S91 skrev 2018-08-23 13:35:23 följande:
Okej! Det är så spännande hur olika kliniker gör olika. Vi får se hur vi går vidare nu, jag önskar att de försöker ändra på något eller lägga till något i behandlingen till nästa insättning. Jag vet att dom tror på detta, men det är knappt att jag gör det just nu..
Jag vet, det känns så knäppt. Som när man följt några här och man börjat på samma ruta men det gick för dem redan första gången. De är gravida i 7e månaden. Andra verkar den här resan aldrig sluta för. Och några kommer ju inte ut på andra sidan om man ska vara krass, alla lyckas ju inte. Jag har en kollega som också gör ivf, och det är både skönt och jättejobbigt för man är ju orolig att det snart ska gå för någon av oss och inte den andra, och då känns det nästan som ett svek. Det är så knäppt att ha alla dessa känslor i sig.
Jag vet också att min bästa vän inte vågar bli gravid innan mig (hon skulle aldrig erkänna det, men jag vet att hon känner så) för hon har sett hur mycket jag längtar, hon har sett mig falla isär flera gånger pga detta. Jag har absolut inte bett henne om det, utan skulle bli glad för hennes skull och barnet skulle bli som ett syskonbarn för mig men jag skulle också bli vansinnigt avundsjuk. Besvikelsen är ju min egen, men ändå färgar det mig som person. Jag är inte van vid att vara ledsen, jag har varit en glad person hela mitt liv och är nästan aldrig ledsen i vanliga fall, men nu är jag så himla mörk.
Men idag är en bra dag, för idag ska du få sätta in ett litet pyre och jag hoppas så innerligt att den stannar hos er <3 <3 :)
ja det är verkligen blandade känslor i den här karusellen! jag känner att man blir glad när någon som försökt med IVF här i tråden lyckas till slut, då känner man ju att det lika gärna kan vara man själv nästa gång =) hoppas du och din kollega lyckas samtidigt så ni kan följa varann.
jag tror (och hoppas) inte att någon skulle 'låta bli' att skaffa barn för att vi inte har barn. jag antar att du och din vän är väldigt nära och hon är väldigt mån om dig. Det finns ju faktiskt inget som säger att din vän kommer bli gravid direkt heller, utan kanske kommer behöva gå igenom samma resa som vi här i tråden..
Vad jag märker mer är när folk är totalt okänsliga och klagar över sina graviditeter (klart man kan klaga till en viss mån eller om man blir typ sjuk och sängliggandes!) eller exempelvis slänger i ansiktet att 'för oss gick det minsann på första försöket' (GRRRRR!!!- hört den flera gånger av 'vänner' i sommar - de vet inte vad vi går igenom men är man 34 och inte har barn så kanske det är dags att tänka ett steg längre???)
överhuvudtaget är det ofta ganska självupptagna personer som jag får de kommentarerna/uttrycken ifrån, för jo - jag tycker man är självupptagen om man inte kan hålla sig från att säga såna saker när man umgås med folk som inte har barn!).
ja det är svårt i alla fall att bli lika glad för andras bebisar nuförtiden - som du säger - man formas och blir lite less och deppig i det stora hela och det känns orättvist att det i det här lotteriet inte är man själv som dragit någon vinstlott ännu. Sen är jag säker på att vi har det väldigt bra på många andra sätt, men att vissa prövningar i livet måste gås igenom och när man står på andra sidan har man lärt sig något om sig själv, och förhoppningsvis kommer man ut starkare och klokare. stor kram till dig - hoppas innerligt att det är din tur nästa gång
min klinik skulle aldrig frysa ner 3 dagars tror jag, då det som du säger skulle vara lägre chans att de överlever efter tining, men alla klinker kör med olika bud och så länge folk blir gravida bryr jag mig inte så mycket om hur det går till ;)
vill bara komma vidare nu, jag vet att ruvartiden är seg men detta är typ segare än segast! dagarna kryyyper fram, förhoppningsvis går det fortare efter mitt VUL!
never ending story...
