minipeach86 skrev 2018-02-06 23:14:34 följande:
Aj då va jobbigt! =( Tur att du har honom som kan hjälpa till med sticken..! Du kanske vänjer dig lite allteftersom med? Att det avdramatiseras lite från hur det var alldeles i början när du var som räddast?
Okej då håller jag verkligen tummarna för att det tittar fram någon fin blåsa på torsdag!
Jag har kört fjärde omgången Letrozol och väntar nu på BIM imorgon.. inte testat något för har inte haft några större förhoppningar denna gång, kanske för att man råkat hoppas och känt efter för mycket tidigare gånger. Tänkte testa på torsdag. Men tempen har i alla fall hållit sig hög, vilket den inte gjort såhär långt fram efter ÄL förut, så vi får se hur det ser ut imorgonbitti. Nervöst att se om den dippat eller ej!
Sedan så hade vi ju otur med en läkare på Sophiahemmet som glömde skicka vår remiss till IVF i början av september. Detta upptäcktes i december och en snäll läkare (kollega till den första) tryggade mig med att IVF-kliniken kunde ta hänsyn till att vi blivit lovade (även skriftligt i journalen) remiss redan i sept. Men när jag träffade den snälla läkaren i januari igen var han som förbytt och körde värsta härskartekniken på mig, plattade till mig totalt. Sa att det inte fanns en chans att IVF-klinikerna tar hänsyn till något sådant, osv.
Idag ringde han igen och berättade att han fått svar på remissen från kliniken. Min man är för ung, 24 år (fyller 25 i höst). What? Hur kan både han och den tidigare läkaren missat att informera oss om att vi inte får hjälp då..? Båda har ju hans journal också och vi har båda lämnat in alla IVF-prover osv. "Spelar det ingen roll att jag är äldre då?!" nej det gjorde det inte.
Jag trodde verkligen att eftersom "felet" ligger hos mig, kvinnlig faktor, så är det väl min ålder de ska ta hänsyn till? Jag tycker det är fel oavsett att några andra ska bestämma vilken ålder det är ok att bli förälder vid, men KAN förstå logiken i att en 20+ kvinna har mer tid på sig än t.ex. en 35+ kvinna, och att de äldre då får förtur. I vårt fall blir jag strax 32 år och felet ligger som sagt hos mig, min man har bra värden, varför ska de då utgå ifrån hans ålder??? Fattar inte, min tid tickar ju iväg.
Blev sjukt irriterad och besviken men samtidigt fast beslutsam om att OK, då SKA vi bli gravida med Letrozol nu istället!!! Suck.
Jag har vant mig lite, men det blir faktiskt jobbigare och jobbigare igen nu. Man vet liksom vad som väntar, och det är ju inget kul... men ont gör det inte direkt, svider lite men annars inget... det är nålen som är min skräck...
Men usch, jag läste det när det hände, fy fasen! Och att de kunde missa hand ålder också?! Känns lite som jag upplevde det med vår utredning, vi skulle bara lämna prover, sen göra spolning och få köplats till ivf. Men när proverna var klara och jag skulle göra spolning ville de inte, jag vägde ju ett kg för lite. Okej, men det har jag gjort hela tiden, om det var så viktigt - varför har ingen sagt något tidigare? Och nu när jag gått upp det där kg, nej då ska vi testa sprutor, man skickar ingen på ivf om man inte tror det kommer fungera, och jag har ju inte fått några ägg som släpper än, så det måste vi lösa först - hitta en behandling som funkar.
Man är så maktlös, och tiden bara rinner iväg som sand mellan fingrarna. Månaderna går och man tappar lite mer av sig själv hela tiden tycker jag.
Det är så hårt detta!
Har ni varit nöjda på Sophiahemmet annars? Jag går vid st Göran och tycker ändå de är måna om mig i grunden, så jag byter nog inte - men man är så frustrerad ibland!