kanske inte blir rätt tid...
Det är väl en sak om man är så smal att mensen försvinner (och ägglossningen då misstänker jag) men är man sund annars ska det väl inte påverka. Tränar du mkt styrketräning går man ju snarare upp i vikt om man är smal innan, men du kanske redan är tillräckligt vältränad och då hjälper det kanske inte ;)
Hoppas det löser sig för dig, skönt med en sån här plats att dela sina erfarenheter på, vi har inte blandat in någon annan i vår IVF-resa. -
Oj visste inte att BMI-gränsen var så hård, jag gör IVF i Tjeckien och här har de inte frågat och men tror jag ligger på gränsen nedåt också, men det ligger i generna. Förstår att du blir stressad, jag skulle inte heller veta hur jag skulle gå upp i vikt... :/ men däremot äter jag bröd och pasta så det kunde ju funka att dubbla den dosen ;)Hormonkarusellen skrev 2018-02-06 22:40:14 följande:Jag har alltid varit smal, och det är min familj med... äter frukost, lunch middag, mellis och smågodis, så inte går det någon nöd på mig tänker jag? Är kanske inte den som äter störst portioner eller stora mängder vitt bröd och pasta, försöker äta bra mat liksom. Men inget som borde spela in på vikten på så vis. Nej jag pendlar ju som alla andra något kilo upp och ner, och BMI-gränsen är stenhård för ivf. Utan rätt BMI ingen ivf... och just ju pendlar jag snarast ner än upp, kanske för jag blir så stressad av den här hetsen ...
sprang mest förr men kör mer styrka och annan kondition nu, just för kroppens skull...
vi har just berättat för svärmor. Tycker det är lite jobbigt med de som vet, de frågar ju och oroar sig och är fina, men det är inte frågor som är kul att diskutera och man blir lite ledsen varje gång man ska berätta att det inte gått bra... är det ingen alls som vet vad ni går igenom? vad säger du på jobbet? Jag har skyllt på tandsten och utredning för gluten, men nu måste jag ha något nytt - vad ska man hitta på?!
jag har funderat på att berätta för min mamma eller syster men jag vill inte ha några frågor eller blickar ens från dem, det skulle väl vara om jag bryter ihop eller så framöver men jag hoppas ju detta ska gå bra nu så jag slipper göra det :)
väldigt märkligt att ha en sådan här sak för sig själv, men min man är också väldigt privat av sig så han föredrar att vi har det så och jag håller nog med just nu.
Jadu, just nu är jag på med min man en 'konferens' med hans jobb i Tjeckien... haha jag kanske får skylla på tandvärk nästa vecka !!! problemet är att jag inte kommer hinna tillbaka till jobbet på måndag så då behöver jag en annan förklaring... Gluten-utredning låter ju klockrent, haha folk tycker nog att jag överkonsumerar bröd o pasta så de blir nog inte förvånade att det tog stopp till slut;)!! -
Jag förstår att du inte delar med dig till dina föräldrar om du känner att det skulle bli ett 'problem' som de själva lägger på sig också. hon kanske misstänker något men vill inte vara framfusig och fråga, vilket ju tyder på en viss social kompetens med ;)Hormonkarusellen skrev 2018-02-07 09:56:04 följande:Den är tvärhård... jag har aldrig haft så svårt att hålla vikten som nu när det blev viktigt, man är väl stressad liksom.
Jag tror mina föräldrar kommer bli så besvikna när de en dag får veta vad vi gått igenom utan att de varit involverade, men min mamma kan inte hantera sånt här. Det blir liksom hennes grej, och hon ska berätta för alla för hon tycker det är jobbigt och så ska jag vara stark för henne osv... usch det blir inte bra. Men samtidigt märker jag att hon tycker jag är kall och hård just nu, jag orkar inte lyssna på alla långa utlägg om hur ont hon hade i lilltån i torsdags, samtidigt som jag såklart borde säga något om varför. Sån svår balansgång!
Hur länge har ni hållt på? Det måste ju bli många konferenser i Tjeckien... jag har haft så mycket tandsten så det krasar i munnen på mig, och gluten var ju faktiskt sant även om det bara var ett endaste läkarbesök - men nu vet jag inte hur jag ska förklara två besök i veckan! Det stressar mig också
Åh vad jag längtar till den dag man kan slappna av och börja oroa sig för en graviditet och illamående istället! Och faktiskt få berätta att man inte är psyksjuk, utan måste gå tidigt från aw för att hinna hem och ta sprutor och att man knaprat så mycket hormoner så man inte varit sig själv alls de sista tre åren! ... Gud vad det sliter på en med denna resa, måtte den nå vägen fram - snart!
har vart på 3:e UL idag och ska plocka ägg på lördag morgon. Här i Tjeckien sövs man vid äggplock vilket jag tycker känns ganska bra då jag slipper vara orolig för smärtan.
vi har 'hållt på' ;) och försöka naturligt, samt med Letrozol samt inseminationer i snart 3 år och aldrig sett ett plus. (har kört oskyddat i 4-5 år dock men fattade inte att det kunde vara nåt fel då vi inte 'försökte'. Jag har en lite stillastående äggledare, annars vet jag inte vad som är felet på oss men det ska väl inte spela någon roll längre hoppas jag. :)
Jag hoppas ju att vi har turen nu att så pass många bra ägg blir befruktade (har 8 totalt visade sig idag) så att vi kan frysa några om det inte går vägen nu/ eller till syskonförsök.
jag kör en lång tur till Tjeckien istället för många och korta, blir billigare att bo på hotellhär än att flyga fram och tillbaka hela tiden.
Håller helt med dig, längtar efter gravidkrämporna nu!!!!
blir galen på alla vänner som får första och andra barnet hit och dit och klagar över hur trötta de är hela tiden, tacksamheten existerar ofta inte hos dem som har lätt att skaffa barn uppfattar jag det som. Sedan upplever jag att många är lite 'stolta' över att det gick på första eller andra försöket, så de måste berätta det för alla. (eller så är det jag som är överkänslig...;) Hur gammal är du? -
Nej det är sant, även om jag blev jätteglad idag på tredje ultraljudet då läkaren sa att jag har 8 ägg :) :)Anonym (BaKu) skrev 2018-02-06 17:54:28 följande:Ja, som min läkare sa så ska man inte stirra sig blind på antalet. Det viktiga är att det är bra kvalitet.
Tror inte jag får välja och det kanske är bäst. De är ju ändå experterna.
Jag hade nog 3 eller 4 som var 19 mm. Sen hade jag ett gäng runt 14 om jag inte minns fel och ett gäng mindre också, mellan 8 och 14.
trodde jag hade max 5, och hade ju vart tacksam över det också såklart.
Har du gjort äggplock nu? Mitt blir inte förrän på lördag morgon, och sen återföring mån-ons någongång, lite stressande att man aldrig kan planera, men först ska ju helst några befruktas och överleva ett tag också...:)