• Hormonkarusellen

    IVF våren 2018

    Inalina skrev 2018-02-06 17:21:07 följande:

    Jag förstår, usch vad tufft :( men du låter ändå så positiv, så det går säkert vägen för dig hoppas jag!! 

    Tjaa godis är nog inte särskilt bra för någon men kanske finns det något man kan tillsätta för att ge bättre äggkvalitet, har läst om lite olika 'kurer' och vitaminer men aldrig provat själv ;) Är så tacksam att IVF finns så man kan hålla hoppet uppe trots alla möjliga konstigheter som kroppen har för sig!! Och rättvist är det inte heller,jag får väl se detta som den största prövningen jag får gå igenom då jag har ett väldigt bra och 'enkelt' liv annars utan stora bekymmer ;)


    Nej precis, det är ingen skillnad alltid bra att skippa för mycket godis! Lite frustrerande att ett kg ska spela så stor roll, det räcker ju att man går på toa så har man tappat ett, eller att man blir lite svullen av alla hormoner så har man gått upp två..

    Ska försöka träna ännu lugnare, man behöver det för att orka den här tuffa vardagen känner jag! Skulle nog inte må så bra om jag bara fick sitta hemma och vänta in att det kanske eller kanske inte blir rätt tid...
  • Hormonkarusellen
    Inalina skrev 2018-02-06 21:41:45 följande:

    Men det låter ju knäppt att ett kg ska spela någon roll, har din kropp påverkats negativt av att du ligger ett kg under?

    Det är väl en sak om man är så smal att mensen försvinner (och ägglossningen då misstänker jag) men är man sund annars ska det väl inte påverka. Tränar du mkt styrketräning går man ju snarare upp i vikt om man är smal innan, men du kanske redan är tillräckligt vältränad och då hjälper det kanske inte ;) 

    Hoppas det löser sig för dig, skönt med en sån här plats att dela sina erfarenheter på, vi har inte blandat in någon annan i vår IVF-resa.


    Jag har alltid varit smal, och det är min familj med... äter frukost, lunch middag, mellis och smågodis, så inte går det någon nöd på mig tänker jag? Är kanske inte den som äter störst portioner eller stora mängder vitt bröd och pasta, försöker äta bra mat liksom. Men inget som borde spela in på vikten på så vis. Nej jag pendlar ju som alla andra något kilo upp och ner, och BMI-gränsen är stenhård för ivf. Utan rätt BMI ingen ivf... och just ju pendlar jag snarast ner än upp, kanske för jag blir så stressad av den här hetsen ...

    sprang mest förr men kör mer styrka och annan kondition nu, just för kroppens skull...

    vi har just berättat för svärmor. Tycker det är lite jobbigt med de som vet, de frågar ju och oroar sig och är fina, men det är inte frågor som är kul att diskutera och man blir lite ledsen varje gång man ska berätta att det inte gått bra... är det ingen alls som vet vad ni går igenom? vad säger du på jobbet? Jag har skyllt på tandsten och utredning för gluten, men nu måste jag ha något nytt - vad ska man hitta på?!
  • Hormonkarusellen
    Inalina skrev 2018-02-06 23:07:14 följande:

    Oj visste inte att BMI-gränsen var så hård, jag gör IVF i Tjeckien och här har de inte frågat och men tror jag ligger på gränsen nedåt också, men det ligger i generna. Förstår att du blir stressad, jag skulle inte heller veta hur jag skulle gå upp i vikt... :/ men däremot äter jag bröd och pasta så det kunde ju funka att dubbla den dosen ;)jag har funderat på att berätta för min mamma eller syster men jag vill inte ha några frågor eller blickar ens från dem, det skulle väl vara om jag bryter ihop eller så framöver men jag hoppas ju detta ska gå bra nu så jag slipper göra det :)väldigt märkligt att ha en sådan här sak för sig själv, men min man är också väldigt privat av sig så han föredrar att vi har det så och jag håller nog med just nu. Jadu, just nu är jag på med min man en 'konferens' med hans jobb i Tjeckien... haha jag kanske får skylla på tandvärk nästa vecka !!! problemet är att jag inte kommer hinna tillbaka till jobbet på måndag så då behöver jag en annan förklaring... Gluten-utredning låter ju klockrent, haha folk tycker nog att jag överkonsumerar bröd o pasta så de blir nog inte förvånade att det tog stopp till slut;)!!


