IVF våren 2018
Hej tjejer.
Lider med er som det inte har fungerat för. Och grattis till er som har lyckats. =)
Min mens lyser med sin frånvaro, som vanligt när det nalkas FET. Nästa vecka blir det semester i fjällen, ska bli så skönt. Dock går mina sista semesterdagar där så får väl ta obetald semester under behandlingen sen.
Jag har en fundering. Jag känner mig både snäll och hemsk som tänker på det. Behöver få ur mig tankarna lite.
Om min mens kommer inom ett par veckor, och OM det går vägen denna gången och så långt så att jag får ett barn så kommer det isf födas i december. Och jag tänker att det är jättetråkigt för barn som är födda i december som alltid är sist med allting (moppe, körkort, gå ut på krogen) och födelsedag nära jul osv.
Samtidigt så har vi försökt i 2,5 år (1,5 år med IVF) och varenda dag som går känns som ett år. Jag längtar så jag nästan spricker. Jag vill bara ge upp vissa dagar och skita i allt, för den här resan är så otroligt jobbig. En extra månad känns som en evighet.
Men å andra sidan, när vi har försökt så här länge så kanske man ska vänta en extra månad för ett ev barns skull. Sedan är ju det där "ev" ganska stort, det är ju en stor risk att det inte fungerar denna gången heller eller nästa.
Min sambo tycker att det är ju såklart tråkigt för barnet som ev får sen födelsedag, men att vi har ju försökt så länge och haft så många motgångar och det kanske blir fler, så vi ska köra på.
Vi har väl bestämt att vi kör så fort mensen kommer, att vänta en extra månad känns "för jobbigt" och onödigt i en sån här process. Samtidigt så känner jag mig elak, som att jag inte tänker på det bästa för mitt framtida barn när vi kan "bestämma" att inte bli gravida just i mars. Å andra sidan kanske jag aldrig blir gravid ändå så tankarna kanske är meningslösa. Suck vilka tankar som snurrar i huvudet på en. Jag vill bli gravid nu.
Ursäkta för ett väldigt långt inlägg, jag behövde skriva av mig lite. =)
Kram på er