• linnhe

    Missfall första graviditeten

    Hej! Känns så skönt att jag inte är ensam om att må så otroligt dåligt efter mitt MA. Vi har försökt fått barn i 2,5 år och förra året i maj blev jag gravid med hjälp av letrozol och ovirtille spruta på en privatklinik. Jag har PCOS. Samma dag som vi gick in i v.12 så fick vi konstaterat MA, hjärtat hade slutat slagit i v.8 redan man kroppen hade fortsatt varit gravid. Jag hade alltså gått runt med ett dött foster i 4 veckor.. Jag valde att göra en skrapning. Tiden efteråt har varit hemsk, jag har som ni väldig ångest och många i min närhet har eller väntar barn och har missat flera kalas pga att det gör för ont. Men känner sig verkligen som en dålig vän. Jag jobbar som extra förskollärare och läser även till det på universitetet så barn är en del av min vardag, det är så länge jag funderat på att hoppa av men är mitt drömyrke så på något sätt fortsätter jag. Jag går regelbundet och pratar med någon vilket har hjälpt mig på vägen.

    I ungefär 3 månader har vi aktivt börja försöka med barn igen. Jag har gjort tre hormonbehandligar men inget plus än. Ibland undrar jag hur jag skulle reagera på ett nytt plus? Kommer jag oroa mig mer eller tänka att det går som vi går?

    Är trådar som dessa som får mig att känna mig mindre ensam!

  • linnhe
    T90 skrev 2018-02-07 10:29:52 följande:

    Samma som här då,alltså att gå med det inom sig i 4 veckor och trott att man varit gravid.... Går också och pratar med någon, det är nog väldigt bra att man gör det efter sånt här...

    Jag tror du, precis som jag, skulle bli rädd och känna typ skräckblandad förtjusning om ni fick plus igen. Man hoppas det går bra men hur mycket vågar man hoppas när man vet vad som kan hända? Alla vet ju vad som kan hända men det är en jäkla skillnad när man faktiskt upplevt det...

    Ska till privat gynekolog idag,hoppas på att få svar som inte min vanliga gynmottagning kan eller vill ge svar på. Noll förtroende för dem av så många olika orsaker...


    Eller hur? Att uppleva ett missfall önskar jag inte ens min värsta fiende. Jag tycker verkligen du ska gå till en privat. Jag har haft problem med mensen sen jag slutade med p-piller i november 2015. Jag hade så fruktansvärt ont och var på kvinnokliniken ut och in i över 1,5 år. Sen i januari förra året tog jag kontakt med en privatklinik och fick en tid en månad senare. För läkaren där tog det 10 min att se att jag har PCOS och att bli med barn på egen hand skulle bli svårt då jag inte ägglossar själv. På kvinnokliniken träffade jag 3 olika gyn läkare men alla sa att magen såg bra ut utom en som sa att jag kanske kunde ha PCOS men att det inte fanns något att göra åt? Jag får ägglossning om jag äter letrozol och tar ovirtille spruta.

    Jag håller tummarna för dig idag att ni får svar på privatkliniken och att dom är vettiga!
  • linnhe
    T90 skrev 2018-02-25 13:51:50 följande:

    Efter en vecka med test, analys av symtom och orkan av hormoner sitter man här med mens igen.... . Sa även upp mig i veckan då jag inte orkar se alla patienter (som är bebisar) gravida, föräldrar osv på jobbet mer...Så om mindre än en månad slutar jag där. Så nu är det bara stå ut sista tiden. Men hur orkar man ens en månad till med att försöka mer? Orkar inte.....


    Jag tycker du gör helt rätt som slutar och lyssnar på dig själv. Du kommer hitta något bättre! Jag är i samma sits som dig, jag hade två äggblåsor och allting såg så fint ut och fick sprutan så de skulle lossna. Men mensen kom och kändes som att allt hopp försvann. Jag har också valt att ta studieuppehåll till förskollärare, jag klarar inte av att dagligen läsa om barn när man själv är så långt ifrån att få egna.

    Jag förstår vad du går igenom och att lyssna på sig själv är det ända man kan göra. Jag håller tummarna att du hittar något bättre för det är du värd, det är vi båda värda!

    Kram!
Svar på tråden Missfall första graviditeten