Jag har ingen egen ägglossning.
Däremot har vi inte lyckats än. Började jättebra när vi gjorde behandlingen för ett år sen, många ägg och många befruktade, men embryot stannade inte. Men sen dess har kroppen varit emot mig. Mensen försvinner, kommer sent, slemhinnan vill inte växa till sig osv.
skriv ett pm om du vill
Efter en totalkrasch in i väggen med huvudet före och alla nerver utanpå kroppen fick jag sparken från min provanställning(pga ivf) på en onsdag i januari och ett tidigt missfall på fredagen samma vecka.
Nu två månader senare har vi efter två års kämpande ett plus på stickan(tack Livio) och jag har ett drömjobb som låter mig vila trötta hormonkroppen när jag behöver.
Är så gråtlycklig och tacksam just nu!
Ja men vad skönt att det känns som du haft ägglossning iallafall :) jag hoppas verkligen de kan styra det där lite med helgen och så.. sätta in någon dag tidigare eller så, eller vad tror du? Ja det är en evig väntan och väldigt jobbigt när man bara står bredvid och inget kan påverka.
Jag fick primolut nor nu så det känns bra, pratade med en annan sköterska än sist och hon var helt med på det.
Ja det känns skönt att "göra" nånting och inte bara gå och vänta.. men bad om att få utskrivet redan på förra blödningen men det var tvärstopp. Fick till mig att vänta och sen ringa om mensen INTE kommer vilket var ett tokigt resonemang. Man har ju inte tålamod i den här processen och man tycker att de borde förstå att man åtminstone vill vänta så lite som möjligt! Men men hoppas de lär sig till nästa gång. Jag går i Linköping!
Tycker du ska stå på dig den dagen det blir tal om behandling, ifall du inte får regelbundet så ska de stimulera igång mensen så ni får komma igång sen! :) allt kommer gå bra ska du se! Lycka till på ert besök! Skönt att ni äääntligen får komma intill!
Första besök på kliniken imorgon och jag mår riktigt kass. Vad är oddsen?! frisk hela vårennoch hela förra året.. Ont i magen, igår illamående hela eftermiddagen och natten, högre temp idag, stökig mage och allmänt slut i kroppen. Vad hände?
Hade jag inte varit utan ägglossning hade hoppet om en graviditet tänts, men nu blir jag bara ledsen att kroppen inte är på topp nu när den äntligen ska få lite hjälp framåt...
Hur har ni andra gjort med äggplock? Man vet ju inte exakt när det är, så jag har lite strategiskt försökt boka upp de dagarna med ?planering? och ?admin? typ, för att inte det ska vara massor att avboka - och så blir jag ?sjuk? den dagen bara...
Svårt när man inget sagt på jobbet och har arbetsdagar fyllda av kundbesök! Tips?
Har du berättat för chefen? Min tanke är att berätta för chef att jag blir hemma pga sjukdom pga IVF men att mina kollegor fortfarande tror att jag är ?vanligt sjuk?. Tror det är klokt att berätta för chef. Har inte gjort det än men ska vid första IVF. Alternativt att jag är sjuk men säger till kollegor att jag ska ta semester.. gud så svårt
Jag har tyvärr inte bra tips alls. Jag har turen att ha typ den bästa chefen i världen, vi har en bra relation och vi kan pratar om allting med varandra.
Förstår att de är läskigt att gå till chefen, jag var såååå nervös när jag skulle berätta. Tänkte att han inte skulle veta vad de var och ifrågasätta eller något sånt. (Dumma hjärnspöken) Men han har enbart peppat mig, konstant.
Kommer alltid rekommendera att berätta istället för att "smyga" med de. Det var väldigt skönt för mig att ha de sagt för jag har haft dagar som har varit så dåliga och då har han fångat upp mig mitt i allt mitt kaos och bara lyssnat när jag gråtit ögonen ur mig.
Sen förstår jag såklart att alla inte är så förstående som honom men...
Jag hoppas verkligen att din chef är de!
Jag valde att berätta för chefen innan första försöket men visste att det inte skulle vara något problem med min chef. Aldrig något problem att jag behöver vara borta ibland och bara att säga till om det blir för mycket så att jag vill att någon arbetsuppgift ska omfördelas till någon annan.
Jag har berättat för chefen. Har en chef som både förstår och inte förstår. Det är aldrig några problem att vara borta och hon hoppas ju att vi ska lyckas. Däremot har hon svårt att förstå när jag förklarar att jag inte kan veta exakt dagar särskilt långt i förväg.
Kollegorna på avdelningen vet också och det är så skönt. De ställer upp och de förstår att jag inte alltid är på topp och de säger inget om all frånvaro som blir. Jag slipper också alla frågor och spekulationer om när vi ska "skaffa barn"... (nån mer än jag som hatar det uttrycket? Som att man bara går in i en affär och köper ett barn lite snabbt på vägen hem efter jobbet)
Nu har jag inga bokade möten, så där är ju svårare. Det är om du har möjlighet att inte boka upp något dagarna omkring förväntad behandling.
Vi väntade länge med att berätta. Men tillslut höll inte lögner och undanflykter mer så vi började berätta för jobb, familj och vänner. Några riktigt nära vänner visste tidigt. Jag är glad för det idag för det finns ett stöd och en förståelse som hjälper mycket. Men är ledsen för att jag berövats möjligheten att få hålla en graviditet hemlig och njuta av den som par under första tiden. Jag har också berövats möjligheten att på ett roligt sätt berätta för våra familjer. Det låter banalt i sammanhanget, och jag vet att det kommer spela mindre roll den dag ett plus tittar fram. Men det är ändå en sorgsen känsla.
Visst har vi det fantastiskt bra här!
knäpp man är, men det har känts viktigt för mig..