Går man in på vilken tindning som helst kommer det direkt upp artiklar om att vita män ska hålla käften. Tips till vita män. Oändligt antal hatartiklar.
Vad är orsaken till detta konstanta hat? Det är knappt så man står ut med det.
Måste säga att jag på allvar börja tröttna på det ständiga klagande på svenska män. Det verkar gränsa till blint hat bland många kvinnor. Det finns områden i det svenska samhället där män är strukturellt missgynnade. Exempelvis är män överrepresenterade vad gäller missbruk, risk att bli social utslagen, självmord, arbetsplatsolyckor, resultat och möjligheter i utbildningssystemet, skilsmässor med mera... Men detta får ingen samhällelig uppmärksamhet eller erkännade från politiskt håll. Allt fokus är på de områden där kvinnor missgynnas. Det är som männen inte räknas. Dessutom får männen kollektivt skuld för allt, trots att Sverige brukar ses som ett föregångsland på de flesta områden. Jag försöker hålla det borta, men min syn på svenska kvinnor har påverkats negativt under senaste tiden på grund av detta. Jag inser att detta inte är rättvist men det bygger på känslor som byggts upp under senaste åren. Ett mer konstruktivt initiativ vore att starta någon form av upprop, typ #mänfinnsockså. Det borde vara öppet för både män och kvinnor och på så sätt kunna skilja de kvinnor som eftersträvar sann jämställdhet från hatarna som verkar dominera debatten. Tror att ett sådant upprop skulle kunna få brett genomslag.
Att manshat återfinns bland många kvinnor vore att överdriva och starkt, ett helt orimligt påstående. Ideologin som influerar den som hatar män (radikalfeminism) är dock ordentligt utbred och sannerligen etablerad i Sverige.
Radikalfeminism är ideologin som påstår att det finns ett "Patriarkat" som systematiskt förtrycker kvinnor och som upprätthålls av män (främst vita män).
Du känner säkert igen åsikterna ovan och det är alltså dessa feminister som tenderar att kollektivt skuldbelägga män (en något extrem hållning bland dessa) och som tenderar att kompensera för "Patriarkatets" förtryck genom mer fokus på kvinnor, mer stöd åt kvinnor eller kommer med politiska förslag som en jämställdhetsskatt/"manskatt", (ett exempel på mer extrema uttryck bland dessa feminister), som Feministiskt Initiativ har föreslagit.
Manshat är ett väldigt extremt uttryck av den här ideologin men du ser nog tendenserna i och med övertygelsen av "Patriarkatets" existens.
Ingen feminist behöver vara radikalfeminist. Ideologin har dock varit populär sedan 70-talats feministvåg - som just var radikalfeminismen som såg sitt ljus.
Se detta!
Gavin McInnes slaktar en feminists argument.
Jag är mamma till en son som kommer att växa upp till en vit man och jag har tre sätt att hantera den polariserade debatten med politiska trender som rasifiering och pop-feminism för privilegierade kvinnor:
1. När min son har ställt frågor om uttalanden där vita män framställs som roten till världens ondska har jag visat honom världskartor över kvinnors, hbtq-personers och minoriteters rättigheter. Det är nämligen uppenbart för var och en att i de länder där vita män anses styra har dessa grupper flest rättigheter. Till exempel den här typen av kartor över kvinnors situation i olika länder:
www.womanstats.org/maps.html
Vissa invänder då att dessa grupper har kämpat för sina rättigheter här, vilket de självfallet har, men de skulle aldrig ha fått dem om dessa "onda" vita män inte hade gått med på det. Annars är det som att säga att samma grupper i andra delar av världen inte anstränger sig tillräckligt.
Det finns förstås en vidrig historia av kvinnoförtryck, kolonialism och förföljelse som aldrig får glömmas bort och vi har inte uppnått full jämställdhet än, men det är också viktigt att fokusera på hur det ser ut idag så att man gör insatser där de behövs i stället för att fixera sig vid en enskild grupp som det enda problemet.
2. Barn och ungdomar behöver förebilder som de kan känna igen sig i. Det gäller barn av alla hudfärger och etnicitet. Om vita män som grupp framställs som ond och problematisk kommer vita pojkar bli historie- och identitetslösa på ett sätt som andra barn inte behöver bli. Alltså lär jag min son om vår historia och bakgrund med alla kungar, vetenskapsmän och politiker etc. som har format det samhälle med den frihet och trygghet vi har idag. Självfallet har han även kvinnliga förebilder men han behöver också se sin egen grupp åstadkomma bra saker.
3. Jag lär sonen att stå upp för sig själv och strunta i vad som är politiskt opportunt för stunden. Jag vill inte att han blir en självömkande individ som beklagar sig över vad man får och inte får säga. Jag lär honom att respektera andra men också att kräva samma respekt tillbaka. Han är den han är och om någon har problem med det måste de kunna förklara varför.