Inlägg från: Rumpelstiltskins |Visa alla inlägg
  • Rumpelstiltskins

    Inte nu igen! Gjort allting rätt och nu går det åt helvetet ändå!

    Detta analyserande.. Det finns ingen röd tråd för barn. De är individer och trots det verkar folk tro att alla barn gör precis likadant och därför måste man lära dem precis likadant.

    Vår son är 5 snart 6 år. Ibland somnar han själv, I bland vill han ligga bredvid oss. Varför skulle jag hindra honom?

    Ni skapar problem som inte finns bara för att ni läser böcker och bloggar från pedagoger och "proffs". Med sunt förnuft kommer man långt.

  • Rumpelstiltskins
    Lilla Götet skrev 2018-01-02 20:50:26 följande:
    Hon sover bäst själv för det är det som hon är van vid. När vi sover brevid (vilket vi naturligtvis gör när hon vägrar somna själv) vaknar hon av minsta lilla rörelse, det påverkar ju alla negativt. Mycket dömande ton i ditt inlägg, helt i onödan när du inte vet hur vi har det.
    Du skriver: "Hon vill inte somna själv och springer ut till oss ".. Där har du ju svaret på din "fråga". Låt inte tösen somna själv om hon inte vill somna själv. Varför i hela friden skulle ni försöka tvinga henne till det när allt hon vill är att ha er nära?

    Ingen säger att hon måste sova bredvid er hela natten om hon sover bättre utan er. En annan klättrade till och med ned i spjälsängen en period och låg där som en dubbelvikt kylskåpsdörr för att ungen ville. Vad gör man inte för sina barn?
  • Rumpelstiltskins
    Mikaelayasar skrev 2018-01-02 21:17:28 följande:

    Men jisses! Varför stöta bort sina barn i så tidig ålder?!! Det mysigaste som finns är att ha den där gosiga lilla varma kroppen bredvid sig. Att man får några få timmars sömn per natt är så värt det! De söker trygghet och vi som föräldrar ska se till att ge dem all trygghet vi bara kan. "Hon kommer till oss under natten" Wow! Vilket problem ni har... lär er att njuta av era barns närhet istället! Vissa föräldrar är nog inte skapta för att vara föräldrar!


    Det har ingenting att göra med att vissa inte är "skapta för att vara föräldrar". Det har att göra med att man analyserar sig själv som förälder och tar till sig allt som står om barnuppfostran. "Hur ska man göra?" och så finns det de som lyssnar på "proffsen" i stället för sig själva och bara använder sig av sunt förnuft.

    Det är märkligt och fullständigt fel att utgå ifrån att TS inte är skapt som förälder. Det är inte så lätt alla gånger. Däremot tror jag att många föräldrar måste stanna upp och ställa sig själva en enkel fråga då och då. 

    Varför går mitt barn upp ur sängen och in till oss hela tiden?
    Svar: Barnet vill vara nära.

    Så vad gör man åt det? Man låter barnet vara nära. Varför? För att det är ett barn och våra barn behöver närhet, trygghet och kärlek.

    Sedan att det finns vissa forskare, professorer och så kallade experter som påstår både det ena och det andra om att barn blir si och så om de inte sover i sina egna säng helt ensamma efter att ha tagit sitt första andetag, det är bara att kasta i en papperskorg eftersom att det är fullständigt skitsnack. 

    TS. Analysera inte så mycket. Ni har inte gjort mer fel än att övertänka problemet. Om er dotter inte somnar utan er så tvinga henne inte att göra det. Som någon skrev ovan så kommer en tid när er dotter inte ser er som annat en en vagel i ögat. Ta vara på närheten ni får.
Svar på tråden Inte nu igen! Gjort allting rätt och nu går det åt helvetet ändå!