Tidigt ultraljud med liten hinnsäck utan något foster synligt..

OBS- varning för långt inlägg ????

Lider med dig och vet precis hur det känns!

Jag och min man upptäckte i sept att vi var gravida. Jag hade troligen misstagit nidationsblödning för en mens och upptäckte därför min graviditet rätt sent (vecka 7 eller 8). Då jag nyss slutat med p-piller hade min mens inte hunnit bli helt regelbunden ville gjorde att vi valde att ta ett tidigt ultraljud på en privatklinik för att ta reda på i vilken vecka jag var i (skulle då ha varit kring v 11 eller 12 enligt bm) . De kunde dock inte finna något hjärtljud och de kunde bekräfta att fostret hade dött i v 7+3. Kändes sjukt hemskt att ha gått runt med ett dött foster i så många veckor!! Fick en remiss till sjukhuset samma vecka. Då det gått så många veckor sedan fostret dött menade de att de kunde dröja ytterligare flera veckor eftersom min kropp fortfarande hade höga hormonnivåer. Jag fick därför tabletter samma vecka och fick ut majoriteten av graviditeten den veckan. En månad senare skulle jag ta ett grav.test för att bekräfta att allt var ute. Så var dock inte fallet, visade fortfarande svagt positivt och fick åka in igen och prata med barnmorska. Fick dock min mens ett par dagar senare och slapp då göra om processen med nya tabletter då kroppen stöter ut ev rester vid första mensen efter en sådan behandling. Barnmorskan meddelade att man kan försöka igen direkt efter men att det är bra att ha ett negativt test innan man börjar igen för att vara säker på att det inte är förra graviditeten som fortfarande spökar.

Så jag håller tummarna för dig och hoppas att ni snart kan försöka igen! Själv hoppas jag på ett plus här om några dagar.

Oj okej, tur att du fått tabletterna nu iaf! Hoppas allt går bra för dig och att du får ut allt på en och samma dag! Jag kände att det var först när fostret verkligen var ute som jag kunde sörja det och sen gå vidare. Hoppas du känner dig bättre med när allt är över och du kan se fram emot en ny graviditet som går hela vägen!

Va härligt att allt gått bra!! Då kan du ju se framåt nu framöver får vi hoppas.

Jag var tyvärr en av dem som hade sjukt ont! Jag klarar dock inte av de starka smärtstillande som jag fick (citadon) utan kräktes upp dem efter 10 min och fick då klara mig utan. De var ca två timmar av ofantlig smärta och jag skrek och grät om vartannat. Mannen fanns hemma hos mig men var typ paralyserad för han visste att han inte kunde göra något men ändå fanns han hos mig på toaletten hela tiden. Jag kunde inte stå upp utan smärtan strålade hela vägen ner till knäna och benen bara vek sig när jag försökte stå upp. Men direkt när fostret var ute så var det som att någon bara klickat på en avstängningsknapp för smärtan avtog extremt mycket. Resterande dag hade jag bara medelstark mensvärk.

Så va skönt att höra att din behandling var lättare! Det är tydligen väldigt olika från person till person.

Då får vi hålla tummarna att du snart kan komma igång och försöka igen!