anina skrev 2018-09-17 12:32:57 följande:
Nu är jag på väg hem från semestern. Har faktiskt längtat hem hela tiden, första gången jag gjort det. Misstänker att jag kanske har en graviditetsdepression. Eller om det är pga lutinus. Jag gråter en del och vissa dagar känner jag att jag inte vill leva eller önskar att jag aldrig vore född. Jag ska ju vara glad nu. Jag har ju plussat efter 3 år.
Skäms för att skriva det till er, vissa som inte fått nåt plus än. Men som ni säger så är vi ju vänner här som går igenom samma saker, så vem ska man annars berätta för. Ska ringa mvc idag när jag kommer hem. Förutom depression så är jag så orolig för missfall/utomkved och allt annat som kan gå fel. Vågar inte känna den glädjen jag gjorde förra gången. Tänk att ett missfall kan göra så mycket. Jag nojar över allt och sambon börjar bli trött på det. Han sa till mig att de ?negativa tankarna? kan nog istället orsak missfall. Tack för den kommentaren.
Nej slut på klagandet. Jag är så glad för er seb81 och Inalina. Och jag väntar med spänning på ditt tjuvtest mjbo. Och även ditt ellencassandra. Skönt med så många ägg. :) nu är det vår tur, vår höst.
Förresten när det gäller att tänka på att man hade varit så och så långt om man inte fått missfall, så försök tänka på att missfallet kom för att det var fel på embryot. Det hade kanske hänt senare annars eller så hade man haft grava komplikationer på bebisen.
Svårt att tänka på jag vet.
Kram på er. Vi är starkast, och tillsammans blir vi ännu starkare (så klyschigt det lät)
tack för grattis =) vill gärna ha ett tidigt VUL om möjligt men vet inte när jag borde boka in det för att ändå vara 'säker' på att det kommer synas nåt. har du ditt nu i veckan eller nästa? jag tycker det är så krångligt med det där räknandet av veckor också. på preglife står det att jag är i v 5 (4+2) men i en annan app (what to expect) kallar det detta för v 4 och det låter ju som att man knappt blivit gravid då ju
Det är vanligare än man tror att hormonerna gör så att man blir deprimerad istället för sådär löjligt lycklig som man helst vill vara vid ett positivt test.(och som man kanske blev förra gången).har tyvärr också hört att många mår ännu sämre för att de 'borde' vara lyckliga. men det finns inget 'borde' - allt handlar ju om ens egna erfarenheter och känslor.Dock så tror jag inte att fallet blir hårdare för att man tillåter sig själv att vara lycklig och glad över att man lyckats bli gravid - man blir nog precis lika ledsen ändå om det inte skulle gå vägen.
någon skrev häromdagen att hon tänkte minsann vara lycklig över sitt plus - för hon var hellre 'lycklig i onödan' istället för att gå och oroa sig. det fick mig att tänka till och jag tänker minsann hellre vara lycklig i onödan än gå och oroa mig för något som inte ens har hänt ännu
. (eller jag ska försöka i alla fall!!)
Det finns ju hjälp att få så jag skulle boka in mig för terapi eller psykolog om jag vore dig och om du känner dig väldigt nere - kanske kan de rekommendera någon hos barnmorskan? du behöver inte skämmas över att du mår dåligt - du är ju bara människa!
kram!! bra tips om hur att tänka och inte jämföra med förra gången - gillade klyschan också haha - FL är riktigt bra då man märker att man hittar likasinnade som förstår precis alla konstiga känslor och frågor man har under och efter en IVF!