    Den är tvärhård... jag har aldrig haft så svårt att hålla vikten som nu när det blev viktigt, man är väl stressad liksom.

    Jag tror mina föräldrar kommer bli så besvikna när de en dag får veta vad vi gått igenom utan att de varit involverade, men min mamma kan inte hantera sånt här. Det blir liksom hennes grej, och hon ska berätta för alla för hon tycker det är jobbigt och så ska jag vara stark för henne osv... usch det blir inte bra. Men samtidigt märker jag att hon tycker jag är kall och hård just nu, jag orkar inte lyssna på alla långa utlägg om hur ont hon hade i lilltån i torsdags, samtidigt som jag såklart borde säga något om varför. Sån svår balansgång!

    Hur länge har ni hållt på? Det måste ju bli många konferenser i Tjeckien... jag har haft så mycket tandsten så det krasar i munnen på mig, och gluten var ju faktiskt sant även om det bara var ett endaste läkarbesök - men nu vet jag inte hur jag ska förklara två besök i veckan! Det stressar mig också

    Åh vad jag längtar till den dag man kan slappna av och börja oroa sig för en graviditet och illamående istället! Och faktiskt få berätta att man inte är psyksjuk, utan måste gå tidigt från aw för att hinna hem och ta sprutor och att man knaprat så mycket hormoner så man inte varit sig själv alls de sista tre åren! ... Gud vad det sliter på en med denna resa, måtte den nå vägen fram - snart!
  • Hormonkarusellen
    minipeach86 skrev 2018-02-06 23:14:34 följande:

    Aj då va jobbigt! =( Tur att du har honom som kan hjälpa till med sticken..! Du kanske vänjer dig lite allteftersom med? Att det avdramatiseras lite från hur det var alldeles i början när du var som räddast? 

    Okej då håller jag verkligen tummarna för att det tittar fram någon fin blåsa på torsdag! 

    Jag har kört fjärde omgången Letrozol och väntar nu på BIM imorgon.. inte testat något för har inte haft några större förhoppningar denna gång, kanske för att man råkat hoppas och känt efter för mycket tidigare gånger. Tänkte testa på torsdag. Men tempen har i alla fall hållit sig hög, vilket den inte gjort såhär långt fram efter ÄL förut, så vi får se hur det ser ut imorgonbitti. Nervöst att se om den dippat eller ej! 

    Sedan så hade vi ju otur med en läkare på Sophiahemmet som glömde skicka vår remiss till IVF i början av september. Detta upptäcktes i december och en snäll läkare (kollega till den första) tryggade mig med att IVF-kliniken kunde ta hänsyn till att vi blivit lovade (även skriftligt i journalen) remiss redan i sept. Men när jag träffade den snälla läkaren i januari igen var han som förbytt och körde värsta härskartekniken på mig, plattade till mig totalt. Sa att det inte fanns en chans att IVF-klinikerna tar hänsyn till något sådant, osv. 

    Idag ringde han igen och berättade att han fått svar på remissen från kliniken. Min man är för ung, 24 år (fyller 25 i höst). What? Hur kan både han och den tidigare läkaren missat att informera oss om att vi inte får hjälp då..? Båda har ju hans journal också och vi har båda lämnat in alla IVF-prover osv. "Spelar det ingen roll att jag är äldre då?!" nej det gjorde det inte. 

    Jag trodde verkligen att eftersom "felet" ligger hos mig, kvinnlig faktor, så är det väl min ålder de ska ta hänsyn till? Jag tycker det är fel oavsett att några andra ska bestämma vilken ålder det är ok att bli förälder vid, men KAN förstå logiken i att en 20+ kvinna har mer tid på sig än t.ex. en 35+ kvinna, och att de äldre då får förtur. I vårt fall blir jag strax 32 år och felet ligger som sagt hos mig, min man har bra värden, varför ska de då utgå ifrån hans ålder??? Fattar inte, min tid tickar ju iväg. 

    Blev sjukt irriterad och besviken men samtidigt fast beslutsam om att OK, då SKA vi bli gravida med Letrozol nu istället!!! Suck. 


    Jag har vant mig lite, men det blir faktiskt jobbigare och jobbigare igen nu. Man vet liksom vad som väntar, och det är ju inget kul... men ont gör det inte direkt, svider lite men annars inget... det är nålen som är min skräck...

