IVF våren 2018

Håller tummarna!

Det har gått bra för oss. Vi är faktiskt i vecka 11 nu och VUL för två veckor sedan såg bra ut. Försiktigt hoppfulla att allt ska gå vägen. Nu har vi börjat våga prata om att vi ska få en bebis.

Det var vårt andra försök som lyckades. Vi fick ut många ägg och många befruktades, men fick insättning två dagar efter äggplock den här gången eftersom vi trots många embryon inte fick något till frysen första gången. De vågade inte chansa på att odla vidare. Det var nog ett smart val för det tog sig, medan inget av det andra överlevde till frysen.

Hänger kvar lite här för är så nyfiken på hur det går för er andra som behandlats samtidigt.

Tack!! Ska nog vänta till den 16e nu så man inte rasar ihop helt!:)

Hur går det för er?

jag förstår hur du menar, jag har ju aldrig sett ett plus i mitt liv ännu så bara vetskapen ATT man kan bli gravid skulle göra mig lite lugnare tror jag. Då har man ju samma förutsättningar som alla andra tänker jag :) jag vet inte ritkigt vilken testdag jag har, men är bara på ruvardag 2 ännu så väntar ju en vecka i alla fall :) till midsommar borde vara lagom kanske om inte mensen kommit då :) Gör man det första vanliga UL i v 12?

då vi har lite andra planer i helgen. valde mannen att vi skulle tjuvtesta idag... har ju inte testdag förrän på söndag... dag 18 (innan har vi alltid haft dag 15?!)... men... han ville förbereda sig mentalt om de skulle visa negativt, då har vi en chans att bryta ihop innan...

men asså... vågar inte hoppas alltför mycket... men de va "gravid 2-3 veckor".... känns konstigt.. kan de stämma?! är de sant?! ja.. nu får vi hålla tummarna att de fortsätter stå PLUS även på söndag..

önskar alla en bra onsdag! <3

Idag känns det kämpigt... Vägen som redan känts så otroligt lång och svår med över 3 års aktiva försök där alla vännerna har hunnit få både första och andra barnet.. Vi har lite avvaktande sagt att vi inte har någon brådska och det är klart att vi vill ha barn någon dag.

Ingen har vetat om tårarna som kommit varje månad då mensen visat sig, och ingen förstår vår längtan efter ett plus som verkat vara helt omöjligt för oss att få.

Nu i fredags fick vi äntligen ett plus för första gången i vårt liv. Så glada och chockade och försiktigt förväntansfulla. Det höll bara i 2 dagar innan blödningen kom  

Känner mig så rädd att det inte kommer gå hela vägen någon gång, eller att jag helt enkelt inte kommer orka gå igenom fler IVFer. Har två blastocyster i frysen men det finns ju inga garantier överhuvudtaget. Ledsen för deprimerat inlägg, tror det är först nu jag känner att jag kan sörja ordentligt. kram på er alla

Fick negativt på testdag i söndags och igår på ruvardag 13 och 14 med en blastis. Fortfarande ingen mens på cykeldag 35. Hoppet är den sista som överger en, men mensen får gärna komma om det redan är kört!

Någon som vet om mensen blir knäpp efter misslyckade? Jag har tagit hormoner förrut när vi försökte hemma och då kom mensen som en klocka, vad kan skillnaden vara nu? Förutom att en blastis sattes in, men den verkar inte ens ha fäst eftersom jag har testat lite då och då med super negativt.

vi ska åka till sverige och hälsa på alla kompisars nya bebisar (åh så roligt...)  kan åtmistone njuta av lite gott vin och så i alla fall (har sagt detta varje sommar senaste 3 åren - jag SKITER i gott vin egentligen såklart)

Ni som ruvat... gissar att ni också gick igenom fasen ?jag känner inget det är kört? ? Suck vad tröstlöst det känns idag!! Vill ha testdag nu, och det är över en becka kvar...

Ja vår tur kommer ju, synd det inte är nummerlapps-system på graviditeter bara  

Ja då har man nåt att 'längta till' i höst också antar jag, vi ska i väg på ett bröllop nu i helgen och nu KOMMER jag faktiskt njuta lite extra av champagnen, för i höst o vår blir ju det svårt då !!!

Här råder kaos, efter nästan två veckor av sörjande över missfall, och slåss för att få en tid för vul - i och med att jag skulle ta både lutinus och progynon så länge jag är gravid, så behövde jag ju få missfallet bekräftat. Men på ultraljudet syntes en graviditet 5+5, precis som det borde....!! Vad som orsakat sådana blödningar vet jag inte, men något växer i alla fall. Fick en chock och sa bara tack och gick från ultraljudet med min lilla utskrift... haha.

Idag ska det vara 6+2 och nog visar kroppen tecken i alla fall, brösten som brukar vara obefintliga Är som kanoner! På torsdag kan vi ringa kliniken när de öppnar och få tid för undersökning igen , efter den känns det kanske npgot säkrare - då kommer man ju kunna se hjärtat om allt fortsatt som det ska <3

Så just nu försöker vi vara glada för en ljus framtid, efter att ha sörjt ett missfall veckan innan... kaos kaos, men just nu blåser vinden åt rätt håll. Håll era tummar för att det kan få fortsätta så!!

Jag har precis fått veta nåt väldigt jobbigt.. sambon har legat med en annan.. jag är i chock. Vi har inte riktigt gråtit igenom eller ens pratat så mycket efter det misslyckade IVFet för allt utom det så är vårt förhållande bra!

Han vet själv inte varför han gjorde det, han har sårat förut men inte genom otrohet och tro mig, han är inte en sån kille. Han är verkligen inte det. Därför får jag så svårt att få ihop det. Varför skulle han göra en sån sak? Vi går igenom nåt skit jobbigt, varför göra det ännu svårare?!

Hur reagerar era killar i iVF resan? Jag tror killen reagerar starkare än vad han har gett sken av. Det accepterar absolut inte otrohet men jag måste någonstans förstå varför?!