Missfall första graviditeten
Hej! Känns så skönt att jag inte är ensam om att må så otroligt dåligt efter mitt MA. Vi har försökt fått barn i 2,5 år och förra året i maj blev jag gravid med hjälp av letrozol och ovirtille spruta på en privatklinik. Jag har PCOS. Samma dag som vi gick in i v.12 så fick vi konstaterat MA, hjärtat hade slutat slagit i v.8 redan man kroppen hade fortsatt varit gravid. Jag hade alltså gått runt med ett dött foster i 4 veckor.. Jag valde att göra en skrapning. Tiden efteråt har varit hemsk, jag har som ni väldig ångest och många i min närhet har eller väntar barn och har missat flera kalas pga att det gör för ont. Men känner sig verkligen som en dålig vän. Jag jobbar som extra förskollärare och läser även till det på universitetet så barn är en del av min vardag, det är så länge jag funderat på att hoppa av men är mitt drömyrke så på något sätt fortsätter jag. Jag går regelbundet och pratar med någon vilket har hjälpt mig på vägen.
I ungefär 3 månader har vi aktivt börja försöka med barn igen. Jag har gjort tre hormonbehandligar men inget plus än. Ibland undrar jag hur jag skulle reagera på ett nytt plus? Kommer jag oroa mig mer eller tänka att det går som vi går?
Är trådar som dessa som får mig att känna mig mindre ensam!