    Men usch, jag läste det när det hände, fy fasen! Och att de kunde missa hand ålder också?! Känns lite som jag upplevde det med vår utredning, vi skulle bara lämna prover, sen göra spolning och få köplats till ivf. Men när proverna var klara och jag skulle göra spolning ville de inte, jag vägde ju ett kg för lite. Okej, men det har jag gjort hela tiden, om det var så viktigt - varför har ingen sagt något tidigare? Och nu när jag gått upp det där kg, nej då ska vi testa sprutor, man skickar ingen på ivf om man inte tror det kommer fungera, och jag har ju inte fått några ägg som släpper än, så det måste vi lösa först - hitta en behandling som funkar.

    Man är så maktlös, och tiden bara rinner iväg som sand mellan fingrarna. Månaderna går och man tappar lite mer av sig själv hela tiden tycker jag.

    Det är så hårt detta!

    Har ni varit nöjda på Sophiahemmet annars? Jag går vid st Göran och tycker ändå de är måna om mig i grunden, så jag byter nog inte - men man är så frustrerad ibland!
  • Hormonkarusellen
    waldesten16 skrev 2018-02-07 06:42:47 följande:

    Jag vet faktiskt inte det. Du kanske borde höra med din läkare. Äggstockarna kan även påverkas av stimuleringen och öka i storlek.

    Förstår precis hur du menar med träningen. Är man van att träna ofta så blir det jobbigt att helt abrubt sluta med det. Ännu mer när man pågår en behandling som kan påfresta lite på psyket. Hör med din läkare så du vet säkert är det råd jag vill ge dig.

    En fråga, har inte läst mer vad du skrivit. Hur ser din behandlingsupplägg ut?


    Jag frågade faktiskt specifikt sist - är det något jag ska tänka på eller som jag kan göra för att det ska funka bra? Men neeej då jag ska inte oroa mig...

    Och de vet att jag tränar för vi har pratat om att jag dragit ner på tempot tidigare. Men jag skulle nog inte orka mig igenom detta om jag skulle sluta helt. Då är jag ju inte jag heller. Det är jag knappt ändå, men då försvinner jag ännu mer. Jag är bara en vandrande äggkartong som balanserar runt och inte har något annat värde...

    Jag tar sprutor, får inte göra ivf (skrev precis lite om det k inlägget ovan) . Har haft problem med mensen sen jag slutade med p-piller för 4,5 år sedan, och försökt aktivt i ett år, dock aldrig fått ägglossning under den tiden... men jag har varit ?inom vården? från start just av den anledningen. testat letrozol och nu sprutor. Har pco och lågt östrogen, så letrozolen som sänker nivån fungerade inte bra för mig - jag håller tummen för sprutan!

    Hur länge har ni kämpat?
  • Hormonkarusellen
    Inalina skrev 2018-02-07 13:36:35 följande:

    Jag förstår att du inte delar med dig till dina föräldrar om du känner att det skulle bli ett 'problem' som de själva lägger på sig också. hon kanske misstänker något men vill inte vara framfusig och fråga, vilket ju tyder på en viss social kompetens med ;) 

    har vart på 3:e UL idag och ska plocka ägg på lördag morgon. Här i Tjeckien sövs man vid äggplock vilket jag tycker känns ganska bra då jag slipper vara orolig för smärtan.

    vi har 'hållt på' ;) och försöka naturligt, samt med Letrozol samt inseminationer i snart 3 år och aldrig sett ett plus. (har kört oskyddat i 4-5 år dock men fattade inte att det kunde vara nåt fel då vi inte 'försökte'. Jag har en lite stillastående äggledare, annars vet jag inte vad som är felet på oss men det ska väl inte spela någon roll längre hoppas jag. :)

    Jag hoppas ju att vi har turen nu att så pass många bra ägg blir befruktade (har 8 totalt visade sig idag) så att vi kan frysa några om det inte går vägen nu/ eller till syskonförsök. 

    jag kör en lång tur till Tjeckien istället för många och korta, blir billigare att bo på hotellhär än att flyga fram och tillbaka hela tiden. 

    Håller helt med dig, längtar efter gravidkrämporna nu!!!!

    blir galen på alla vänner som får första och andra barnet hit och dit och klagar över hur trötta de är hela tiden, tacksamheten existerar ofta inte hos dem som har lätt att skaffa barn uppfattar jag det som. Sedan upplever jag att många är lite 'stolta' över att det gick på första eller andra försöket, så de måste berätta det för alla. (eller så är det jag som är överkänslig...;) Hur gammal är du?


