Hormonkarusellen skrev 2018-02-12 19:28:08 följande:
Ja men så är det verkligen, man blir avtrubbad, vågar inte bli glad när det går lite lite åt rätt håll för man har blivit så ledsen innan. Just nu har jag fullt upp på jobb med stundande tenta , så tankarna är verkligen skingrade. Kanske det rasar i helgen när den biten är över, men det får jag ta då i så fall. Försöker vara positiv nu till att vi äntligen kommer vidare!
Vi har säkert inte haft det värre än någon annan, men ibland känns det som vi får slå oss fram för minsta lilla hjälp. Otroligt skönt att tre månader senare vara ?tillbaka? i tråden ändå, och faktiskt någonstans se målet med ivf långt där borta
Tack för pepp!!
Inalina skrev 2018-02-12 16:29:49 följande:
nej det är klart man blir lite avtrubbad, även om man får upp hoppet en del känns det ju ändå långt till en graviditet liksom :/ men man måste ju försöka vara positiv, och inte bli för nere för det mår varken kroppen eller själen bra av tänker jag...
för min del har det ju mest handlat om besvikelser att mensen kommer varje månad (i snart 3 år av försök - men förstår att det är annorlunda mot dig) det handlar ju även om att man blir lite 'less' på att alla andra blir gravida hela tiden.
Men man måste ju också hitta de stunder man kan vara tacksam över att man har ett bra liv/partner/familj i övrigt, detta med graviditet är ju inte ALLT även om det är lätt att det blir det fokuset såklart...
Verkligen, jag hoppas känslan av att vi är på gång mot något nytt kan hjälpa kroppen på traven!
Förstår att det måste vara en hemsk sorg det med, och ändå förstår vi nog varandras sorg, fast det är så olika anledning till varför. Jag är så avundssjuk på er som i alla fall har mens, tycker ni har en chans i alla fall, men förstår samtidigt att mensen måste vara ett hån månad efter månad..
Tänk om det aldrig går vägen, om det här är allt liksom - då måste jag nog byta jobb och vänner - gubben trivs jag bra med, och bostaden - men får jag inte familjen jag tänkt mig så är jag inte säker på att allt är rätt. Och det försöker jag förändra redan nu, tyckte det var bra fokus ?under tiden?
Kan inte du också känna ibland att man VILL göra avkall på massor, sova dåligt osv, för att få ha den där familjen man drömmer om. Andra säger att ?åh ni kan gå ut och äta jämt? eller ?ni kan åka på semester och bara sola och dricka drinkar!? Men jag vill inte ut å äta, jag vill stå hemma och steka falukorv och läsa läxor samtidigt som någon rycker mig i byxorna, jag vill sova alldeles för dåligt och väcka en luftig svettig liten morgontrött typ som klagar på att jag luktar kaffe, jag vill tvingas sitta i skuggan hela semestern och boka hotell med barnklubb, jag vill tvingas ta reda på var på mitt resmål det finns hiss, så vi får med oss barnvagnen , och gå hem till hotellet alldeles för tidigt, för att äta chips sådär solkigt så att de inte knastrar och se film utan ljud i hotellsängen, bara för att inte väcka trollet som somnade innan han ens smakat den alldeles för dyra maten på resturangen...
Min dröm....
det är ett bra perspektiv du ger oss som får mens varje månad, för vi tänker nog inte ens på att det ändå är ett tecken på att kroppen funkar något sånär normalt.. man tänker ju inte riktigt så utan blir knäckt varje gång den kommer istället. man har ju gjort 'allt' rätt och haft sex på rätt dagar, ätit vitaminerna, käkat hostmedicin för spermierna ska ta sig fram lättare ..(ja fråga inte...) och en massa andra huskurer som ger en gnutta hopp!
jag kan ju bli 'avundsjuk' på dem som fått missfall för DE vet ju åtminstone att de kan bli gravida...men egentligen är det ju lika hemskt att få missfall efter missfall
:(
gällande barn så har jag nog ändå en tanke att det KOMMER lyckas på ett eller annat sätt, ÄD, adoption eller liknande finns ju också, så på ett eller annat sätt ska det ju gå.
Vi har liksom inte ritkgit tagit tag i boendesituatonen, utan tänkte ta det när/om man nån gång blir gravid. så jag har inte ett stort hus som är tomt på ungar, utan just nu skulle det inte få plats snoriga glin i vår (underbara men lilla) tvåa i stan ;)
jag tycker det kan vara ganska fint att folk 'peppar en' genom att säga att 'ni kan gå ut o äta närsom, ni kan åka vartsomhelst närsomhelst etc', men egentligen vet man ju att de är väldigt lyckliga och glada att de har sin familj också. jag tycker det finns en tjusning i båda och det är jätteviktigt att uppskatta det man har här och nu också, för sen kommer du inte ha den friheten och kunna sova ut eller ta en löprunda med partnern en söndag morgon, alla saker man idag kan göra själva tillsammans kommer ju att förändras.
HAHA gillar din dröm ! gillar att du längtar efter att steka falukorv och sova dåligt ;) ja vi kommer nog att uppskatta det med när den dagen kommer :)!!! men det finns ingen anledning att oroa sig för vad som ska/inte ska hända, bättre att ta det som det kommer så mår man inte så dåligt under tiden :) låter säkert jätteklyschigt, men att oroa sig för saker är faktsikt väldugt onödigt när dte inte går att göra något åt saken i dagsläget :)
med det sagt, klart jag är lite orolig över om mina 2 ägg överlevt i morogn så jag kan få göra embryotransfer innan jag flyger hem från Prag kl 17.
men har de båda stannat av i växten så får vi liksom börja om på ruta ett och se hur vi ska göra framöver, jag kan ju inte påverka något som ligger i ett provrör (eller hur de nu ligger!)
Jag tycker jag fått en väldigt nära och bra relation med min partner på denna resa, hur känner du där? man liksom lyfter den andra när den ena är lite nere, och man tänker ju att han kommer bli världens bästa pappa när den dagen kommer :) vi är ju inte ensamma i detta men våra män är nog inte på några forum och skriver av sig direkt...;) oj så långt detta blev, sorry!!