    Visst skulle det kunna vara så, men det ligger inte riktigt för henne att vara finkänslig... jag frågade i julas vad det är för sköldkörtelsjukdom hon och mormor båda har, som jag inte visste om, är det ärftligt och något jag borde vara medveten om. Hon svarade att jag inte ska vara hypokondrisk kring jul. Jag ville ju veta om det kunde påverka fertiliteten, men inte fråga just detta.. hade hon misstänkt något hade hon väl i alla fall stillat min oro menar jag

    Ah, hur kom det sig att ni sökte er dit då? Varför inte i Sverige?

    Nej Gud jag känner igen det där. Jag har slutat träffa de som inte kan prata annat än om hur jobbigt det är att ha barn, eller för sjuttiofjärde gången känner behovet av att berätta hur lätt det gick att bli gravid, fast man till och med berättat att man inte har ägglossning (har inte sagt att vi försöker...)

    Jag är 30 i år, så jag får dessutom alla goa lektioner i att jag inte ska vänta för länge med att SKAFFA barn, du vet väl att fertiliteten minskar bla bla.. suck! Du då?

    Man försöker vara positiv, men det är svårt ibland tycker jag, och jag undviker vissa sociala sammanhang dels då jag känner mig nere och dels då jag känner att samtalet kommer glida in på barnverkstad.. på lunchen på jobbet får Jag gärna ett plötsligt ärende att ta hand om när det blir så..
  • Hormonkarusellen

    Det är verkligen en svår tid. Och även om den som försökt lite grann, säg ett halvår - kan förstå känslan när man hoppas och blir besviken.. men - man måste gått igenom detta själv för att förstå hur det tär, när hjälpen rycks bort under näsan, när man börjar analysera detaljer i varenda liten flytning och när halva ens vakna tid går åt till att googla fram lösningar och rätt kost eller tecken som kan betyda något bra eller andra som går igenom samma sak. Hut varje toabesök är en plåga gör själen och hur ont det gör varje gång du får höra om de som blir gravida bara han viftar med kallingarna..

    Jag känner mig väldigt ödmjuk inför att jag inte förstår andras jobbiga vardag, för jag känner hur otroligt lite andra förstår mig. Till och med de närmast mig verkar tycka att - nu får du ju medicin/sprutor - då ska man vara glad , man får inte längre vara tyngd. Man ska också peppa inför varje läkarbesök ?håller tummarnaaaa? .: fast man vill svara att ?de ska bara se om det alls verkar ge effekt, jag kommer varken ha fått äl eller blivit gravid till på torsdag, så vänta du med att hålla tummarna tills vi har något att hålla tummarna för? men det säger man såklart aldrig.

    Tufft är det , Gud vad vi kommer komma härdade ur detta <3

  • Hormonkarusellen
    waldesten16 skrev 2018-02-07 20:55:36 följande:

    Om du har frågat din läkare och hen inte har gett instruktioner kan du nog lita på det.

    Förstår dig fullt ut med träningen. Jag behöver den för ett andrum och för att orka ta mig till nästa dag. Har mått dåligt efter missfallet och den enda stunden som jag har lyckats att inte tänka på det är under träningen.

    Vi har försökt i flera år, först själv i ett år sedan med hjälp av letrozol i ett år och ivf sedan 2017.


    Har du fått någon bild av vari problemet ligger? Jag vet inte om det gör någon skillnad egentligen, men tyckte det var lite skönt att höra att jag hade pco, då kan man i alla fall relatera till någonting, samtidigt har ju alla med pco olika problem så vad hjälper det egentligen

    Skit med sprutan idag, det gjorde jätteont och blödde efter. Sambon sa att det kändes annorlunda också - vad fasen hände? Kan man fått med en nål som var större? Eller har han bara varit så himla bra på att sticka innan kanske...
  • Hormonkarusellen
    waldesten16 skrev 2018-02-08 06:34:20 följande:

    Det finns ingen förklaring till vår barnlöshet utan allt ska fungera som det ska. Jag har många äggblåsor som vid pco men inga andra symtom. Vi blev gravida med letrozol dec. 2016 men det var tyvärr ett utomkveds.

    Han kanske stack på ett ställe där din hud var lite tjockare och därför upplevdes det som trögare? Stickar han alltid dig? Jag tog alla mina sprutor själv fast jag hatar det, verkade mer obehagligt att låta mannen göra det på mig :)


    Ja det fick bli så, jag är så spruträdd men hade bestämt mig att det skulle gå.. men det slutade med en panikattack och att han fick ta den åt mig. Så då sa vi att det är dumt att lägga till ännu mer stress och ångest, nu tar han dem så slipper jag. Funkar skapligt i alla fall han är lugn och trygg, så långt allt gott. Han stack ungefär på samma ställe, men det kanske var skillnad ändå, vi får se hur det går idag

    Vad tråkigt att höra att ni fick utomkveds, och inte heller hittat en förklaring. Usch vad tungt! Hoppas det snart är er tur <3
  • Hormonkarusellen
    Inalina skrev 2018-02-08 08:46:01 följande:

    Oj men sköldkörteln har ju en hel del med hormoner att göra, så jag förstår din fråga, kanske får du försöka ta upp frågan igen med din mamma nu efter jul, när det är ok att vara hypokondrisk ;) 

    Jag o min man bor inte i Sverige så vi får inga landstingsförsök eller lättnader via försäkringskassan, så då kände vi att vi hellre åker till Tjeckien eller liknande istället för att springa på en massa besök i Sverige och ändå betala samma pengar. Sen är ju en av anledningarna att nu behöver vi inte 'smussla' med det heller, och åka på en massa konstiga tider till Sverige där alla vet att man är och förmodligen skulle börja 'misstänka' saker.

    Jag tror att behandlingarna/vården är lika bra i Tjeckien också, jag går ju till en klinik som endast gör såna här saker (de har ju även äggdonation och annat intressant - som inte finns i Sverige vad jag vet - om du inte ska vänta i kö en livstid...). de har all ny teknik här och de gör inte 'naturlig befruktning' utan bara ICSI då det är mkt mer effektivt. Det funkar för mig att de tänker så, känner mig trygg här och man får ställa hur mkt frågor man vill :)

    Jag är 33, så lite i samma sits med att andra tycker det är 'dags' för oss att skaffa barn, men det är dock väldigt få som sagt det rakt ut (och jag tror folk har rätt fullt med sitt eget), endast dem med egna barn kan ge en kommentar ibland såklart ;) 

    Jag umgås inte med så många som har barn, vilket också är en anledning att det är skönt att inte bo i Sverige, eftersom ALLA våra vänner har barn där. När man bor utomlands kan man ju liksom 'välja' lite nya vänner istället, och då har jag valt bort mamma-klubben än så länge haha! Jag skulle känna mig mkt mer stressad om jag bodde i sveirge och blev påmind om alla barndomsvänner/studeivänner och kollegor som har/skaffar barn hela tiden, nu kan jag leva med min man i vår lilla bubbla istället :) 

    Visst är det Gonal F du tar för att framkalla ägg? Jag kan säga att den sprutan är HELT LUGN jämfört med Cetrotide som jag varit tvungen att ta i 4 dagar nu så att äggen inte ska lossa, Gonal F är inte ens ett myggbett i jämförelse med vissa andra sprutor :/ Har du lärt dig att ta dem själv än ;)? Min man har total sprutfobi så det hade vart intressant att se hur det hela hade gått om han varit tvungen att ta sprutorna, då hade jag fått se mig om i stjärnorna efter egna barn....


    Nej jag skippar det, fattar hon så ska hon ringa och gråta över hur jobbigt det är, och så vet hels släkten om vad vi går igenom innan du ens hinner tänka ordet ?känsligt? - inte ens när jag uttalat ber henne inte sägs saker vidare ringer både mormor och brorsan efter en kvart

    Ah då förstår jag att ni väljer Tjeckien, det verkar otroligt vanligt att man åker utomlands hur som

    Nej jag kommer nog inte kunna ta sprutan själv, det är för mycket annat som är tufft, så jag vill inte lägga på en grej till. Det hade dock inte gett något effekt nu heller, varken ägg på gång eller slemhinna. Jag fattar inte hur alla stimuleringar kan fungera så dåligt! Vad är det med min kropp?!

    Jag är så ledsen nu så jag vet inte hur jag ska orka mig igenom dagen, men måste plugga till en viktig tenta så jag försöker fokusera på det istället..

    Vad skönt att ni kunnat välja umgänge, jag bara barn runt mig känns det som, och klumpiga kollegor som inte kan sluta fråga..

    nu måste jag ladda om och hitta styrka igen
Svar på tråden IVF våren 2018